Billuffning, Kreta 6-20 Oktober 2007
Dag 4. Paleochora-Anidri-Azogires-Kandanos-Milis.
Ännu en morgon med fint väder och strålande sol som pappa och Jessica tog en morgonpromenad och handlade nybakat bröd till frukosten.
Idag bar det av mot Anidri och strax efter där de riktiga bergsvägarna började som trots sin fina kvalitet fick en att baxna när man körde längs vägkanten och blev påmind om fallhöjden.
Då vi tidigare under dagen träffat en annan turist som gav
oss lite tips på sevärdheter, så körde vi vidare
mot Azogires för besök av ett munkkloster vilket låg insprängt
i ett berg som var lite annorlunda.
Tyvärr var det stängt och inte en människa så långt
ögat kunde nå så det blev till att vara sin egen guide
och kika och gissa så gott det gick.
 |
|
Munk klostret i Azogires. |
Lätt besvikna körde vi vidare upp i bergen där det även skulle ligga en grotta på toppen, men likt klostret så var där också stängt, men vilken utsikt.
Dock fick vi sett en liten ödla på vandringen mot grottan och Jessica fick allt lite att fundera över.
Nu gick turen vidare mot Kandanos där vi stannade till i för att få lite att äta och fann en liten fin restaurang som låg mitt i byn utmed genomfartsvägen.
Där vi provade deras specialitet köttfärs fylld aubergine och hemlagad mousaka, något som smakade helt fantastiskt men som tyvärr lockade till sig en massa getingar.
Så under måltiden fick vi lärt oss hur man på ett enkelt sätt blir av med besvärliga getingar och det med hjälp utav aluminium folie som man lägger kaffe i och sen sätter fyr på tills det börjar glöda och av röken som sen blir ser till att hålla dem borta.
Efter den goda maten och ett trevligt besök i denna gamla krigsskådeplats körde vi vidare mot Milis som vi också blivit tipsade om då vi besökte Babiolos.
Milis var en äkta genuin kretensk bergsby liggandes nere i en dalgång vilken man bevarat och där tiden fått stå still och som man var helt livegen i.
Där fanns ett flertal leder att gå för att ta sig till de olika delarna och inget som man gör bara så om man har barn med sig, så det blev till att skumma av ytan.
En riktig idyll att rekommendera men man skall ha gott om tid och ork
då det är en bit att gå och det i rätt kuperad terräng.
 |
|
Vägen till Milis. |
Bara grusvägen dit är en upplevelse i sig med alla dessa vyer som bjuder på en massa härliga känslor och då inte minst pirret i magen när vägen tryter precis utanför.
Ännu en dag tillbaka till lägenheten i hel bil även om det var nära även idag och hade man haft en jeep så hade ju tjusningen försvunnit.
Då det var sista dagen i Paleochora och för vidare resa österut
i morgon och färja att passa i Sougia, så blev det bingen lite
tidigare än vanligt.