Att återvända till Karpathos. Del 1.

Första dagen
Att återvända är alltid att ta en risk, sägs det. Så vi kände oss inte enbart positivt förväntansfulla inför årets resa, utan det fanns även en liten sugning av oro. Har mycket förändrats? Finns alla våra vänner kvar? Hur kommer det att kännas att återvända? Vi har ju alltid åkt till nya resmål tidigare. Vi har funderat mycket över detta under vintern. Men vi behövde inte oroa oss; när vi väl kommit fram kändes det enbart bra. Redan i bussen från flygplatsen greps vi av återseendets glädje: "på det där fältet gick det getter i fjol - de finns kvar!" "där är dalen med de färgade stenarna, vi MÅSTE komma ihåg att fråga någon om dem!" och så vidare.

Snart kunde vi checka in på hotell Regina i Pigadia. Det passar oss bra; vi trivs med att bo precis mitt i stan. Vi fick lägenheten ovanför den vi hade i fjol, med ännu bättre utsikt ner över kyrkan, staden och bukten.

 

Utsikten från vår balkong på Hotel Regina i Pigadia.

Utsikten från vår balkong på Hotel Regina i Pigadia.

 

 

Hotellet har genomgått en ansiktslyftning under vintern. Lägenheterna är ommålade, med blekt vaniljvita väggar och ljusblå snickerier och tak; riktigt läckert! Dörrarna har fått tätningslister, och dessutom har alla rum försetts med A/C, hårtork och tvål- och schampoautomater. Men duschdraperiupphängningen var densamma!!! Vi ställde bara upp bagaget, inventerade köksutrustningen - det fanns osthyvel, men ingen brödkniv eller diskborste - och gick sedan nedför backen mot vattnet, i riktning mot lunchen, alltmedan vi kommenterade alla förändringar vi såg. Hittills bara positiva sådana. Vi valde trappan bakom "H zoi ton aggelon", Romiostrappan, som vi kallar den. Mary's Garden of Eden var borta, vilket kanske inte kan räknas som någon större förlust, även om den var rätt rolig…I trappan ner hade två nya caféer öppnat; det nedre, I Ellada, är det som ägs av Flourios' bror, som tidigare var kock på Pelagos.

Vårt största orosmoment hade varit huruvida Aggelos hade kvar sin restaurang, Romios, även i år. Det senaste vi hade hört från honom var att han skulle diskutera med sin fru om de skulle stänga den, och bara behålla restaurangen på Rhodos. Men vi hade inte behövt oroa oss; där stod han, med öppen famn, och tog emot oss! Vi satte oss vid vårt vanliga bord och beställde det vi hade längtat efter ett helt år: grekisk sallad och iskall Mythos. Underbart! Och ett par av katterna kände vi igen från förra året. Erika ger namn till alla katter, och både Ålen och Charlie fanns kvar. (Ålen har en vit ål längs ryggen och Charlie fick sitt namn för att hon (!) har en söt Chaplinmustasch.) Vi hade mycket att prata om, så det blev en mycket lång lunch.

Så småningom lyckades vi dra oss därifrån för att gå uppför banktrappan till Acropolis. Där blev det ett nytt kramkalas, för där stod Nikos, som vanligt. Tog oss dock inte tid att stanna någon längre tid, eftersom vi skulle handla. Vi gick in till lille gubben Giannis först, för att handla diskborste. Jodå, det hade han även i år. Och det mesta vi behövde till frukost hade han också, vi behövde bara komplettera litet i den stora supermarketen intill. Så tog vi oss slutligen tillbaka till hotellet, där vi invigde poolen. Härligt!


Första middagen MÅSTE ju bara intagas på Pelagos! Och Mikke hade förvarnat dem om datum för vår ankomst, så där stod välkomstkommittén: Xronis, Dimitris och Ilias, och hälsade oss med pussar och kramar.

Vilket mottagande! Xronis berättade med stolthet att självaste Kalimera-"Giannis" hade varit där, och han blev mycket glad när vi sade att vi hade ätit middag med Janne bara några veckor tidigare, och att han hade berömt både Pelagos och hela Karpathos. Så kom Flourios och hälsade, och det blev dags för musikerna att intaga scenen, och för oss att beställa middag och testa den nye kockens prestationer. Jag tog en stifado, som låg i en tjock, välkryddad sås. Mums!

Snart anlände Vasilis med sin sladd - mikrofonen ligger på en piedestal och väntar, men han har egen sladd med sig - och det blev nytt kramkalas. Musiken var som alltid mycket bra. Det var roligt att höra att de hade övat in en hel del nya nummer sedan sist. I pausen kom Xronis och satte sig hos oss så att vi skulle kunna prata mer om allt som hänt under vintern. Efter en stund kom Dimitris med ett finurligt leende och en telefon, gav luren till mig och sa: "It's for you!" Hmmm… det kunde bara inte vara någon annan än Mikke! Mycket riktigt, han hade luskat ut att vi skulle vara där, så han tänkte överraska oss! Det gjorde han, minst sagt. Alla skrattade åt vår förvåning.

De har mycket roligt åt att Mikke och jag fortfarande inte har träffats "på riktigt", trots att vi har så nära kontakt. Men det ska väl bli nån gång, det också… Vi var rätt trötta efter en lång resdag, så redan vid halv elva tackade vi för oss och gick hemåt. Där stötte vi ihop med hotellets "Mister Fix-it", Hussein, som hälsade oss välkomna tillbaka. Satt en stund på balkongen med en kvällsdrink och såg ut över staden. Högt ovanför bukten glimmar ljusen från Aperi och Othos som gnistrande stjärnband i mörkret, och det är bara så vackert...

Följande dagar
De flesta av dagarna följde vår vanliga semesterrutin, som börjar med att P-O går iväg och köper färskt bröd till frukost. När vi har ätit, tillbringar vi förmiddagen med sol och bad på lämpligt ställe, medan vi diskuterar var vi ska äta lunch. De dagar fraktbåten kommer, brukar vi äta någonstans längs hamnpromenaden för att titta på trafiken och allt som händer.

Sedan promenerar vi ett tag och shoppar litet innan det blir siestadags. Emellanåt stannar vi på Acropolis för varsin milkshake och trevlig samvaro. På eftermiddagarna brukar det nästan bara vara grekiska gäster, så då spelar Nikos grekisk musik. I år var det mycket Kotsiras.. Andra dagar tar vi en eftermiddagsfika på en sacharoplasteio eller på balkongen.

 

Ibland somnar man tvärt...

 

Efter siestan blir det nästa höjdpunkt: middagen! Ibland inleds den med ett besök hos Ilias på Faros. Vi får inte missa att gå dit den 20 juli för att önska Xroniá Pollá, eftersom han har namnsdag då. Nu sprang han genast iväg till konditoriet, där han köpte en kartong blandade bakelser och bjöd på. Ja, bakelser och ouzo är kanske litet okonventionellt, vad vet jag, men det var definitivt en smakupplevelse! Det är så härligt att sitta där uppe på terrassen och titta ut över bukten och bara njuta... och osedvanligt god ouzo har han också, till på köpet. Så det är lätt att dröja sig kvar. Länge...

Men till slut måste man slita sig därifrån och inrikta sig på mat. Oftast blir det på någon favoritrestaurang, där vi vet att vi alltid får god mat och ett mycket vänligt bemötande, men ibland blir vi våghalsiga och provar något nytt, med omväxlande resultat. Sedan är det dags för en kvällspromenad. De kvällar vi har varit på Pelagos, räcker det med promenaden hem till hotellet. Dessa kvällar brukar dessutom bli senare än andra, så då längtar vi hem till sängen.

Om vi har ätit inne i stan, brukar vi börja med att gå längs hamnpromenaden bort till utflyktsbåtarna och vända. Det tar sin lilla tid, eftersom vi då och då stannar för att klappa katter och hundar samt prata med någon av invinkarna på de olika tavernorna. Ja, Erika tycker inte att begreppet "inkastare" passar, eftersom de ju alla är mycket vänliga och bara vinkar och hälsar, så vi har anammat det i stället. Om vi sedan går snett upp längs affärsgatan blir det nya stopp. Kanske tittar vi in till Mimis i hans guldsmedsaffär, eller bara står i dörren och lyssnar när han sjunger, vilket händer då och då.

Fortsätter vi rakt fram, måste vi ju stanna till vid Acropolis, åtminstone för att prata en stund, men ibland kan det hända att vi sätter oss ner för en drink eller en glass. Nästa stopp blir vid skivaffären, för musikprat, skivinköp eller bara gosande med lilla svarta katten. I år hade de ytterligare en katt, och båda blev mycket förtjusta den kvällen som Erika hade på sig en kjol med långa fransar. De lekte och hoppade, så folk samlades runt omkring för att titta på dem.

 

Lekfulla katter i skivaffären.

Lekfulla katter i skivaffären.

 

På H zoi ton aggelon sitter ibland ett par gubbar och spelar lira och sjunger. Denna typ av grekisk musik avstår vi gärna från, så vi brukar skynda förbi. Väl framme vid torget svänger vi bara vänster uppför backen, så är vi hemma vid hotellet. Eller också utforskar vi några av de andra gatorna, det beror litet på hur pass trötta vi är. Kvällen avslutas för det mesta med en drink på balkongen.

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera