Resebrev från Grekland 2006

 

© Text & bild: Elisabet
Användarnamn på Kalimera: Elisabet

Fotoresebrev från Skiathos - sida 2.

På NoName åt vi de godaste gyros man kan tänka sig! Ligger snett till vänster där Papadiamanti delar sig första gången.



Jag gillar båtutflykter. Den runt Skiathos är den bästa jag någonsin åkt! En orsak är att det var en fin liten båt - en traditionell fiskebåt som försiktigt byggts om för att fungera som utflyktsbåt. Besättningen var jättetrevlig, vi blev så väl omhändertagna, de berättade och svarade på frågor och bjöd på karameller, vin, läsk och egna vindruvor (Jonatan sa att det var de godaste vindruvor han någonsin har ätit!). Och så spelade de grekisk musik! (Utom en kort stund, men då bad jag dem byta skiva och det gjorde de genast, till synes själva glada att slippa lyssna på den internationella popen.) Där det gick åkte vi så nära land så vi nästan kunde röra vid Skiathos vackra och dramatiska kust (jaja okej, nu överdriver jag lite) och stannade på fantastiskt vackra platser; Lalaria, Kastro (där bilden är tagen), en jättegod lunch vid Aselinos och slutligen ett stopp för bad på paradisön Tsougria. Eftersom avstånden inte är stora, blev tiden i båten mellan stoppen inte så långa, det uppskattade vi också!







Grottor, klippor, underbara stränder och gröna skogar kantade kusten. Även strandremsan mellan de stora kända sandstränderna på sydsidan bjuder på överraskningar i form av en massa små stränder som man inte har en aning om att de finns om man bara tittar på kartan eller följer landsvägen.



En morgon tog vi bussen västerut och gick sedan längs dammiga vägar till Krifi Amos, en underbar bukt med tre stränder som avskiljs med klippor som man lätt kan gå över. Det är den tredje lilla stranden som syns på bilden. Vi var helt ensamma där när vi kom. Som mest räknade jag till tolv personer i hela bukten. Det var en underbar dag och vattnet var extra varmt i den skyddade viken.



Vägen till Krifi Amos är lättgången med härlig utsikt över vattnet mot det grekiska fastlandet.



Vägen ner till stranden är väl skyltad.



Det är härligt att gå ner där, om än lite brant.



På tillbakavägen fortsatte vi en bit längs den nordvästra kusten och kom snart in i den säregna och vackra Aleppotall-skogen (Pinus Halepensis, Koukounaria på grekiska) som sträcker sig tvärs över den västra delen av ön. Den är frodig och välmående, fast någon berättade att den hade varit angripen av virus i våras, något som den dock till synes hade repat sig från.

 

Fotoresebrevet fortsätter här »








HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera