Söndag 15/7
Inget särskilt med denna söndagsmorgon. Inte lika stor lathet är melodin och riktigt hela förmiddagen försvinner inte bara helt. Absolut dödläge på gemensamma planer får då istället bli att Bettan beger sig själv till stranden varvid jag tar min obligatoriska "foto-safari" i grannskapet och omgivningarna. Särskilt Plomari stad är målet att fylla på det digitala minneskortet med samt ladda med färska batterier och reserver. Jag går hela vägen in till stan och plåtar på valda ställen, målet är taxi tillbaka om x antal timmar och vattenflaskor. Hur mycket kattbilder kommer det att bli ? Särskilt en ser jättegullig ut på stolen på trappan till en bostad där jag står och lutar mig över en mur. En bil stannar till någon meter från mig, en grekisk äldre man säger något åt mig varav jag replikerar: "english" ? "What are you doing" undrar han ?? Var det hans bostad, inkräktade jag ? "Taking some photographs", svarade jag. "Of what" ???....."CATS"….???....."are you interested in CATS" ???......."hmmm, Yes" var mitt dumma svar. "In YOUR age I used to photograph women", kom det ur den nu synbart irriterade mannen så jag lommade sakta iväg utan ytterligare dumt svar. Jag hade i alla fall inte tagit ett enda steg på vad jag antog var hans egendom på något sätt, bara hållit ett grepp på kameran på muren och riktat linsen mot ytterdörren, stolen och katten. Det blev en bild. Motfrågan "did I do anything wrong……", fanns kvar en tiondels sekund ett tag. Plomari bjuder i alla fall vidare på en oändlig mängd vyer, t.o.m en häst på ett bilflak !! Katter ( ! ), hus, trevliga gränder, hav och flera hundra andra möten med folk, saker, motiv som hamnar i kameran. Efter 4,5 timmar får jag nog, alternativt bör ta mig hem igen. Så jag tar en taxi hem som planerat och på balkongen finns nu vatten, kaffe och bullar ( ! ), frukt och sen varsin öl. Balkongen dränks i eftermiddagssol, bättre så än på morgonen. Jag gillar inte att äta frukost i solglasögon, hur galet det än låter. Vi flämtar av hettan men det blåser byigt igen och den blåsten på morgnarna som rycker i palmerna ger ett rätt så irriterande oljud. Ser vi ut över det vi ser av havet från balkongen, så är det gott om vita gäss i vågorna. Tiden far iväg med en rasande fart men vi ska inte in till Plomari i kväll. Dimitris (som vi nu vet att han heter) på Sunset kanske kan visa sin vinkällare i kväll och varför kan han prata så bra danska ?
Det icke-hurtiga Dalaparet sitter på Sunset redan när vi kommer dit, vi tycks slumpmässigt ses lite nu och då. De sitter på den del av tavernan som är vindskyddad, vi slår oss ned i den öppna delen fast det blåser. Tjocka plastskynken som är så vanliga på tavernor, tar bort mycket av den öppna känsla en taverna har normalt. Det tar lite tid att ens få menyerna, en ung kille verkar lite ovan med servitörssysslan. Menyn är inte särskilt innehållsrik, mest standardrätter skrivna på 4 språk. Nåja, garlic-dip (enkel variant av skordhalia), mushrooms greek style (lök, feta, olja) och sedan chicken in creamy sauce och traditionell fläskkotlett är våra gemensamma val allt som allt. Krämiga såsen var lite salt men köttet bra, kotletten kom in med steksky faktiskt, en ovanlighet. Båda varmrätterna hade potatis och babymorötter. En pava Boutari Xynomavro år 2000 (rött) är suverän för 15.50 €. Medelfyllig, mustig, toner av björnbär och nästan lite shirazliknande avslutning. Toppenvin i stora höga glas (säkert rum för en halvliter) av enkel tillverkning, ej kristall. Dalaparet Ola & Yvonne kommer och sätter sig hos oss efter avslutad måltid, vi får dubbla glas "glögg" med massor av juliga smaker, dryck som alla gäster får efter måltid här. Vi surrar på med dem, de har nästan bestämt sig för Grekland igen nästa sommar. Det låter bra, själva kan vi bara vara i nuet och inte blicka framåt så långt. Men ingen vinkällarvisning denna gång heller. Tillbaka på rummet chockas vi lätt när vi hittar en gul-brunaktig tusenfoting av någon outgrundlig art bakom dörren mellan hallen och sovrummet.
Den är 6-7 cm lång, riktigt jäkla r ä l i g
tingest, äcklig sak som är snabb när den förflyttar
sig upp mot taket. Tar ett par foton på den innan vi utan tvekan
skickar den till sin skapare. Bettan tror sig höra kackerlackor någonstans
när vi lägger huvudena mot kuddarna, men falskt alarm. Prövningar
med allehanda djur men vi känner oss luttrade nu.
 |
|
Stillsam gata i centrala Plomari. |