Parga en vecka i maj

Vi trivs i joniska havet, gröna och branta öar i klart vatten. Parga är nu inte en ö utan en medeltida stad på fastlandet men med utsikt mot Lefkas, Korfu, Paxos och Antipaxos. Staden omges av höga berg täckta av olivträd och med mörkgröna cypresser som utropstecken här och där.

Vi bodde i utkanten av staden vid stadsstranden ’Kryoneri’ på Hotell Villa Rossa. Den som färgsatte detta hus kan inte ha rökt vanlig tobak.. Löfbergs Lila har här en fin reklamstolpe, skarpt lila med gula knutar! Bortsett från kulören ett väldigt charmigt litet hotell, vi hade rum nr 1, stort och luftigt med smidesbalkong ut mot havet. Hotellets restaurang har mycket bra mat men är väl aningen dyr att äta varje lunch på.

 

 

Pargas strandpromenad börjar här och det tar 10-15 minuter att gå till andra änden, utsikten mot öarna utanför är ett vykort med lilla ’kyrkoön’ i mitten, undrar hur många bilder som tas av den varje år? Själva staden är lite som Visby med krokiga gränder, trappor och den gamla borgen vakande ovanför. Visst finns här butiker med souvenirer och en ’skandinavisk bar’ där man kan beställa ’fjellbeck’, ’flygande finne’ och ’dansk skalle’ men inga inkastare eller tjatiga säljare och staden är inte sönderturistad ännu, däremot är det lätt att vara turist här, allting finns och fungerar.

I närheten av hamnpiren ligger en blå och vit (!) taverna med många greker bland gästerna, här åt vi gott och till bra pris trots läget. Längre bortom hamnpiren ligger pizzeria Oscar, liten men naggande god, Oscar själv spexade och bjöd på grappa. Lokalen delar han med kustbevakningen, försök alltså inte beställa av killarna i vitt.

Två riktigt fina stränder finns i närheten, Valtos i norr och Lichnos i söder, finkornig sand och tavernor vid bägge. Stranden i staden är grovkornigare och lite stenig en bit ut men helt ok att svalka sig vid. Badbåtar går i halvtimmastrafik till samtliga.

Utsikten från borgen är väl värd promenaden och så även från ’den lilla vita kyrkan’ på motsatta berget, dit går man genom riktigt gamla olivlundar med knotiga träd och terassmurar som måste ha knäckt många ryggar, här är det brant och svettigt.

Vi hyrde som vanligt en scooter och hade en skön dagstur till Acheronflodens (Styx) källor där kristallklart vatten bubblade rakt upp ur den sandiga marken och ur öppningar i klipporna. Vi åkte vidare till Igoumenitsa, ner längs kusten tillbaka till Parga via Sivota mfl. små orter. Landsbygden här är vacker med gröna dalar och dramatiska berg. Så här i Maj är allting grönt och ginstbuskarna står knallgula i skarp kontrast. Havet nedanför är som det ska, klart och turkost.

Här, mitt i idyllen på en folktom serpentinväg passerade vi en fårskock och ur den kom en stor övernitisk vallhund vilt skällande och huggande efter armar och ben. Jag försökte hålla undan och väja men fastnade förstås i asfaltskanten med de små scooterhjulen och sladdar ner i diket, inte fort men tillräckligt för att Marie skall bryta handleden. Då tycker hunden att han gjort sitt och återgår till sin hjord. Någon herde eller annan ansvarig syns inte till.

Efter en nervös scootertransport, svimma inte! ca 15 km, naturligtvis med en regnskur kom vi tillbaka till Parga och hotellet där vi fick snabb hjälp av Apollos personal att skaffa läkare. Dr. Spiros Padiotis var rutinerad och undersökte, konstaterade fraktur, lade ett första förband och ordnade kontakten med Preveza allmänna sjukhus samt instruerade/beordrade taxichauffören att han skulle stanna, tolka och hjälpa till med allt tänkbart på sjukhuset. En grekisk läkare har en viss auktoritet!

Till sjukhuset kom vi fort, det som skiljer en grekisk taxiresa från en ambulansdito är frånvaron av sirener. Grekisk sjukvård är ’en smula’ tuffare än vår, behandlingsrummen på akuten delas av två till tre patienter och läkaren behandlar alla samtidigt i högt tempo. Vi delade rum med en murare som slagit axeln ur led och en liten fotbollskille med ett ruggigt sår på smalbenet, frun och mamman var med och hävdade stenhårt sin plats i vårdkön. Upprörda grekiska kvinnor låter väldigt mycket men mest lät muraren när de drog hans axel rätt, jag undrar om han fick någon bedövning alls.

Efter röntgen, behandling och gipsning samt ny kontrollröntgen fick vi ca 01.00 åka hem till hotellet, som var mörkt och låst! Det var alltså till porten som den där extranyckeln gick, den där nyckeln som nu låg i byrålådan, detta var droppen! Nåja bakom hotellet går en trappa upp till en altan där nå´n lycklig slarver glömt att låsa så jag kunde tassa ner och öppna porten. Vi somnade i alla fall före gryningen!


Alla inblandade var väldigt hjälpsamma och försökte på alla sätt fixa och dona runt oss, alla utom den av Apollo rekommenderade Scooteruthyraren ’Antoni’. Undvik denna firma, de passade på att pungslå oss rejält för det spruckna glaset i hastighetsmätaren, först skulle han ha 380€ för ett komplett instrument sedan nöjde han sig med 100€ för ett löst plastglas (värde 5€?) vidare är hans ’full insurance’ en försäkran att -DU BETALAR RUBBET!- Antoni hade ett kreativt sätt att kringgå detta, han hittade helt lömskt på ett grekiskt bilnummer som vi skulle ange som vållande och smitande fordon. Nähe tack, så blev det inte. Som sagt, undvik!

Semestern blev härifrån rejält avstängd och handlade mest om återbesök och försäkringsbolag vilket ju inte lär glädja någon läsare så jag lämnar ämnet.

 

 

Sista dagen kunde jag dock ta permission från vårdjobbet och göra en utflykt till öarna Paxos och Antipaxos med fartyget ’Ionian Star’ som är den enda båten som kan gå in i de blå grottorna på Paxos västkust. Med denna resas sedvanliga röta var dagens grupp rent finskspråkig med egen guide i högtalaren.. Men vyerna talade rätt bra för sig själva och staden Gaios på Paxos är riktigt mysig med en kilometerlång kanal till hamn. Antipaxos angjordes bara kortvarigt för bad i en vacker vik.

Inför hemresan fick vi ett läkarintyg på att gipset inte satt för trångt för tryckminskningen på planet! det var ju inte precis något vi hade tänkt på själva, rutinerad doktor som sagt.

Sammanfattningsvis; bortsett från hunden och 'Antoni' är Parga ett kanonställe som vi säkert kommer att återvända till.

Hälsningar PO & Marie Englund

 

Parga på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera