Vi anländer till Anaxos först, någon kilometer söder
om Petra. Ett par stopp här, bussen får backa nedför för
att kunna vända och fortsätta. Alltid lika spännande att
följa denna manöver i mörker medan chauffören själv
säkert har gjort detta hundratals gånger. Alla i bussen följer
med varje millimeter ! Femte stoppet är vägskälet där
vi ska av och vandra ett par hundra meter på grusväg till Hotel
Sunset. Varje centimeter på vägen känns och snart kommer
väl en grop som får väskan att välta och lilla utfällbara
handtaget att gå av ? Men det går bra, mannen i receptionen
ser ut som en något butter kopia av gamla tennisvirtuosen, rumänen
Ilie Nastase. Han verkar väldigt "vanlig", lite sävlig,
inga överdrivna gester och pratar halvdålig engelska. Han instruerar
kort hur man går tillväga med nyckelbrickan som reglerar strömmen
i rummen. "It is on the right inside the door.....or on the left"......beroende
på vilket rumsnummer vi får. Rum 209 är hyggligt svalt,
rent, till synes bra badrum, tv högt upp på en vägg, men......den
allra minsta "balkong" vi någonsin sett i detta emellanåt
bakvända land !!
Flygbiljetten som är ett A4-papper får bli måttband
och det visar sig att vi har c:a 178 x 87 cm att bjuda in bekanta på
fest till balkongen om vi får den idéen !! Mer som en yta
som råkade bli över, eller....?? Det står dessutom ett
träd utanför som täcker ungefär 75 % av "utsikten".
Här ska provsittas, de 2 plaststolarna och det lilla runda järnbordet
placeras så att all befintlig yta används och våra fötter
inte riskerar att få kramp eller orsaka att något kan komma
att välta när vi väl kommer att ha bordet fullt av frukostprylar.
Avancerad fiktiv planering eller något liknande, nu måste
vi faktiskt iväg och handla eftersom vi fått veta att vi inte
alls har långt till närmaste öppen affär. Har de
möjligen extra öppet eftersom det kommit ett par busslaster
skandinaver ? Det verkar så, alla nödvändiga livsmedel
och öl (vi vill ju fira !) inhandlas nu när temperaturen är
överkomlig för bärandet av tunga kassar. Ganska exakt midnatt
är det nu så supermarketen börjar släcka ned, mannen
och kvinnan där ler trevligt och tackar för de dryga 20 €
vi inbringar dem. Egentligen var det tänkt att vi ville få
tag på bara en liten skvätt ouzo när vi nu just anlänt
till ouzo-metropolen Lesbos men hela hyllan med vin och sprit har de "gömt"
med massor av rullbara hyllor som de hade utanför ingången
och just rullat in. Inga problem tycker vi, inte ska vi ställa till
något besvär nu och be dem flytta på allt för att
tokiga vi ska börja dricka sprit vid midnatt !
 |
Det är först nu som vi på allvar kan slappna av och börja
känna vad det är för slags miljö vi kommit fram till.
Ljuden märks alltid väldigt väl på en ny plats i
Grekland. Hela långa gatan som skär "igenom" Petra,
strandgatan kan vi kalla den fast den går utanför all bebyggelse.
Där är det inte mycket trafik just nu, vissa mopeder hörs
alltid mer än andra. På grusvägen lägger vi märke
till ett par hundar som skäller stilla någonstans i mörkret.
En och annan cikada (tacksamt med något enstaka exemplar bara.....)
och något djur som bär skälla runt halsen förmodligen,
är de andra ljuden jämte hundarna. Miljön runt hotellet
känns mycket lugn, det ligger en välskött odling och trädgård
precis intill . Bara någon bullrig moped hörs ett par hundra
meter bort, dvs. avståndet mellan korsningen och hotellet. Trots
mörkret kan vi i alla fall se lite av poolen nedanför oss. Petra´s
landmärke, klippan som gett byns namn är upplyst och finns också
(lite) i blickfånget. Nu inventerar vi pentrydelen och finner några
mindre detaljer som skulle behöva köpas in. Skärbräda
har vi inte alltid haft tillgång till, ej heller denna gång
så den får komma med på inköpslistan. Skulle vi
dock inte hitta någon så må det vara hänt. Inga
andra uppseendeväckande detaljer eller defekter upptäcks, i
och för sig saknas krokar för handdukar och badlakan i badrummet.
Bara en pinne som är väldigt kort, 2 handdukar och 2 badlakan
kommer att trängas. Dessutom är den placerad fånigt nära
spegeln med sin hylla så det blir trångt i hörnet där.
Garderoberna i rummet är hyggligt rymliga men det sticker ut en slags
utdragsskiva ur den där telefonen står. Första tanken
är - vad är nu detta, vad fyller den skivan för funktion
egentligen ? Den sitter liksom fast, var den tänkt för någonting
annat än en telefon ? Efter mycket trixande så går den
faktiskt att skjuta in helt i garderoben. 2 stolar och ett litet bord
finns för övrigt, men inget eluttag så vattenkokaren (som
vi alltid har med oss hemifrån) kan inte stå där. Pentryt
har ett eluttag så kokplattorna och vattenkokare får användas
separat. De nyss inköpta Alfa-ölen smakar fint och är en
värdig avslutning på resdagen.
Resebrevet fortsätter »
|
|
|