En vecka i Lefkos på Karpathos. Del 2.

Golden sand hade mycket bra mat och trevlig personal. Vi åt en lunch och en middag där och det var både gott och prisvärt. Stifadon och deras stuffed tomatoes var verkligen goda.

Gyros pitalunch intogs med fördel på Three dolphins tillsammans med en grekisk sallad, fritierade zucchinisticks och två Mythos för 14,50 euro.

Small Paradise ligger en bit ovanför Potaliviken och är väl värd ett besök. Vi tog deras egen fisk från ugnen och den var verkligen jättegod. En makrill som var täckt med tomat, lök, citron och kryddad med salt och peppar.

Dramundana var en restaurang som vi läst positivt om på olika ställen innan vi åkte. Även den ligger ute på piren. Tyvärr levde den inte upp till våra förväntningar. Maten var helt OK men allt kändes påklistrat och oäkta i personalens bemötande.

Det absoluta bottennappet var The blue sea. Det var alltid mycket folk där både på dagarna och kvällarna så den dåliga och smaklösa maten (stifado bl a) förvånade oss. Våra bordsgrannar saltade till och med pizzan de åt!

O Mihalis blev som sagt våran favorit - liksom många andras favorit. Visst innebar det mycket folk men vi gick dit ganska sent när det värsta kaoset var över. Maten är lagad med både kärlek och ibland oväntade kryddor och är bland det bästa vi ätit i Grekland. Christine delade gärna med sig av sina recept. Mihalis kom ofta och satte sig och pratade när den värsta rusningen var över och det blev en trevlig avslutning på kvällen. Hade han tid plockade han gärna fram sina instrument och bjöd på lite musikunderhållning.

 

Tavernor i Lefkos på Karpathos.

Mörkret sänker sig och lamporna tänds på tavernorna ute på piren.

 

 

Antalet supermarkets i Lefkos uppgick till 0. Däremot fanns det tre minimarkets inom promenadavstånd med standardutbudet som yoghurt, frukt, grönsaker, pålägg, Retsina, ägarnas egna olivoljor gömda bakom disken, kalla Mythos, solkrämer, strandprylar, vykort och bröd som levererades vid niosnåret på morgonen.

Något som slog oss när vi samtalade med invånarna var att många var släkt med varandra. Han är gift med min frus första kusin, han är min bror och han är min kusin var ständiga kommentarer. Oftast var de följande kommentarerna om sina släktingar positiva men ibland kunde ett och annat mindre positivt omdöme komma om någon släkting som inte riktigt var accepterad. Intressant att få en sådan inblick i släktförhållandena och samtidigt kunna uttyda hur släktingarnas olika vägval här i livet ansågs av de andra.


Rundtur på moped

Efter några dagar då själen fått landa i den grekiska rytmen, solen fått ge lite färg åt huden och havet svalkat solvarma kroppar hyrde vi moped för fyra dagar för att se oss omkring. Hyran gick på 15 euro/dag. Eftersom det inte är någon mördande konkurrens bland uthyrarna i Lefkos och Imeri antar vi att priset hamnar lite högre än på andra öar. Uthyraren i Lefkos hade ingen moped ledig. Istället ringde han ett telefonsamtal till hans konkurrent/kollega i Imeri, herr G Harocopos, som däremot kunde bistå oss med en pigg moped. Denna herre blev också en fin bekantskap. Varje gång vi var dit för att tanka skickade han med oss egenodlad zucchini, baklava och kokoskakor.

Taxichauffören vi åkte med från flygplatsen varnade oss för att det är blåsigt att åka moped och nog hade han rätt. Det var första gången vi var mer oroliga för att blåsa omkull med mopeden på sina ställen än att köra omkull. Särskilt hårnålskurvorna på väg uppför då farten var låg kändes otäcka.

Första utflykten gick till Pigadia för att fylla på plånböckerna och få uppleva lite stadsliv. På vägen till Pigadia lyckades vi åka fel (hur man nu kan lyckas med det?) och hamna vid surfingparadiset Makris Gialos. Att åka den långa raksträckan längs med havet var som att färdas i en vindtunnel. Vi kände oss som två hundar som sitter i en bil i full fart och sticker ut huvudet genom fönstret och allt blåser bakåt. Helt övertygad om att den blåsiga åkturen längs med havet är effektivare på rynkor än all plastkirurgi i världen! Tyvärr var det strömavbrott när vi kom framtill Pigadia men frappé kunde i varje fall serveras vid en taverna längs med hamnpromenaden. Toalettbesöket gjordes i skenet från ett värmeljus på grund av strömavbrottet.

Efter någon timme vände vi åter mot Lefkos. Lunchen skulle intas på den omtalade tavernan Under the trees vid Finika. Våra förväntningar på deras goda mat överträffades - deras zucchinisticks var som en dröm innan de landade i magen. Eftersom vi sneglade på våra bordsgrannars tallrikar (hungriga grekers lunch) beställde vi förutom zucchinisticksen in: kalamari, grekisk sallad, en bit pork chops och två Mythos. Notan landade på 18,90 men med tanke på mängden mat var det överkomligt. Förutom maten hade vi en härlig utsikt över stranden där vågorna rullade in mot land. Vi badade aldrig vid denna strand men de som gjorde det verkade ha det väldigt roligt med kroppssurfning i de häftiga vågorna.

 

Utsikten från Under the trees på Karpathos.

Utsikten från Under the trees.

 

Väl hemma från mopedturen hägrade ett dopp vid "våran strand" och några sköna timmar på balkongen där vi slappade och läste.

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera