| Vi anländer till Anaxos först, någon kilometer söder 
        om Petra. Ett par stopp här, bussen får backa nedför för 
        att kunna vända och fortsätta. Alltid lika spännande att 
        följa denna manöver i mörker medan chauffören själv 
        säkert har gjort detta hundratals gånger. Alla i bussen följer 
        med varje millimeter ! Femte stoppet är vägskälet där 
        vi ska av och vandra ett par hundra meter på grusväg till Hotel 
        Sunset. Varje centimeter på vägen känns och snart kommer 
        väl en grop som får väskan att välta och lilla utfällbara 
        handtaget att gå av ? Men det går bra, mannen i receptionen 
        ser ut som en något butter kopia av gamla tennisvirtuosen, rumänen 
        Ilie Nastase. Han verkar väldigt "vanlig", lite sävlig, 
        inga överdrivna gester och pratar halvdålig engelska. Han instruerar 
        kort hur man går tillväga med nyckelbrickan som reglerar strömmen 
        i rummen. "It is on the right inside the door.....or on the left"......beroende 
        på vilket rumsnummer vi får. Rum 209 är hyggligt svalt, 
        rent, till synes bra badrum, tv högt upp på en vägg, men......den 
        allra minsta "balkong" vi någonsin sett i detta emellanåt 
        bakvända land !!  Flygbiljetten som är ett A4-papper får bli måttband 
        och det visar sig att vi har c:a 178 x 87 cm att bjuda in bekanta på 
        fest till balkongen om vi får den idéen !! Mer som en yta 
        som råkade bli över, eller....?? Det står dessutom ett 
        träd utanför som täcker ungefär 75 % av "utsikten". 
        Här ska provsittas, de 2 plaststolarna och det lilla runda järnbordet 
        placeras så att all befintlig yta används och våra fötter 
        inte riskerar att få kramp eller orsaka att något kan komma 
        att välta när vi väl kommer att ha bordet fullt av frukostprylar. 
        Avancerad fiktiv planering eller något liknande, nu måste 
        vi faktiskt iväg och handla eftersom vi fått veta att vi inte 
        alls har långt till närmaste öppen affär. Har de 
        möjligen extra öppet eftersom det kommit ett par busslaster 
        skandinaver ? Det verkar så, alla nödvändiga livsmedel 
        och öl (vi vill ju fira !) inhandlas nu när temperaturen är 
        överkomlig för bärandet av tunga kassar. Ganska exakt midnatt 
        är det nu så supermarketen börjar släcka ned, mannen 
        och kvinnan där ler trevligt och tackar för de dryga 20 € 
        vi inbringar dem. Egentligen var det tänkt att vi ville få 
        tag på bara en liten skvätt ouzo när vi nu just anlänt 
        till ouzo-metropolen Lesbos men hela hyllan med vin och sprit har de "gömt" 
        med massor av rullbara hyllor som de hade utanför ingången 
        och just rullat in. Inga problem tycker vi, inte ska vi ställa till 
        något besvär nu och be dem flytta på allt för att 
        tokiga vi ska börja dricka sprit vid midnatt ! 
         
          |  |  Det är först nu som vi på allvar kan slappna av och börja 
        känna vad det är för slags miljö vi kommit fram till. 
        Ljuden märks alltid väldigt väl på en ny plats i 
        Grekland. Hela långa gatan som skär "igenom" Petra, 
        strandgatan kan vi kalla den fast den går utanför all bebyggelse. 
        Där är det inte mycket trafik just nu, vissa mopeder hörs 
        alltid mer än andra. På grusvägen lägger vi märke 
        till ett par hundar som skäller stilla någonstans i mörkret. 
        En och annan cikada (tacksamt med något enstaka exemplar bara.....) 
        och något djur som bär skälla runt halsen förmodligen, 
        är de andra ljuden jämte hundarna. Miljön runt hotellet 
        känns mycket lugn, det ligger en välskött odling och trädgård 
        precis intill . Bara någon bullrig moped hörs ett par hundra 
        meter bort, dvs. avståndet mellan korsningen och hotellet. Trots 
        mörkret kan vi i alla fall se lite av poolen nedanför oss. Petra´s 
        landmärke, klippan som gett byns namn är upplyst och finns också 
        (lite) i blickfånget. Nu inventerar vi pentrydelen och finner några 
        mindre detaljer som skulle behöva köpas in. Skärbräda 
        har vi inte alltid haft tillgång till, ej heller denna gång 
        så den får komma med på inköpslistan. Skulle vi 
        dock inte hitta någon så må det vara hänt. Inga 
        andra uppseendeväckande detaljer eller defekter upptäcks, i 
        och för sig saknas krokar för handdukar och badlakan i badrummet. 
        Bara en pinne som är väldigt kort, 2 handdukar och 2 badlakan 
        kommer att trängas. Dessutom är den placerad fånigt nära 
        spegeln med sin hylla så det blir trångt i hörnet där. 
        Garderoberna i rummet är hyggligt rymliga men det sticker ut en slags 
        utdragsskiva ur den där telefonen står. Första tanken 
        är - vad är nu detta, vad fyller den skivan för funktion 
        egentligen ? Den sitter liksom fast, var den tänkt för någonting 
        annat än en telefon ? Efter mycket trixande så går den 
        faktiskt att skjuta in helt i garderoben. 2 stolar och ett litet bord 
        finns för övrigt, men inget eluttag så vattenkokaren (som 
        vi alltid har med oss hemifrån) kan inte stå där. Pentryt 
        har ett eluttag så kokplattorna och vattenkokare får användas 
        separat. De nyss inköpta Alfa-ölen smakar fint och är en 
        värdig avslutning på resdagen. Resebrevet fortsätter » |  |  |