ÖVÄRLDEN | FASTLANDET | INFÖR RESAN | UNDER RESAN | ÖLUFFA |
OM GREKLAND | FORUM | E-GUIDER | BOKA HOTELL | SÖK |
Paradisöarna Kalymnos, Telendos & Leros |
Onsdag 12 maj Snowflakes 737 avgick utan större försening runt 06.30 och strax före 11.00 lokal tid tog vi mark på Atens nya flygplats. Stort, ljust, luftigt och vackert. Imponerande aerodrom, verkligen... Tyvärr upptäckte vi att "någon" på Arlanda sjabblat ordentligt med vår resväska, ty den stod inte att finna efter att övriga passagerare lämnat byggnaden. Första gången någonsin för vår del, men oddsen var ju mot oss efter alla dessa år ;-) Nå, raskt uppsökte vi "Lost and found" där tjejen bakom disken snabbt kunde konstatera att vår väska var kvar på Arlanda (!). Hon lovade att den skulle komma med kommande flight från Stockholm, och att den givetvis skulle transporteras kostnadsfritt till vårt hotell senare samma dag... AtenSedan snabbt upp med familj och ryggsäckar på buss E95 till Syntagma-torget mitt inne i staden. SL och Flygbussarna har mycket att lära av Aten. Enkel resa med flygbussen PLUS kommunal transport med bussar och tunnelbana i hela Aten under 24 timmar för det facila priset av 50 SEK för hela familjen, det är humana priser... Väl mitt inne i centrum tog det ett par minuters promenad att komma till hotell Adonis mitt i Plaka. Tyvärr var rum 402 redan upptaget, men andra våningen dög också bra för oss. Hissen upp till takterrassen där den lilla matsalen är belägen. Fantastisk utsikt över Akropolis och Parthenon !!! Sedan ut på stan för att leta vykort, äta lunch och bara strosa runt. Junior ville givetvis undersöka Metron, vilket vi också gjorde. Vi konstaterade snabbt att Atens tunnelbana inte ligger långt efter S:t Petersburg och Moskva vad gäller renlighet, rymd och luftighet. Vi åkte runt lite och vandrade sedan tillbaka mot hotellet Det var även det en upplevelse. Kravallpolis hade spärrat av ett flertal kvarter för trafik mellan tunnelbanestationerna Evangelismos och Syntagma på norra sidan av gatan Vissilissis Sofias på grund av en stor demonstration. Tydligen ansågs vi vara fredliga och ofarliga, ty ett raskt "Jassas" från junior till närmaste k-pistutrustad och hjälmförsedd polis släppte oss rakt genom alla avspärrningar
Efter lång vandring återkom vi så till Hotel Adonis. Dit hade även vår resväska anlänt via taxi. Tyvärr, höll jag på att skriva, ty den var i ett bedrövligt skick. Trasig vid flera kanter och ena hjulet borta. Den såg ut som om någon släppt den ner i backen från ett par meters höjd, minst. Tursamt nog innehöll den inga sköra saker, men ledsen blev man. Enda trösten i bedrövelsen var att vi slapp släpa den till hotellet själva... Kvällen avslutades med en drink på takterrassen med den härliga utsikten över Akropolis. Torsdag 13 maj LerosVid ankomsten möttes vi av Irene, äldsta dottern i "vår" familj och blivande brud. Hon körde oss och två andra gäster till hotellet vid Alindastranden, där vi träffade pappa Kostas och mamma Katerina. Vi mötte även två andra svenska stamgäster, Göte och Marianne. Efter uppfräschning i lägenheten gick vi ner på strandvägen och hälsade på många gamla bekanta och avnjöt en god lunch. Senare på dagen mötte vi även stamgäster på hotellet från Norge och Finland. Kvällen avslutades med förfriskningar på Palatino (har finsk delägarinna som kära Kvinnan fick skvallra hemspråk med)... Fredag 14 maj Eftermiddagen gick i slöhetens tecken, ty 18.00 skulle vi vara hemma i brudens hus för "weddingbed-making". Väl där visade det sig att det fullkomligt kryllade av folk som pratade, drack, yrslade runt och det hela upplevdes som ett organiserat halvkaos. Strax ovanför trappen som alla måste passera för att komma in satt en präst och mumlade något åt alla som gick förbi. Förhoppningsvis var det något positivt. Efter att ha bjudit honom på ett glas dryck blev han pratsam, och jag höll på att börja skratta när han förklarade på sin knackiga engelska att Rasmus GIVETVIS var ett grekiskt namn, fattas bara... Kvällen blev sen, konstiga bakverk serverades (det måste gått åt många kilo florsocker), men slutligen vandrade vi hemåt för den obligatoriska kvällsdrinken på Palatino... |
Lördag 15 maj Då junior och jag blivit snudd på utmattade av Kvinnans promenad gick resten av dagen i återhämtningens tecken, med Palatinobesök som final. Det var ju schlagerfinal, gubevars, vilket högljutt besågs, avlyssnades och kommenterades på tavernan. Och som alltid gick eftersnacket om att det förstås var fel låt som vann... Söndag 16 maj Klockan 19.30 befann vi oss utanför kyrkan i Lakki tillsammans med ett otal bröllopsgäster, och en mycket spänd brudgum. Efter en lååång väntan anländer så brud med familj. Under stort jubel intas kyrkan av brud, brudgum, respektive familjer, samt vänner och bekanta. Ceremonin leddes av inte mindre än tre (!) präster. En vän till brudgummen, kyrkans lokala präst, samt brudens församlingspräst. Själva akten var minst sagt annorlunda jämfört med skandinaviska vigslar, men otroligt spännande att följa. Och visst kastades det ris, hårt och mycket. Dock blev vi mäkta förvånade över att detta skedde INNE i kyrkan, vid altaret, och inte utanför... Efter vigselakten tog sig alla på olika sätt till restaurangen där bröllopsfesten skulle hållas. Och vilken fest !!! Ett minne för livet är i underkant... Mat och dryck (alldeles för mycket), musik, dans, festivitas en masse...!!! Vi tog själva ett relativt tidigt farväl och junior slocknade i sin säng strax efter klockan fyra på måndagsmorgonen, med kommentaren "Jag är mätt, pappa, jättemätt, och jag är lite trött " Denna kväll fick Palatino klara sig utan oss... Måndag 17 maj Långt nedanför ligger Alindabukten och man ser ända bort till Pandeli, Aghia Marina, Platanos och Kastrot. Vi skulle mycket väl kunna tänka oss att ha ett hus med den utsikten på ännu äldre dagar Efter massor av kaffe, ännu mer av dessa florsockerpudrade kakor och trevligt umgänge tog vi en skön promenad nerför bergssluttningen hemåt via Palatino för att packa vårt bagage. Den spruckna och misshandlade resväskan protesterade visserligen, men fick ge sig för en envis finska... Tisdag 18 maj KalymnosStrax efter 08.30 anlände vi till den lilla hamnen i Myrties. På vägen till Nefeli blev vi stoppade vid Babis bar vid buss- och taxitorget. Massor av kramar från såväl Babis själv som Elias och Yannis. Stolt visade Yannis upp ett foto på den lilla pojken som han blivit pappa till två veckor tidigare. Och som alltid bjöd Elias junior på en glass, vilket uppskattades mycket... En timme senare släpades demolerad väska in hos Apostolis och Stratos på Nefelis bar och hotell. Kärt återseende hos de två bröderna. Rummet var redan klart, så det var bara att ramla in där och fräscha upp oss. Junior efterlyste bums sin "favoritdrink", men den fick anstå till kvällen... Vi tog sedan en promenad bort till Massouri. Silver Coin, där kära Kvinnan har som tradition att inhandla guldsmycken, hade inte öppnat för säsongen, så det fick bli lokalbuss in till Pothea. Och likt en jakthund som fått vittring på vilt, så tog det cirka tre minuter innan Kvinnan hittat "sin" lokala ikonbutik. Jag har tappat räkningen, men skulle gissa att det var nummer tjugo av Aghis Georgios (dvs S:t Göran) som inköptes. Inte underligt att ägaren till butiken invärtes jublar varje år han ser oss komma kryssande mellan all trafik på gatan Lunch intogs vid hamnpromenaden i Pothea och därpå avnjöts glass vid hållplatsen i väntan på bussen tillbaka till Myrties...
På eftermiddagen slappade vi i Nefelis helt fantastiska trädgård innan vi duschade före middagen. Därefter styrdes kosan självfallet mot Manoulis härliga matställe på vägen till Maelitsahas. Liksom alla andra vänner och bekanta vi mött under resan blev hans spontana reaktion "Men, ni kommer på fel tid på säsongen ?" Tydligen håller de inte bara koll på VILKA som kommer, utan dessutom NÄR man kommer Kvällen avslutades i god kalymnisk tradition på Nefelis, med juniors specialdrink och Nefelis specialkaffe. Subjektiv som jag kan vara i denna berättelse kan jag återigen bara konstatera att det kaffet är gudagott !!! TelendosOnsdag 19 maj Återseendet oss emellan var dock kärt, och han berättade att han fått besök av bland annat Kalimera-Janne förra året, vilket han tyckte var jättekul Stolt berättade han även att hans lilla hotell i år kommer att tilldelas maximalt betyg av EOT (dvs, den officiella grekiska turistorganisationen) bland samtliga dodekanska öar. En bedrift som inte är att förakta Vi gläds sannerligen åt att han fått den utdelningen efter allt slit... Lunch avnjöts hos Babis och på eftermiddagen var det dags för junior att dyka ner i poolen vid "Delfinhotellet" mittemot Nefeli, dvs Katina Hotel. Efter detta var det dags att arbeta, det var ju "tjänsteresa" som sagt. Nefelis dator börjades uppgraderas och patchas å det grövsta. Men då anslutningshastigheten via modemet påvisade cirka 4,5 Kb (!) vid nedladdning av diverse nyttoprogram, så kan man lugnt säga att det tog sin tid. Beslöt i samråd med Apostolis att fortsätta följande dag. Specialkaffe och sedan god natt... Torsdag 20 maj Efter att ha strosat runt och avnjutit så mycket vi bara kunnat och sagt hejdå till vänner och bekanta, samt inhandlat obligatorisk, kalymnisk keramik, så var det dags att duscha och byta till reskläder. Sista timmen spenderades i Nefelis trädgård, där bröderna bjöd på avskedsdrinkar. Klockan 19.00 kom så en taxi och transporterade oss ner till hamnen i Pothea. Från båten kunde vi se den gamla Nissos Kalymnos i hamnen. Rostig, sliten, men fortfarande aktiv gav hon ett intryck av grekiskt vemod... Mindre än en timme efter avgång landade vi i Mastihari på Kos. Per omgående for vi i taxi till flygplatsen. Och eftersom chaufförerna som vanligt kör som drogade biltjuvar på den ön, så var vi i mycket god tid före avgång på plats. Där såg jag till min förvåning att det skulle gå ett inrikesflyg till Aten 22.10. Raskt fram till Olympic Airways informationsdisk med en förfrågan om biljettbyte. Visst, inga problem, en torsdagkväll är det knappast fullt på en 737:a... Fyrtio minuter efter avgång tar vi åter mark på Atens flygplats. Trasig resväska lyftes av transportbandet, rulltrappa en trappa upp, och se... Tre inbjudande plaststolar ler mot oss. Natten räddad...!!! Fredag 21 maj Strax före 06.00 vaknar jag och kära Kvinnan av någon nackspärrsliknande känsla. Vi turas om med besök på de fräscha toaletterna för morgontvätt utan att junior vaknar. Men lite efter 07.00 letar sig två ledbrutna och en morgonpigg turist en trappa upp till McDonalds för frukost. Tamejtusan, har det inte en meny som heter McGreek ! Nåja, även en standardfrukost från denna kedja kan smaka härligt på en tom mage så tidigt på morgonen, även i Grekland. Ett par timmar förströs i avgångshallen och på gatan utanför. På angiven tid lyfter vår Snowflake hem till Arlanda. Punktligt landar vi, bums kommer bagaget på rätt transportband och till och med flygbussen avgår på rätt minut. Så, varför känns det så tomt och tråkigt...? Och varför, varför ställer vi oss den frågan varje gång vi kommer tillbaka från Grekland...??? Nästa år åker vi igen och söker svaret. Kanske får vi det då. Men jag tror inte det... Utan vi säger som alltid, rätt uttryckt och rättstavat eller ej: Ellada, efcharisto poli...!!! Familjen Rasmus : - ) P.S. Ett jättestort tack till Marianne & Jens, Zanet & Zissis, med flera, förutom vilka denna resa sannolikt aldrig kunnat blivit så bra som den blev. Ni är underbara människor. Efcharisto !
Kalymnos
på Kalimera » | Leros
på Kalimera » | Telendos
på Kalimera » |
HEM |
OM KALIMERA |
STÖD KALIMERA |
COOKIES |
SÖK |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
ENGLISH |
© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera |