En vecka i Parga med roliga utflykter. Del 2.

19/6
Sista dagen med bil, och vi bestämde oss för att köra ganska långt söderut till Nikopoli för att titta på en gammal romersk amfiteater. Väldigt mycket stenar. En stadsmur och en hel del annat. Vet inte om vi missade något, men så himla spännande var det inte. Men utflykter på okänd mark är å andra sidan alltid roliga oavsett vad man gör. Vi körde vidare för att avverka en del stränder på vägen upp mot Parga igen. Eftersom vi tänkte ta första bästa strand innebar det att jag blev tvungen att korsa E55... Kanske borde jag berätta att det var någon form av religiös högtid 18-20/6 vilket innebar att grekerna hade tre lediga dagar. Väldigt mycket trafik och folk i rörelse.

Med dödsförakt lyckades vi till slut komma över vägen och styrde kosan mot Mitikas. Stranden var inget vidare, men lång. Havet dock lika härligt som överallt. Vi badade och njöt i ca 1 tim innan vi körde vidare. Det började också bli dags för lunch. Körde norrut och tänkte svänga av mot Kanali. Det var väldigt mycket trafik, och så snart vi körde under 100 km/h bildades det kö efter oss. I det läget är det liksom inte så lätt att läsa skyltar. Givetvis såg vi inte skylten till stranden förrän den var alldeles framför oss. Det gick inte att bromsa, för då hade vi haft säkert 10 bilar i rumpan. Fast strax efter avfarten låg det en taverna som jag snabbt lyckades svänga in på. Det var ju ändå lunchdags.

 

 

Vi var helt ensamma som turister på tavernan. Alla övriga gäster var greker. Borgar för bra mat. Damen kom och skulle ta vår beställning. Snabbt rabblade hon upp vad som fanns för dagen. Jaha ja, där var det ingen engelska inte. Vi kände igen Kalamares när hon sa det. Tyvärr sa hon aldrig Pastitio. Det fick bli Kalamares och pommes frites. Det är ju himla kul att sitta så och känna sej både utanför och fascinerad av allt omkring sej. Det var en väldig ruljans, och bord bars ut hela tiden så att nya gäster fick plats.

Vi körde tillbaka ca 100 m och svängde av ner mot stranden i Kanali. Vilken strand! Väldigt lång. Grov skön sand. På den delen av stranden vi hamnade fanns inga solstolar och knappt en människa så långt ögat nådde. Kanske en dryg kilometer strand med det lugn vi letade efter. Vi stannade där resten av eftermiddagen. Resan tillbaka till Parga var med hjärtat i halsgropen. Det handlar tydligen om att köra så fort och vårdslöst som möjligt på vägarna. När jag kom över ett backkrön och såg att jag hade fyra bilar i bredd som jag strax skulle möta kändes det ganska skönt att det var sista dagen med bil.

20/6
Nu var det alltså dags för den omtalade vandringen till stranden Lichnos. Det var en fantastisk vandring genom den mycket trollska skogen av vildvuxna olivträd. Väldigt brant uppför i början. Vi blev rejält svettiga och trötta i benen, men det var helt klart värt besväret. Tyvärr är vandringen genom skogen bara halva vägen till Lichnos. När skogen tar slut är man vid avtagsvägen från stora vägen ner mot Lichnos.

Sista biten är alltså på vanlig väg med serpentinkurvor. Mycket sol och bad. Härlig sand, och havet som vanligt lika underbart. Solstolarna stod så nära varandra på stranden att parasollen nuddade varandra... Vi åt lunch på Coral. Väldigt mycket folk och stressig personal. Satt kvar ganska länge och tog ett par extra öl. Ingen bil idag... Tro det eller ej, men vi gav oss på att promenera även hem. Allt för att få lite extra motion.

 

Olivskog på väg till Lichnos nära Parga.

Olivskog på väg till Lichnos.

 

Efter den vanliga rutinen i lägenheten var det dags för middag. Den intogs den här dagen på Yannis Restaurang i den lilla skogen strax ovanför vår lägenhet. En riktig fullträff. Fantastisk mat och personal. Dessutom lugnt och skönt, till skillnad från hamnpromenaden. Yannis har för övrigt varit uppe i Stockholm med ett danssällskap och dansat i Globen. Det ni!! Vi hade en riktigt trevlig kväll.


21/6
Barnen vägrade att gå till Valtos, som var dagens mål. Det blev således badbåt. Det tog 5 min och kostade 80 kr för oss fyra. Vi hyrde solstolar åt alla eftersom vi tyckte att huden nog skulle må bra av en dag i skugga. Det var jätteskönt. Det kostade 14 € för fyra stolar och två parasoll. På Lichnos kostade det 6 €. Valtos var en väldigt lång strand. Sanden något finare än på Lichnos. Vi hade en härlig dag.

 

Badbåtar vid Valtos beach i Parga.

Badbåtar vid Valtos beach i Parga.

 

Lunch åt vi på Restaurang Parga. Riktigt bra. Prova deras friterade ost! Dessutom jobbade veckans mysigaste farbror där. Det blev resans längsta lunch. Det blir ju så ibland när det är så där riktigt mysigt. Sitta med svalornas bon precis ovanför huvudet. En härlig bris från havet. Mmm, mums! Barnen tog badbåten hem, men vi valde att ta promenaden över kullen. En alldeles lagom promenad, och trevlig dessutom. Besökte Kastro, och tittade på den fantastiska utsikten över Parga.

 

Parga från Kastro.

 

 

Vi åt middag på samma restaurang som första kvällen. En liten taverna ovanför den lilla steniga stranden. Deras Kalamares var perfekta! En promenad efter middagen, och kaffe och glass på det lilla torget. Låg i sängen och lyssnade på en full engelsman när han med hög stämma berättade om sina tatueringar för någon till 02.45...

22/6
Sista dagen. Sista chansen att sola och ta med sej en riktigt snygg solbränna hem. Vi tog badbåten till Lichnos. En något längre sträcka än till Valtos, ca 30-40 min. Vi åkte alldeles intill de höga bergen. Nästan så nära att man kunde ta på dem. Massor med sol och bad. Vi åt lunch på den första tavernan på stranden, från vänster räknat. Mycket bra! Ganska lite folk och trevlig miljö.

Sista kvällen hade vi bestämt att vi skulle äta på restaurang Castello (tror jag den hette). Det är den restaurang som ligger högt upp med utsikt över hela Parga. Väldigt fin utsikt, men dyrt och ruskigt trist mat och personal. Maten gick på 70 €. Dyrast hittills i Grekland. Visst kan det vara trevligt att sitta och äta med en sådan utsikt, men räkna också med att det är utsikten du betalar för. Avslutade kvällen på hamnpromenaden med kaffe och glass. Tillbaka till lägenheten och packade.

23/6
Hemresedag. Allt gick som ett urverk, och vi var tillbaka i Sverige precis i tid.

Sammanfattning
Fantastisk natur och mycket att se. Styx var en upplevelse. Tyvärr var Parga alldeles för turistifierat. Det kändes stressigt och det var svårt att få den där mysiga kontakten med ortsbefolkningen som jag annars upplever som så enkel. Jag kände ingen saknad när jag åkte hem. Det har jag nästan alltid gjort tidigare. Bl a Lefkas som jag alltid kommer att längta tillbaka till. Liksom lugnet på Tilos. Vi hade i alla fall en trevlig vecka med upplevelser, sol och bad. Vi åkte inte till Meteora. Vi var bara nere en vecka och tyckte att resan dit var för lång. Jag hade gärna velat se det.

En vecka på Tilos efter det här skulle sitta bra! ;-)
Hälsningar Anette

Parga på Kalimera »

 

Börja om »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera