Resebrev från Lesbos 2007

Måndag 16/7

Det börjar bli dags för att handla bara precis det som behövs för de 3 ytterligare frukostar som är kvar för oss här på underbara Lesbos. Nu kommer även tankarna vad som går att slänga så våra väskor inte drabbas av grymt mycket övervikt. Stensamlingarna från stranden är visserligen inte så omfattande som de kanske var häromdagen men det bidrar ju lite. Hur var det nu, 5 € per överviktskilo ? Idag var hela städfamiljen inne och fejade och putsade hos oss. Kan inte vara kul att "slippa" städa på söndagar och sedan få allt på måndagen istället. Ett serviceyrke precis som många d:o hemma. Vi tror som sagt att de är albaner, de hälsar artigt och ler och det är ungefär vad vi förstår av varandra. Strandvistelse är vad som gäller idag, utan tvekan ! Havet är verkligen en skatt som åtminstone jag har ratat och inte förstått fram till nu. Jag ska bättra på vattenvanan, långsamt men säkert. Det måste ha varit något gammalt hemskt minne då jag blev "doppad" som liten av något busfrö som finns i det undermedvetna ? Dock är skuggan under parasollet ändå den skönaste platsen att slappa på. Stunden störs dock lindrigt, ett s.k. "I-landsproblem" uppstår. En tvåspråkig familj med ivriga småflickor huserar c:a 10 meter från oss. Vi tror de möjligen är italienare, karln i familjen snackar helt oavbrutet i ett par timmar om en massa struntsaker och det går inte i längden att undgå att höra vad han talar om. Han vill imponera hela tiden med det han surrar om, alla ska lyssna till honom och ingen verkar våga eller vilja avbryta. Det måste ha varit ett "mynt av väldigt hög valör" de andra stoppade in i honom då han satte igång. Ibland viner vinden till och piskar upp sand som känns i huden, det gäller att skydda kameran, den ligger i en påse hela tiden för säkerhets skull. Vi blir nästan så trötta att vi somnar och en dusch behövs för att skölja undan sand och salt. Nytt besök i Plomari lockar, bl.a för ouzo-inköp i stora supermarketen som ligger nere vid stora torget. Kanske kan den enda tavernan jag hittat som ej är belägen centralt i Plomari, vara något att ha ? Förutom de som ligger centralt och de vid Platanos-torget så fann jag under min fotovandring, bara ett matställe, några gator ovanför "centrum". Faktiskt en något udda upptäckt men då har vi ju i och för sig inte sett hela Plomari. Oundvikligen finns tankar om att lite smått börja packa, slänga saker till fördel för anissmakande sprit som ska få plats i stora väskan (pga. handbagage-reglerna). Hur tungt kommer handbagaget dessutom att bli, slår de ned på vikten vid kommande incheckning vid avgången hem ? Nya Mythos Red smakar suveränt på balkongen när solen gassar på som mest.

I Plomari finner vi den "udda placerade" tavernan uppe i bostadsområdet men den ser dessvärre inte alls inbjudande ut. Den ser visserligen ut att vara på väg att öppna, men där sitter ett par "by-original" och dricker och intrycket nu jämfört med tidigare säger oss att det får vara. Stora supermarketen är spännande att bara gå och se sig omkring i, ouzon blir inköpt och den är billigare än på destilleriet, om än marginellt. Det är ett gytter av varor överallt, vissa "exponeringar" undrar man verkligen hur de har tänkt ska kunna sälja ? De mest osannolika kombinationer, batterier, rakningstillbehör och pulversoppor på samma hylla är bara ett exempel på att det är dålig kunskap eller helt enkelt brist på yta ? Bergs-thé finner vi i en annan butik som bara är OJ så personlig !! En jättesäck valnötter på golvet, massor av bönor, fröer i säckar blandat med all frukt och grönsaker. Stora gatan som går ned till hamnen och stora torget är så trevlig, myllrande folkliv och lugn trafik, barer och tavernor hela vägen. Valet idag blir "The Sea Shell" där servitörerna har så mycket att göra att de springer till och från beställningar, kassaappareten och serveringarna. Borden är vid vattnet och köket på andra sidan gatan. Vi väljer ostbollar och grillad bläckfisk till förrätt. Ingen resa är komplett utan att vi har ätit bläckfisk och den är faktiskt så god man kan förvänta sig, härligt köttig.

Mixed grill är alltid gott men denna har lite snudd på brända bitar här och där men det går ner. Vid bordet intill pratas något språk vi försöker lokalisera ursprunget på. Det visar sig vara turkiska, sällskapet på 4 personer vräker i sig massor av mat, betalar med 100 €, får 30 tillbaka och ger 10 i dricks. Promenad ett par hundra meter mot centrum, nu ska vi prova de två andra nya ölsorterna från microbryggeriet "Genesis" som finns på ett fik strax intill stora torget. Det blåser mycket, tjejen som serverar balanserar skickligt de två halvlitersflaskorna och glasen på brickan. Hon säger att den ena ölen är ett vete-öl men vi betvivlar.

Det är för mörkt att läsa etiketten så det är viktigare att konstatera att den är torr, frisk och smakrik ! Den andra som precis som Mythos nya är en "röd" öl får vi köpa med i en påse att ta med, inget krav på att dricka upp den här inte !

Taxin tillbaka är en splitter ny Skoda Octavia, föraren har klätt in alla säten med vit frotté, nackstöden har "leverans-plasten" kvar och t.o.m växelspaken har han också snurrat frotté runt - hur har han tänkt och varför ?? Originellt men en superfräsch kärra i alla fall. Vi går nu ned till Sunset där Dimitris är beredd att förevisa sin vinkällare. Vad väntar oss ? Varsin Alfa behövs dock för att släcka törsten först.

Så banar vi oss väg in i ett litet prång, en liten dörr "stor" nog för en dvärg som leder in i ett utrymme på mindre än 1,5 meter i takhöjd, kanske 3 x 2 meter golvyta ! Där trängs gissningsvis 500-600 flaskor vin snyggt och omsorgsfullt liggande på enklast möjliga vis på enkla trähyllor. Dimitris och jag får sitta på lådor, Bettan sitter på huk halvvägs ut i dörrhålet för att över huvudtaget få plats och få oss berättat vad vi kan se här inne. Allt med undantag för några få italienska, är grekiska viner, de flesta med för oss välkända etiketter. Bland annat har han den "vanliga" Naoussa Boutari från årgången 2000 som han säger är deras bästa sedan 1970-talet. Till och med Boutari själva ville köpa tillbaka dem från honom för att den var så attraktiv men icke, säger han ! Det blir ett foto på Dimitris och hela härligheten på 6 ynka kvadratmeter medan han pratar snabbt och informativt om sin stolta samling viner. Han och vi är helt överens om att varje vinintresserad person kan ha sin egen smakinriktning och kunskapsnivå men att man alltid kan utbyta erfarenheter så här. Möten med entusiastiska människor är givande oavsett intresset i fråga. Vi enas om att fotot jag nyss tog blir kvar i kameran utan att publiceras någonstans.

Törstiga som vi är så besöker vi en av två discon/klubbar/barer i Agios Isidoros, Nautilus heter den och det är förvisso inte direkt vår "stil". Men varför inte gå utanför sin egen snäva ram av nöjesinriktning ? Det kommer stora grupper av fjuniga ungdomar i taxi från Plomari-hållet, klockan 24 är nog stängningsdags för nöjen inne i stan ? Men vi får bra öl och möjligheten att se och uppleva någonting annat, i lite "plastigare" stil och inredning än de pittoreska tavernor vi är vana vid. På rummet har ännu en äcklig tusenfoting valt vårt boende som utflyktsmål, denna gång en hårig rackare ! Den får gå samma väg som sin polare, dvs. tusenfotingshimlen. Vi vill inte somna med vetskapen att den kryper omkring fritt här inne. Sista skvätten Barbayannis ouzo med blå etikett slinker ned på balkongen.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera