Två veckor på Karpathos - del 4

Onsdag 21/7: Nästan hela förmiddagen går åt till sömn ! Förfärligt vad trött man blir under semestern egentligen men det är kanske ett betyg på att upplevelserna tröttar, fast på ett positivt sätt ? Brunch intages under löftet att ”idag gör vi ingenting”. Fast tillåtet är ändå att skriva vykort och det är ju ändå kul med tanke bl.a på att många har förväntningar hemifrån. Hela onsdagen går i lathetens tecken, timmarna bara flyger förbi tills vi åter sitter på balkongen, lyssnar på radio och läppjar på öl. Ett kassettband till sätts igång i den lilla freestylen inkl. radio så vi kan ha lite stämning och minnas lite i höstmörkret hemma. Taverna Romios nere vid hamnen är rekommenderad av Karin så dit går vi och äter mestadels grönsaksrätter med rosévinet Calliga i glasen. Maten är riktigt bra, en ung grabb är servitör till oss och många andra runt omkring. Han är säkert bara c:a 9-10 år men redan ett proffs på sitt blivande (?) yrke. Personalen är i full gång hela tiden, vi har säkert 3-4 olika som liksom turas om vid vårt bord. Proppmätta lunkar vi i staden ett bra tag, bättrar på en redan diger vykortssamling (många trevliga flygfoton t.ex) och köper mer frukt och tomater. Bara strosa, se vad folk gör, höra ljud och bara finnas till ännu mera precis när man vill ! Därför är vi åter kanontrötta och balkongsittningen blir mycket kort denna kväll.

Torsdag 22/7: Ännu en ny dag utan krav känns det som. Medsläpat Wasa Rågi knäcke med ost är inte dumt när det mjuka brödet precis tar slut. Ny inköpstur görs och nytt bröd och pålägg är prioritering samt jäkligt tung 6-pack vatten. Dock hittas ingen osthyvel denna gång heller…..En liten flicka som sitter i kundvagnen medan mamma betalar sina varor, leker med en liten plastko som hon tappar på golvet. Jag tar upp den, räcker flickan den och två bruna ögon stirrar förvånat medan jag ler. Således ”tappar” hon kon igen för att få mig att böja mig ned. Flickans mamma som just är klar, ser mitt ”dilemma” och säger: ”now it´s a game” och leenden utbyts.

Vattnet släpas åter igen upp för ”mördarbacken” mellan supermarketen och hotellet. Det finns ingen väg utan backe tillbaka. Dagen fortsätter med att Bettan tar plats vid poolen medan mitt mål nu är att besöka fotobutiken som har stans bästa cd-sortiment. Ja, det finns vad jag vet bara två butiker med cd-skivor. Men det är siesta så jag laddar med några filmrullar och en plan. Med min blick och fantasi kan flera filmer lätt ta slut under några timmar, det vet vi. Jag tar mig ända upp på höjden ovanför hamnen där ett par boningshus ligger. Vyn över Pigadia är fantastisk och förevigas därför. Ner i gränderna igen passerar jag en del stiliga hus, bl.a med privat pool. Här och var ser man den förmodade rikedomen tack vare utvandringen till USA. I gränden som leder till den lilla kyrkan i sluttningen möter jag en kattmamma och en alldeles bedårande liten kattunge som är gräddvit, grå- och svarttecknad. Den piper konstant och gnider sig mot mig och är till och med uppe i mitt knä ! Blir knappt av med den, adoption är för avancerat tänkt av ett antal skäl ! Vidare tillbaka till centrum är i stort sett alla affärer stängda. CD-butiken har jag ju tid med sen så jag tar en halvtimme framför datorn i baren Pot Pourri igen. ”Mikke” lovar att ta min försiktiga ”ansökan” om att bli ”vKfK – vice Konsul för Karpathos” när jag ser vad han har svarat mig i forumet denna dag. Återvändande till Karpathos minst en, alternativt flera gånger verkar krävas som jag fattar det. Kanske frågan får gå på remiss ? Mikke skriver också att jag ska hälsa till och krama Irini som jobbar på Pot Pourri och när 29 minuter gått av datorhyran går jag fram till kvinnan som sköter ruljangsen och frågar: ”Are you Irini?” Med häpen blick svarar hon ”yes” varvid jag förklarar mitt ”ärende” och kramar om henne. ”This is Mike´s (Mikke) way of saying hallo to you” förklarar jag i nästa sekund och ett stort ryskt leende bryter ut i hennes ansikte. Så Irini bjuder på en Coca-Cola, vi pratar ett tag och alla superlativ hon kan finna handlar om Mikke ! Jag får förklara hur det kommer sig att jag aldrig träffat Mikke i verkliga livet och att vi ”umgås” via datorn. Hon förstår till slut sambandet och under tiden får jag en idé om en Kalimeratröje-bild. Jag förklarar vad jag vill uppnå, någon slags arrangerad bild i barmiljö osv. men Irini tvekar så hon vill kanske inte vara med på bild ? ”We will be here another week so we´ll see each other again soon” säger jag som slutreplik och går iväg från baren med en fundering om att kanske muta henne nästa gång ? Tillbaka på rummet dricker vi en kopp behövlig kaffe och tar en dusch i nu bra vattentemperatur ! Bara ren tur, eller vad ? Visserligen sade jag till i receptionen när jag gick på foto-utflykt men mötte bara ett slags ”jaha-så-är-det”-svar. Har de skruvat någonstans inne i hotellets innersta och mörkaste gömmor månne ? I mitt huvud finns efter dagen en klar tanke om att möten med människor ändå är en krydda i denna ljuvliga miljö. Sol, bad (nåja…), vyer, upplevelser mm. som semester alltid brukar innehålla mycket av, får en extra dimension av spontana möten med nya människor. Till och med möten med katter är extra kul även om vi inte förstår varandra hur gärna vi än vill.

Nu tar vi det lugnt på rummet ett tag, pysslar och lyssnar lite på radio. Varsin Fix slinker lätt ner på balkongen och vinden fläktar på rätt bra framåt kvällningen. Åter konstarerar vi hur bra vi har det. Vi minns många tillfällen under denna första vecka som vi kan le extra åt. Planen för kvällen är någon av de tavernor vi sett inte långt ifrån Pelagos och Seven Eleven. Men de ser inte så inbjudande ut, vi går på känslan och väljer Taverna Aegeo där vi besåg en stor fest härom kvällen. Och valet visar sig vara rätt, jag tog grillad kalvstek och Bettan ”lemon leg of lamb”. Direkt kan vi leende säga att detta kanske är den bästa mat vi ätit i Grekland, alla kategorier ! Ibland behövs ingen analys, känslan bara finns där när man njuter i fulla drag ! Den något strama men stilige äldre man som serverar får naturligtvis veta vad vi njutit så han pratar mer och mer med oss. Det är c:a 40 bord i lokalen vad vi kan uppskatta men bara 7-8 st. är upptagna. Alla ser ut att få dryck efteråt så även vi och vi blir nyfikna och finner att det är raki vi fått. Det har vi inte testat förut så vi frågar ”vår” man hur stark den är ? ”Maybe 40 per cent, sometimes 25 – I don´t know” svarar han lite pillemariskt. Han pratar på ännu mer nu, kommer genast in på fotboll när han får veta vår nationalitet. Jag frågar lite dumt – ”Which is the best national team in Europé, then” ? “France” säger han och chockar mig verkligen men när vi jämför åsikter är “väl” Grekland bäst trots allt men flera andra som t.ex Italien, Spanien, Tjeckien och Frankrike borde vara bättre under mer “normala” omständigheter. Ännu ett möte med en ny människa, roligt att språka på och han berättar vidare att taket hade nästan lyft här på Aegeo när finalen i EM gick nyligen. Med löfte om snart återseende och handskakningar lämnade vi Aegeo för att strosa tillbaka till centrum och vi gled in på baren Kafeneion Pantheon för en Irish Coffee respektive en Mythos. Tänk att man inte ser till att fråga vad folk heter när vi tänker på ”vår” trevlige servitör nyss! Sen är det väl en aning udda att välja bar bara för att man står precis utanför en av dem och upptäcker att musiken de spelar är en av 1970-talets mest originella röster – Al Stewart och låten ”On The Border” !

Fredag 23/7: Mitten av resan börjar med lååång förmiddag och sen frukost. Vad spelar några ynka spillda timmar för roll ? Kompletterande inköp görs igen i supermarketen, alltid bra att ha koll på och skriva lista när specerierna behövs som allra mest. Provar t.ex en grekisk Club Soda men den smakar som om den var tillverkad i en skitig smidesverkstad eller dylikt. Plåtig men rejält rivande kolsyra, en slags ”flytande väckarklocka” eftersom den inte lämnar mig oberörd. Bettan ligger idag under parasollet vid poolen igen medan jag sitter vid poolbaren och skriver ett par vykort till. Ett gäng grekiska ungdomar, troligen inom hotellfamiljen för stoj och stim vid poolen i flera timmar. Eftermiddagen flyter sakta på och kvicksilvret är några över 30 idag igen. Det tycks sakta stiga i temperatur för var dag som går. Särskilt mycket mer blir inte utfört, ett par öl slinker som vanligt ner på balkongen, Mythos denna gång för vi varierar oss mycket mellan den, Alfa, men mest Fix som är vår otvivelaktiga favorit sen flera år. På lagom kvällstid intages middag på Estiatorio Mezedopolion To Ellinikon som ligger några meter in längs första gatan ovanför hamnpromenaden. Inte något flott ställe men aningen mer tillrättalagd stil och inredning, två olika avdelningar runt hörnet på huset. Det känns något opersonligt, stressade servitörer men en liten glimt i ögat dock. Jag åt lamb chops efter att fried zucchini retat magen först. Bettan tog chicken souvlaki som var ordinär. Aubergine-tzatzikin vi delade på först var en ny bekantskap, rätt så grovkornig skulle man kunna säga jämfört med den klassiska vita varianten. Många gäster hann komma och gå, snabba ryck hos servitörerna hela tiden. Obligatorisk stadsvandring med långsamma steg avslutar en ”mellandag”.

Lördag 24/7: By-utflykt idag, vi ska till 6 byar guidade av danske Apollo-Brian. Han är verkligen en glad fyr, stort leende hela tiden, ibland skrattandes i buss-mikrofonen. Aperi kan vi inte mer än se längs en sluttning eftersom bussen inte kan ta sig dit. I Volada dock, fick vi en stund inne hos den gamle spelmannen Yanni Hapsis som är närmare 90 år gammal och har ett litet hembygdsmuseum i byn. Han spelar även lira, ett märkligt fiolliknande instrument med stråke med bjällror på ! Han är mycket tärd av tidens tand, liten och spenslig som han är. Det är ett extremt litet utrymme detta museum har fått, obligatorisk liten hängmatta där barn sover visas. Det finns en lucka ner till ett slags utrymme nedanför golvnivån, hela rummet är mycket litet vad vi än fäster blickarna på vi c:a 15-20 personer som står där. Hapsis vill förstås spela lite på sin lira, han har dock väldigt långa naglar och melodin han får igång låter väl inte helt njutbart, han missar strängar med de långa naglarna.

Vidare till byn Pilos får vi bevittna en liten charmig by med smala gator, gränder och prång. En liten stund i en kyrka känns mest som en paus i en bastu medan Brian berättar om religion. Danska är svårt emellanåt. Som det är på utflykter ska man ju iväg igen och Lefkos blir ett nära 2 timmar långt stopp. Här har vi varit härom dagen så tiden tillbringar vi med familjen af Petersens på taverna för långsam och behövlig lunch. En heldag blir trevligare med sällskap när man emellanåt känner att gemensam utflykt kan vara långsam. Men dock ett bra sätt att bekanta sig med byar man kan återvända till på egen hand sedan. Arkasa är nästa stopp där utsikten är tjusig över både söder om liggande grannön Kassos och bergen vi passerat på vägen ner från Lefkos. Sista stoppet för dagen blir sedan Menetes som vi åker igenom för att få en stund vid en utkiksplats. Där vid ett monument från 2:a världskriget blåser det så starkt och byigt att man knappt kan stå still ! Kalimeratröj-bilder tas med stora besvär men med Pigadia i vacker bakgrund. Vi blir bara ännu tröttare av att det blåser så kraftigt efter denna utflykts sista anhalt så det är rätt skönt att Pigadia nu ligger så nära. Vägen ner från Menetes är förresten väldigt tjusig då man har byn Ammoopi nere till höger om sig och det vackra havet som ett oändligt blått täcke. I Ammoopi (en av stavningarna av denna by) har Apollo en del hotell. De sista kilometrarna passerar man en del små hotell och studios, någon liten industri, bensinmackar osv. innan man kommer till Pigadia. Jag fascineras alltid av hur en stad, stor som liten har bebyggelse och viss kommers som kantar en väg där den mesta trafiken brukar gå in till staden. Pigadia har ju c:a 2.000 bofasta invånare så det är inga stora mängder hus mm. vi passerar.

Hotellkatten, den vita med svart svans och huvud som vi slängde ostbitar till i går kväll och i morse, ligger åter igen nedanför vår balkong och suktar efter mera ”godis”. Balkongen ligger visserligen på andra våningen men katten har funnit att vi ger henne mat så vi kan ju bara gissa hur länge hon har legat och väntat. Kvällens lugna eghkskapader blir tavernan Land & Sea som karinafp har rekommenderat. Mustachprydd herre i vit skjorta lovar ”table for two” men vi ska gå en sväng längs hamnpromenaden först. Bordet finns naturligtvis kvar när vi anländer och jag säger ”somebody told us about you, I hope you are as good as we´ve been told”? “I have been here the last 20 years, I would have done something else if we weren´t good” får jag till svar inkl. ett pillemariskt leende. I brist på fantasi beställs mixed grill för 2 som är ganska bra men ingen sensation. På tok för mycket mat, det tycks vara omöjligt att hamna på lagom mängd utan att man sitter och petar i det sista och skäms. Ganska torra och mjuka loukomades till alla gäster och det faktum att vi får fråga 2 gånger efter notan drar ned betyget för Land & Sea. Mustachmannen som handhälsar på alla både inför och efter besök vill hälsa på oss. Men jag försöker leka leken ”gå-åt-ett-annat-håll-och-luras-jag-tror-inte-du-ser-mig……”…skratt utbyts.

Vårat intresse för viner ska naturligtvis tillgodoses under denna resa. Många gånger har vi stått i affärer under tidigare resor och undrat vad man ska köpa. Nu efter en del ”träning” blir det betydligt enklare så en röd och en vit inhandlas, det blir tungt att bära flera. Vad jag dock är övertygad om är att viner i Grekland, speciellt i de välsorterade supermarketarna, förvaras på tok för varmt. Det är i regel inga dåliga viner men de åldras för snabbt i den höga värmen i affärerna sommartid. Dessvärre finns inga alternativ, utetemperaturen gör ju sitt till, enda alternativet vore specialtempererade rum vilket givetvis är en omöjlighet. Många restauranger och tavernor har dessutom dåligt utbud sånär som på några få. Jag tänker lite på om grekerna själva i gemen är intresserade av kvalitetsviner ? Många tankar tänks, har restaurangpersonal för dåliga kunskaper ? Är även medelturisten rätt så ointresserad av viner under mestadels sol- och badvistelser ? Eller har vintillverkarna själva del i att viner inte distribueras ”på rätt sätt” inkl. skriftlig information till restauranger så de når kunder bättre ?

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera