Båtluffa i Dodekaneserna. Del 2. Astypalea & Leros.

På morgonen den 9/7 åkte vi vidare med Nisse till Astypalea, en ö som inte är alltför lättillgänglig. Resan tog 3 timmar över lugnt hav och vi inmundigade medhavd frukost på övre däck. Väl framme parkerade jag som brukligt vid hamnkafé och Christina jagade rum. På min fråga till servitrisen angående rumspriser blev svaret 20-35 € beroende på läge, standard, antal dagar mm. Vid ett tidigare besök för 7 år sedan bodde vi i ett rum med hänförande utsikt över hamnen, staden och borgen. Christina återvände och hade bokat rum på samma ställe. The Dolphin, heter lägenheterna och är belägna strax ovanför hotell Australia i bortre änden av hamnen. Fråga efter rum i restaurangen vars bord är placerade direkt vid stranden.

Lunch intogs på denna restaurang med efterföljande bad och siesta under de skuggande träden vid stranden i hamnen. Pelikanen, öns maskot, strosade på kajen.

 

 

Vi åkte en av öns två bussar till Livadi nästa dag. Stranden och byggnaderna är nu i bättre skick jämfört med tidigare års besök men den var ganska glest befolkad trots att det var söndag. Vi turister var i klar minoritet. Ganska svettig promenad tillbaka upp och förbi väderkvarnarna och trapporna ned till Skala så vi tog dagens sista svalkande bad i hamnen. Där återfinns delar av lokalbefolkningen varje eftermiddag för familjebad.

Den 11/7 tog vi bussen till Maltezana för att titta på mosaik (Tallaras baths) som finns där. Till saken hör att vi tidigare gjort två misslyckade försök att lokalisera stället, även med hjälp av lokalbefolkningen. I det lilla men utmärkta arkeologiska museet (missa inte det) inne i Skala fick vi vägbeskrivning. Det finns skyltar på vägen i byn försäkrade damen på museet. Skylten fanns på plats och pekade längs en liten avtagsväg som vi glatt tog in på. Efter 100 m. hamnade vi inne på en hotellgård utan ens fragment av mosaiker. Vi återvände och tillkallade hjälp av personalen på en närliggande taverna. Efter en djup suck följde en man med och pekade på en rostig metalltrådsgrind 2 m! från skylten. Lite snopet, men vi var nog inte de första som frågat efter mosaiken. En smal stig ledde oss fram till ett område med tämligen blek mosaik från den hellenistiska tiden och lär vara unik i Grekland. Damen på museet beklagade att området inte skötts ordentligt och det kunde även vi konstatera. Vi lyckades också hitta resterna av en tidig kristen basilika på andra sidan byn, bortom ett illa medfaret krigsmonument. Medan vi väntade på bussen på en taverna och förtärde ett par Mythos, studerade vi fiskarena som bärgade nattens fångst.

En restaurang vid hotell Paradissos, serverade de bästa ugnsstekta timjankryddade lammkotletterna Christina ätit på många år. Servitören-ägaren heter Kurt? har en svensk mamma och talar svenska och grekiska.


På förmiddagen den 12/7 återvände vi till Kalymnos med hjälp av Nisse. Större delen av väntetiden där, 2.5 tim, innan vi åkte vidare med en delfin till Leros, tillbringades på en utmärkt liten familjerestaurang alldeles intill hamnpolisen. Utmärkta och billiga (1,5 €) gyros avnjöts innan färden gick vidare.

Vår ursprungliga avsikt var att bo på pension Cavos i Pandeli på Leros men bokningsförsök med fax från Sverige gav ett nedslående svar, alla rum med havsutsikt var bokade. Vi, d v s Christina gjorde dock ett försök, frågade och fick ett önskat rum med AC och en balkong som hade en perfekt utsikt över hamnen med alla aktiviteter. Efter en del förhandlingar hamnade priset på acceptabel nivå. Cavos hade fler lediga rum och det fanns det även på många andra ställen i Pandeli.

Enligt Christina inkluderades AC i priset men någon fjärrkontroll fanns inte. Vid en försynt förfrågan upplyste oss värdinnan att AC inte ingick i priset och vi svarade att vi klarar oss ändå. Senare på kvällen, när vi återvänt från middagen, påkallade hon oss sin uppmärksamhet och gav oss, med trumpen uppsyn, fjärrkontrollen till AC-n med sedvanliga förmaningar att undvika slöseri.

 

 

Middag bestående av grillad makrill åt vi på Drosia. Dagen efter promenerade vi (15 min.) till Vromolithos via den vita trappan som syns från stranden i Pandeli. Vromolithos strand är ganska stenig, har ett par tavernor och ett mindre antal solstolar och parasoller. Det är när man stiger upp ur vattnet på denna och liknande stränder som man påminns om Archimedes princip, eller snarare den omvända: en kropp som upptas ur en vätska ökar lika mycket i vikt som den undanträngda vätskan väger. Det gör ont i fötterna i ökande grad om man inte har badskor. Mellan Pandeli och Vromolithos har Göran Schildt sitt hus. Kanske kommer han dit även denna sommar eftersom huset höll på att snyggas upp. En av hans böcker, Dianas ö, ger mycket information om Leros, greker och grekland.

Den 14/7 promenerade vi till Alinda som förändrats en del sedan det senaste besöket, bl a har ett lyxhotell byggts. Den engelska krigskyrkogåren var lika välansad som vanligt. Efter en stunds eftertanke promenerade vi tillbaka och tillbringade eftermiddagen i skuggan bland träden på stranden i Pandeli. Christina blev för första gången bränd av en liten manet. Ärren finns fortfarande kvar. Den större restaurangen intill Drosia serverade också välsmakande mat liksom alla restauranger vi hann besöka. Leros är känd för sin goda mat.

När vi på morgonen betalade och tog avsked av värdinnan på Cavos frågade vi varför vi hade fått faxsvaret att allt var fullbokat svarade hon att många bokar rum utan att sedan infinna sig. Ibland beroende på att Flying Dolphins inte gick eller att man ändrat sina planer utan att meddela henne.

 

Astypalea på Kalimera » | Leros på Kalimera »

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera