Vår första öluff i Kykladerna. Del 5. Milos & Santorini.

10/9 Lördag
Idag hade vi Sarakiniko på schemat, pga av säsongen gick bussen bara kl 11:00 och hem igen kl 13:00 så vi beslöt oss för att ta bussen dit och taxi hem. Landskapet var väldigt fascinerande, det ser verkligen ut som ett månlandskap Tyvärr blåste det inåt så vi låg inne i viken, och badade från den lilla strandremsan. Vattnet kändes in fräscht eftersom det var skräpigt, men när det är stilla kan jag förstå om det är en underbar badplats, då man kan bada på andra ställen och ligga på de flacka fina klipporna längre ut.

Vi beslöt oss för att vandra omkring lite i bergen medan vi väntade på taxin som skulle ta oss tillbaka till Adamas. Efter lite vila skyndade vi oss för att hinna med bussen till Plaka där vi tänkte titta på solnedgången.

Vi gick högst upp i ett rasande tempo för att få se det som sägs vara Greklands vackraste solnedgång. Tycker man att vägen upp till klostret på Amorgos var jobbigt, då har man inte gått upp hit. Det var värt varenda svettdroppe, solnedgången var oerhört vacker och lugnet som rådde där uppe. Stämningen bland oss som väntade på att solen skulle gå ner var lugn och harmonisk med dämpade stämmor. Tyvärr var det lite disigt men vi valde absolut rätt dag då de andra dagarna var lite molniga på kvällen. Efter solnedgången gick vi runt i stan som var så mysig som en grekisk by ska vara, vi åt köttbullar, köpte glasunderlägg, och bara njöt av tillvaron.

11/9 Söndag
Idag tog vi en taxi till Tsigrado som ligger nedanför klippor, och det var minst sagt ett projekt att ta sig ner. Från båten runt ön såg det ut som att man tog sig ner från en sandsluttning, liksom på många bilder man har sett, men icke. Det var en gång i berget som jag tog, lätt för mig som är ganska liten. Sebbe gick yttervägen och klättrade på klipporna som var ganska branta.

Det farliga är att man inte kan få så bra grepp då berget är poröst, och det mesta man tar i bara lossnar. Nu lät det värre än var det var, men första gången var svår. Väl nere efter ca 10 min var vi ensamma, det var vi, havets kluckande och stillheten. Efter hand kom det fler och fler folk och det var alltid ett litet nöje att se på när folk tog sig ner. Hade man inte haft fullt sjå själv att ta sig ner tidigare, hade man säkert skrattat, men alla där nere visste att det inte var så enkelt, och det låg en tyst överenskommelse bland folket att låtsas som att man inte såg.

Vi låg där hela dagen och bara njöt av tillvaron, samtidigt som tankarna om att vi snart skulle åka hem dök upp som svarta moln.

12/9 Måndag
Tog en taxi till Firiplaka där det idag var helt vindstilla. Solstolsuthyrarna började så smått packa ner parasollen och bunta ihop stolarna, idag var det knappt något folk alls. Vi började känna att vi inte ville åka härifrån och önskade att tiden stod stilla, men när solen började försvinna bakom bergen var det dags att ringa en taxi. På hemvägen hoppade vi av utanför Mining Museum och tog oss tid till att gå runt där inne. Vi tittade på en intressant film om arbetarna och deras tid innan vi gick hemåt. Idag provade vi på att gå åt andra hållet där tomma tavernor låg på rad. Vi delade på räkor i vitlöksås som var hur goda som helst, gott med något lite kryddigare. Till huvudrätt åt jag åt en god gryta och Sebban kyckling med någon sås.

Firipalaka på Milos.

13/9 Tisdag
Började dagen med en rejäl frukost på Portiani, vi beställde färskpressad juice och 2 toast var. Det vi inte visste var att toasten var gigantiska, så vi betalade för våran halvt om halvt uppätna frukost för 20€, och förstod varför servitrisen tittade lite osäkert på oss när vi beställde, och tog bussen mot Fylakopi, men hoppade av vid Papafragas. Vi gick runt och tittade på det märkliga landskapet och önskade att vindarna inte hade legat på från norr.

När man gick ner för de små inhuggna trappstegen mot den lilla stranden mötes vi av skräp från hela säsongen, vattnet var skräpigt av chipspåsar, burkar och allt möjligt. Vi tänkte att vi gärna hade badat där om förhållandena hade varit annorlunda. Folket som kom gick också och tittade, för att sedan åka därifrån. Vi tog en taxi till Tsigrado, och vägen ner gick idag mycket snabbare än sist. Vi låg på stranden hela dagen och tänkte att packa får vi göra i natt. Denna kväll gick vi åt samma håll och åt, fler tavernor hade slagit igen sedan gårdagen. Satt på ett mysigt ställe och eftersom jag inte var hungrig nöjde jag mig med potatisbollar som verkligen var goda. Det var med sorg vi packade ihop våra tillhörigheter, men tanken på att vi skulle åka med Super Jet (38€/person) vid 23:00 gjorde oss något lättare till sinnet.

14/9 Onsdag
Vi gick upp och åt den sista yoghurten och packade klart våra tillhörigheter. Checkade ut och fick en liten present (som var en söt prydnads souvenir från Milos) ställde vårat bagage i Julias (ägarinnan) garage och tog en taxi till Katakomberna som Sebban tjatat om under hela vistelsen på Milos.

Vi gick ner för trapporna mot katakomberna och väl där inne såg man inte så mycket. Området man fick se var så litet att det inte ens tog 1 min att gå igenom. Sebban var lite besviken, men vi kunde inte göra annat än att skratta. Alla andra som var där var likna snopna och besvikna de. Vi bestämde oss för att ta en taxi till Paleochori där vi fick ligga gratis på solstolarna, ett par svenskar frågade oss om vi hört något om ett åskväder som skulle komma in under natten, som de sett på prognosen hemma i Sverige. Vi hoppades att det inte skulle bli oväder när vi ska med båten.

Vi åkte med bussen tillbaka till Adamas där vi tog varsin milkshake på Portiani innan vi gick vidare till Internetcafét där vi tittade efter hotell på Santorini. Vi avslutade dagen med god kyckling souvlaki med bacon på Portiani i sofforna, blev bjudna på någon slags kaka till dessert innan vi gick mot färjan. Återigen var Super Jet lite sen, men vad gjorde det när vi helst av allt önskade att den inte skulle dyka upp alls.

Santorini

Väl på färjan sov jag nästan hela resan, Sebban väckte mig lagom till Santorini så att jag kunde titta upp och se Oia och Fira glittra i natten. Eftersom klockan var 02:00 och vi var trötta, gick vi in på ett rumsförmedlings kontor och bad dem om ett rum centralt i Fira, gärna med pool. Kvinnan tog fram ett hotell som såg jättefint ut, hon förklarade att det hade utsikt åt "fel" håll men var mycket billigare.

Vi tittade även på hotell som låg mot calderan, men kvinnan påpekade hela tiden att detta var mycket bättre. Jag blev lite misstänksam, men vi tyckte att det verkade ju bra särskilt när vi sparade runt 100€ för att inte ha utsikt mot calderan. Vi blev hämtade och körda till Villa Odyssey där vi fick ett fint och stort rum (50€). Hotellägaren var trevlig och hjälpsam och poolen såg fin ut. Vi gick och la oss efter lite balkongmys.

15/9 Torsdag
Idag låg vi vid poolen hela förmiddagen, vid lunch gick vi in mot stan. Det tog ca 20 minuter och vi upptäckte att vi inte alls bodde centralt i Fira utan i Karterados. Det var första och sista gången vi tänker ta hjälp av en rumsförmedlare, vi hade ju trots allt sagt att vi ville bo i Fira och centralt. Vi var dessutom redan irriterade över att hon hade sagt att det var alldeles för dyrt att bo vid calderan utan att veta vad vi var beredda att betala.

Hursomhelst gick vi runt i Fira och myste, tittade i massor med smycke affärer, på klockor, i krimskramsbutiker och på den underbara utsikten. Vi åt lunch med fin utsikt, och det var då vi upptäckte hur mycket dyrare det var jämfört med andra öar. 2 stycken Pasta Bolognese som inte ens var god och varsin Coke gick på drygt 30 €, men vi betalade väl för utsikten. Bara framdukningen kostade 4 €. Ett amerikanskt par gav oss bläckfisk som de inte orkade, Sebban smakade och vi pratade lite med paret.

Det började regna så smått och vi drog oss in mot stan, innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet. På kvällen åkte vi in och tittade mer i affärer, jag älskar juvelbutiker så det blev absolut Jewellery street som vi gick på. När hungern började ta överhand gick vi till ett mysigt ställe med magnifik utsikt, där vi åt gott och tittade på åskovädret som drogfram längre ut till havs.

Häftigt att se blixtarna som lyser upp den becksvarta himlen och vi hörde hur hela Fira drog efter andan och utbrast "åhhh" när blixtarna slog ner. Efter att ha gått upp till Kabinen och försökt att undvika åsnebajs som låg i trappan, tittade vi i affärerna där uppe och köpte Santorinivin att ta hem. Det började regna mer och vi drog oss ner mot calderan för att hitta någonstans att slå oss ner, valet var enkelt, det blev Franco´s som var det mysigaste stället under hela resan. Magnifik utsikt över ovädret, klassisk musik och svindyrt men det var det värt. Satt där längre och sippade på kaffe, varm choklad och drinkar. Fira och Santorini verkade inte alls vara som vi hade tänkt oss, hit åker vi gärna igen och bor på calderan och lever lyxliv några dagar.

Francos bar i Fira på Santorini.

16/9 Fredag
Idag åkte vi på en liten båtutlfykt. Vi tog Kabinen ner till Scala, den gamla hamnen och trängdes med amerikanare och japaner som hade anlänt med gigantiska kryssningsfartyg. Vi blev stoppade av en amerikansk man som stod i kön till kabinen och han sa: "Hello dudes, what´s up on top?" Sebban tolkade mer det som "hur är läget"? Så det blev en lite lustig situation, han menade förstås vad som var uppe på toppen. Tänk de visste inte vart de skulle inte ens att det var Santorinis huvudstad däruppe.

Vi åkte med en båt till vulkanön där vi gick runt i en timme ungefär. Det var soligt och hett, vandringen var trevlig men för mig inte så intressant. Sebbans första gång på en vulkan, men efter ett tag försvann även hans entusiasm. Däremot var det fin utsikt och vi kunde se att det var sämre väder över Fira, så vi gottade oss i solen. Efter vulkanön åkte vi till varma källor, vi hoppade i vattnet som var iskallt och simmade mot det bruna som var ca 35 grader.

Det var skönt, och folk smörjde in sig med leran. Det var mindre skönt att simma tillbaka när man vant sig vid det varma vattnet, men det gick det med. Många hade fina ljusa bikinis och badbyxor som blev alldeles missfärjade av det bruna vattnet, tur att jag tog min svarta bikini på mig. När vi åkte tillbaka mot land kom regnet över oss, men turligt nog slutade det precis lagom till att vi skulle stiga iland. Vi tog varsin åsna upp för trapporna, vilket var en kul upplevelse. Min åsna var liten och ivrig och fick spring i benen helt plötsligt titt som tätt, då gällde det att hålla i sig. Killen som styrde åsnorna och piskade dem ibland, råkade piska mig en gång på låret, som tur var gjorde det inte ont och då hoppas jag att det inte gör ont på åsnorna heller när de får sig en snärt. Väl uppe i alla fall åt vi lunch vid calderan igen, det var ju trots allt sista dagen. När vi kom tillbaka till hotellet badade vi i bubblorna i jacuzzidelen, och eftersom det inte var sol var det oerhört kallt.

På kvällen åt vi på en fin restaurang högt uppe med fin utsikt, vi såg en liten klen solnedgång (molnen var i vägen) och njöt av maten. Efter att återigen ha sprungit i affärer och letat kläder hittade jag ett superfint fat som jag ville ha. Vi resonerade att det var lite dyrt, men eftersom man kan beställa hemfrakt med garanti för att varorna kommer hem hela, vet jag att jag kan maila och beställa det om jag verkligen vill ha det. För att avsluta en underbar dag gick vi till Franco´s igen och satt i solstolarna vid kanten och njöt. Vi knöt ihop resan och pratade om allt vi hade upplevt, och kom överens om att detta var en helt perfekt resa.

17/9 Lördag
Fick veta att flyget var försenat så vi försökte få en taxi till Kamari, men det visade sig vara omöjligt så vi tog bussen. La oss på stranden i sköna solstolar och njöt av den sista solen innan hemresan. Vi badade i det klara och fina vattnet, tog en alkoholfri drink längs strandpromenaden, åt lunch och tog en taxi till flygplatsen(12€). Vi checkade in vårat bagage och gick och satte oss på en taverna med alla andra Apollo resenärer, vi fick veta att flyget inte skulle avgå förrän ca 21:30 och vi satt där och spelade kort. Vi fick matkuponger från Apollo värden, och hämtade ut en liten bricka med kyckling souvlaki som var kall och stenhård, kalla pommes och en dricka. Den andra kupongen fick vi två drickor för istället för maten. Tiden gick ganska fort ändå trots väntan och när klockan närmade sig 20:30 gick vi till flygplatsen för att titta i tax-free butiken.

Efter det ställde vi oss där uppe på uteplatsen och tittade på flyget som landade och såg alla förväntansfulla resenärer som hade hela sin resa framför sig, och vi tänkte på den där dagen när vi klev av planet i 30 graders värme, och vi med spänning och förväntningar påbörjade våran resa. Vi tittade på flyget som skulle ta oss hem så fort det städats klart, samtidigt som vi tänkte på all ilska, glädje, skratt, besvikelse och framför allt alla underbara minnen vi fått med oss ifrån vår underbara resa.

När vi lyfte var det med blandad sorg och glädje jag tittade ner på övärlden som låg under oss. Det sorgliga var att lämna allt detta bakom sig, och det som gladde mig var att veta att det fortfarande finns kvar närhelst greklandslusten tar överhand.

Hälsningar Alexandra och Sebban

Milos på Kalimera » | Santorini på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera