Båtluffa i Dodekaneserna. Del 1. Patmos.

Denna resa är vår tolfte båtluffarsommar i Grekland sedan 1994 och vi har oftast färdats bland öarna i Egeiska havet men vissa år även till några Kykladiska öar. Läs gärna våra reseberättelser från 2002 och delvis 2004 eftersom årets berättelse endast upptar avvikelser och andra detaljer som kan vara av intresse. Fakta om boende och priser finns i slutet av berättelsen.

Vid planeringen i april-maj (halva nöjet med resan?) tänkte vi varva öar med viss livlighet med lugnare öar. Ett annat inslag i planeringen var att undvika färjor med ankomst- eller avgångstider mellan kl. 20.00-07.00 och det innebär en viss begränsning av urvalet av öar. Det finns trevligare sysselsättning än att i snålblåst och mörker vänta på försenade färjor. Ett streck i räkningen var att det, enligt GTP, inte skulle gå några Flying Dolphins från Samos. Verkligheten var dock annorlunda - Flying Dolphins trafikerar som vanligt öarna såväl norr som söder om Samos med flera turer per dag - om det inte blåser. Vill man inte chansa är den förhållandevis lilla och långsamma bilfärjan Nissos Kalymnos (av tidigare skribenter döpt till Nisse) ett pålitligare och betydligt billigare alternativ.

Så landade vi då på Samos fredagen den 1 juli och efter en kort taxiresa välkomnades vi som vanligt av ägarparet på Sandalis hotel/studios med en öl på balkongen med utsikt mot berg och hav. Den ursprungliga planeringen var att ta Nisse samma dag till Patmos men vi valde att acklimatisera oss några dagar på Samos, vi hade ju trots allt tre veckor på oss - så varför stressa. Efter ett antal besök på Samos blev vi igenkända av personalen på flera restauranger och vi kände oss åter som "hemma".

 

 

Färden gick vidare på söndagen med Nisse till Patmos via Agatonissi och Arki. Den som konstruerat Nisses bänkar på övre däck borde ha gått en kurs i ergonomi, redan efter 30 minuter har man ont i varje ryggmuskel. Det finns dock en salong med bekvämare stolar.

På Patmos valde vi åter hotel Diethnes, som efter utväxlande av fax från Sverige, sänkte priset rejält. Diethnes ligger några hundra meter från hamnen och från balkongen kan man bli en smula konfunderad när man ser överbyggnad och skorsten från färjor som navigerar, till synes, in bland husen. Man kontrollerar en extra gång hur stark ouzon är.

När ni i Sverige hade årets värmebölja låg vi på den fina stranden i Meloi, 20 minuters promenad från Skala, och nästan frös! Det var faktiskt svalt några dagar, nåja 25-27 grader kan man stå ut med.


En dag ämnade vi åka buss till Grikos varför vi konsulterade busstidtabellen på torget tidigt samma morgon. Bussen skulle avgå 09.45. Vi infann oss i god tid men ingen buss uppenbarade sig. Ny kontroll av tidtabellen visade att avgångstiden, med tuschpenna, ändrats till 09.25! Vi promenerade återigen till Meloi. Nästa morgon lyckades vi hinna med bussen som avgick på den nya tiden. Turen gick via klostret och chauffören ropade ut hållplatserna på vägen. Vi väntade därför lugnt på chaufförens "Grikos".

Det inträffade inte och vi förstod snart att vi var på väg tillbaka till Skala via klostret. Åter i Skala hävdade chauffören bestämt att han ropat Grikos när vi var där, vilket vi och ytterligare några resenärer förnekade. Vi erbjöds då gratis resa till Kambos men avböjde och tog en taxi till Grikos, som var ett lugnt ställe med ett par tavernor och ett fåtal besökare. En anskrämlig hotellruin vid stranden vittnade om en tidigare och livligare epok. Även flertalet rum verkade outhyrda. Bussresan tillbaka gick utan komplikationer.

Patmos var sig likt med ett undantag, kafé Huston vid posten hade stängt. De ålderstigna damerna orkade väl inte längre.

Kalymnos var nästa delmål och resan gjordes på förmiddagen med delfin. Vi skulle bara stanna två dagar i väntan på Nisses avgång till Astypalea så vi lät oss raggas upp av en rumsuthyrare för boende i ett ganska lugnt område i Pothea. Staden var lika stökig som vid tidigare besök och vi valde därför att tillbringa en dag vi den närliggande viken Vlichadia där vi badade och intog lunch. Myrties/Missori, där vi bott tidigare, lockade inte denna gång (förlåt Riita och andra Kalymnos-fans). Middagarna intogs på restaurangerna bortom hamnbassängen. På en ouzeria intill turistpolis/post bänkade vi oss tillsammans med lokalbefolkningen och insöp den lokala atmosfären.

 

Patmos på Kalimera »

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera