Tisdag 17/7
Dagen kommer då vi kan säga att vi i morgon ska flyga hem. Sen och lat frukost igen, jag går och handlar det sista som behövs, tomat, frukt, vatten och ett sista kvälls-rödvin. Städningen anländer ungefär lika punktligt som tidigare. Vi enas idag om att stranden visserligen är härlig men full av sand och blåst (fast inga "gäss" ute till havs) så vi tar poolen som vilostund idag istället. Jag gillar skuggan, läser i min bok om Skottlands whiskyregioner och Bettan solar och läser i en solstol vid poolkanten. Jag vill kolla lite omgivningar igen så kameran är med. Ovanför vårt hotell och grannhotellet Sandy Bay finns en höjd, där en hage med stängsel ligger. Någon har naglat fast svart-brun ull från något djur på stängslet, spillning från djuren finns lite här och där. En stenig och trubbig stig leder ut till bra utsikt åt väster och öster högst upp på kullen. Det är kargt och torrt, mest taggiga buskar och ganska skräpigt som tyvärr på så många andra håll. Det får bli naturbilder på fjärilar, jätteflygfän med blå-svart-glansiga vingar som varken är humlor, bin eller vad då egentligen ? Ett dopp i poolen svalkar behövligt bra efter "promenad i terräng".
På rummet har vi ju packningsbestyr som väntar sedan. Det är nog trots allt bäst att kolla hur det går att få plats med allt, stora ouzon som ligger i avsågad affischrulle, exakt mått för helpava. Regler för bagage är ju regler som har ett syfte.
Resans sista Plomari-besök, vi traskar lite på stora gatan.
En av många svenska röster hörs, men kvinnan bakom rösten
ser definitivt inte turistig ut så vi inleder ett samtal med henne.
Det är intill baren Aquarius vi står, en rad ölflaskor
inne i serveringen ser inbjudande ut och det är svenskan Monica som
jobbar här ! Den andra kvinnan som jobbar här, pekar och säger
"it´s greek beer" när jag beställer den av Genesis
två sorter vi tyckte bäst om tidigare. Det känns lite
som att hennes förtydligande om ölets nationalitet, är
det som behövs för att turister ska välja rätt. Monica
är från Nyköping och är gift och boendes här
sedan 17 år tillbaka !! Hennes man äger baren Aquarius. Vi
hade inlett samtalet då hon fann att jag hade min blå Kalimera-tröja
på mig. Så när jag började berätta om Kalimera
undrade hon var tröjan gick att köpa. Vi kom in på datorer
och att Kalimera är det som gäller om man vill utforska Grekland
från Sverige. "Ja, de som driver sidan - Janne och Camilla,
de är på resa nu under ett drygt halvår och de har en
blogg…", "Vad är en blogg", undrade Monica ?
Så jag fick förklara lite mer vad det gick ut på, "de
kan jobba med sin sida när de har tillgång till bra fungerande
bredband här nere…..". "Vad är bredband…..",
undrade hon häpet ??? Hoppsan…..17 år i en stad där
datorer knappt används som vardags-hjälpmedel ?? Jag berättar
vidare att sonen Argyris på hotellet sa till oss att internet inte
existerar i Plomari. Jag är benägen att tro honom ! Jag försöker
med ordet "modem" istället, nej det vet inte Monica heller
vad det är. Så vi pratar vidare om datorer, vad de ibland kan
ställa till med och annat, Monica´s familj hade i alla fall
köpt dator till familjen. Jag skrev ned Kalimera´s web-adresser
till huvudsidan och bloggen så de i alla fall kan försöka
ta sig vidare dit i en framtid. Vilket roligt möte med en utvandrad
svensk som Nyköpings-Monica. Nu behöver vi dock ta oss vidare
men vi tror nog att Monica blev gladare av vårt möte och att
få lite hemlandsprat till livs än vad vi fick !! Nu ska vi
åter till Taverna Platanos för en ny stor matupplevelse. Ola
& Yvonne är på fiket intill och äter, de ser dock
inte oss. Detta fik visade sig vara i hotell-sonen Argyris ägo och
hans mamma jobbade även där ! Denna gång väljer vi
ett bord precis vid den kanal som klyver bostadskvarteret mitt itu. Kanalen
fungerar som bilparkering, vad används den till under vintern ? Rinner
det vatten här ? Borden lutar i alla fall inte här i kanten
på tavernan, en trevlig fontän finns intill oss. Sista middagen
här får bli en enda lång rad smårätter. Bröd,
tzatziki, oliver, dolmades, friterad aubergine, zucchini och saganaki
som sköljs ned med en liten flaska Calliga rosévin. Vinbladsdolmarna
är fantastiska med sin krämiga citronsås, nästan
ljusår ifrån de trista burk-dito som finns att köpa hemma.
Saganakin är toppen, inte alls så salta oliver som tidigare
under resan. Auberginerna och zucchinin är okej och tzatzikin är
lika bra som alla andra gånger. Fullt tillräckligt med mat,
stora portioner smårätter verkligen ! Avslutningen med kaffe,
baklava och Metaxa ***** gör toppbetyg på allt denna kväll
! Vi lunkar stilla ned mot centrum igen och hittar Ola & Yvonne igen
som dricker frappé på ett fik vid stora gatan. Taxi hem,
lite dricka i hotellbaren där vi kan höra flera familjer sitta
och diskutera hur missnöjda de är med Lesbos. Någon säger
"Kreta och Rhodos är bättre", andra säger, "efter
2 dagar hade vi sett och gjort allt…."
 |
|
Delar av Plomari som ligger bakom allt sevärt. |
Det senare uttalandet kom ifrån ett ungt par, knappt 25 år gamla tror vi som antagligen blivit grymt besvikna på bristen av hålligång. Deras inställning diskuterade de med ett par familjer som alla gånger var i åldrarna +50. Vi väljer att lyssna, inte bedöma och kommentera endera uttalandena men konstaterar bara att det hade varit intressant att veta hur de hade bokat sig hit ? Ordinarie utbud eller sista minuten-val ? Det senare verkar som det mest troliga då man i alla fall kan anta att moderna människor informerar sig lite om sin semester och den plats de åker till, i detta fall en annan väldigt stor ö ? Har de helt enkelt inte haft tid att informera sig eller vad har annars överraskat dem så negativt här ? Och frågan är ju om de hade valt Lesbos om de fått veta mer om vad denna med skandinaviska mått, ganska oexploaterade ö har, jämfört med Kreta och Rhodos ?? Kreta har vi varit på, i Chania-området i väster och visst har Kreta stora skillnader men inte riktigt på samma sätt eftersom Lesbos har så lite av charter-historik jämförelsevis. Rhodos vet vi ingenting om av egen erfarenhet, men den finns kvar för framtida upptäckt någon gång. På vår sista balkongstund är det rödvin vi har kvar, strävt och knappt godkänt innan vi säger vårt sista godnatt här på Lesbos.