Onsdag 11/7 (ortsbytesdagen)
95 % är packat redan, frukosten räcker precis en morgon till, alla inköp perfekt avvägda för de 7 dagarna i Petra. Tar adjö av ett inte direkt märkvärdigt rum med inga andra defekter än de nyligen nämnda beskrivna och avslutade. Iväg går vi till mötesplatsen (busskuren) för utflykten till tavernan "Paradosiako" (The Traditional). En holländsk kvinna vid namn Femke är guide till oss 14 personer varav ett annat par är svenskar och de andra 10 holländare (9 kvinnor och någons son). Vi kikar först på ett par "sevärdheter" varav den första är det hus där det kvinnliga kooperativet håller till. En liten kyrka besöks, den har skräpig och icke inbjudande gård runt kring sig. Vi tar även itu med de 114 trappstegen upp till klippan Petra som gett byn dess namn. Det är grandios utsikt från toppen mot norr och söder. Havet ligger så gott som spegelblankt mitt på dagen, många fina bilder tar jag in i kameran som nu känns redo att möta Lesbos södra sida, kapacitetsmässigt alltså. Det fläktar skönt uppe på höjden, gränderna var riktigt heta idag, hela luften tycks svettas ikapp med oss människor. Så kommer vi fram till Paradosiako där vi möts av en kvinna på c:a 30 år. Hon presenterade sig men namnet glömde vi. Hon är lågmäld, läspar lite och pratar halvrisig engelska. Vi sitter i en halvmåne framför henne där hon börjar med att berätta att vi ska få ta del av maträtten "sfougato". Det är en blandning av "till hälften" skalad aubergine och zucchini, med hälften menas att lite av skalet ska medvetet vara kvar. Sedan var det riven ost, dill, olivolja, salt och peppar. Mina anteckningar blev sedan lite kryptiska, kvinnan var lågmäld och pratade lite dålig engelska. Hade mer matlagningskunskap för egen del hjälpt mig förstå mer?
Grönsakerna skulle i något skede kramas ur sin vätska, det skulle hällas över mer olivolja och det skulle in i ugnen flera gånger. En äggstanning skulle hällas över det halvfärdiga, mer riven ost skulle strös över det trekvartsfärdiga, jag som antecknar är inte den av oss som är flink i köket hemma i Sverige. Jag överlåter gärna den biten, dessutom verkar detta vara ett krångligt recept.
Det blir till att prova spontant hemma och improvisera detta recept, kanske får vi prova många gånger innan det blir bra ? Tzatzikin som hon förevisar tillagningen till, innehåller ungefär 1 matsked ouzo i ett skede, dessutom dill som är piffigt men i mitt tycke för mycket riven gurka. Tzatziki ska egentligen inte serveras samma dag som den tillagas men ouzon är definitivt inkluderat nästa gång vi gör den i Sverige ! Vi smakar av tzatzikin, alla blir "matade" med sked av kvinnan, smått bisarrt på något sätt. Hur som helst lunchar vi alla på det tillagade, småpratandes under en småtrevlig stund inne i tavernan. De holländska kvinnorna är ivriga värre med sina anteckningar och frågor när taramosalatan ska blandas ihop. Även guiden Femke ansluter sig till de ivriga och det hela avslutas med att 9 holländska kvinnor, Femke och en alltmer personlig men distanserad grekisk kvinna glider in i köket och "kör ett helt eget race" med avslutningen på en rätt trevlig matlagningskurs. Vi får smaka på taramosalatan, denna gång tar vi själva med varsin sked ett smakprov istället för att vi blir matade. Den är hur god som helst och vi bryter nu upp och går iväg från tavernan ovetande om det äventyr som väntar oss.
Klockan har hunnit bli c:a 15.30 då vi är nere på strandgatan. Jag vill kolla en stund på internet så jag går in på Café Reef. Men det är tji uppkoppling mot nätet idag säger de, någon tekniskt kunnig ska tydligen komma och undersöka senare. Så jag går iväg, köper vatten och kommer en bit närmare avtagsvägen till hotellet. Anne från Apollo åker precis förbi i bil, inte kan väl hon känna igen just mig……tror jag. Några minuter senare kommer hon förbi igen från samma håll, tvärbromsar bredvid mig och sträcker sig fram för att prata med mig. Planet som ska flyga hem till Oslo är försenat så att åka buss klockan 18.45 kommer inte att bli bra alls för oss, "kanske ni kommer fram till Agios Isidoros halv 3 eller nå´t", befarar hon. "Vill ni åka 16.45 istället, kan ni det", undrar hon istället ? Självklart svarar jag, inget att tveka alls över säger jag och hon åker igen. Så jag ringer helt sonika Bettan som just var i färd med att gå i poolen. "Stopp, gör inte det för vi ska iväg 2 timmar tidigare än beräknat" ! Jag hade bara 5 minuter till hotellet, packat hade vi ju gjort så vi var i princip klara. Guldstjärna till Apollo-Anne som så snabbt och uppmärksammat "hittade" mig. Vi hinner ta adjö av Anders och Mari Josefine, raskt är vi på bussen söderöver. Landskapet får vi nu se i dagsljus för första gången. Nu märker vi hur stort Lesbos verkligen är, den bergiga delen bjuder på många fina vyer, byar som ligger som gräddklickar lite här och där. En trevlig kontrast till det bergiga är slätten nere vid Kallonibukten där det även bor flamingos året om. Det är en rejält stor flock vi kan se en bra bit bort. Väl framme på flygplatsen "Odysseas Elytis" vet vi att det nu blir ett par timmars väntan. Men vi finner faktiskt en plats alldeles innanför en ingång där ett fläktaggregat brummar på och ger svalka. En massa nyanlända och vi fyller bussarna, i och för sig med lite diskussion mellan chaufförerna om vilken vi verkligen ska sitta i (det är 5 bussar). Men vi rullar iväg i buss E, nu i mörker igen. Rätt så snirkliga vägar denna gång, det går inte att se så mycket. Men fram kommer vi, det är en rätt stor "flock" som nu längtar efter att bosätta sig, sova ut kanske till att börja med. Vi har en rejäl och knagglig backe upp till hotellet denna gång men vi ska upp ! En del förvirring, lätt kaos råder i receptionen, kö bildas. Värdfamilj och en yngre kille kollar listor, ilar runt, diskuterar med många samtidigt. Någon fick "hotel room" istället för lägenhet (kylskåp var lösenordet). Någon annan behöver assistans för de hittar helt enkelt inte sitt rum. Det är trappor på flera håll, brant och mer slit med de tunga väskorna. Dålig nummermarkering på dörrarna gör inte saken lättare men rum nr. 9 finns till slut där ! I med nyckeln, viss iver från mig, vrider tydligen åt fel håll så nyckeln går av på mitten ! Raskt ned till receptionen igen där jag förklarar mig, tydligen är det sonen i familjen som assisterar, han pratar perfekt engelska. Så iväg upp med verktyg, han drar och knixar ur nyckelresten ur låset, skrattar lite och undrar "your first time here" ? "Here, yes but not in Greece", svarar jag. "We have lots of experience"….."Ok", säger han och presenterar sig som Argyris - "if you name…..10 places (islands) you have been to and I make you each free drinks in the bar later", fortsätter han. Vi kommer till dryga 15 innan vi inte minns flera (Lesbos är nr. 19 !) så han skrattar igen och säger "maybe you should have two drinks each, then" ? "Oh no", replikerar jag snabbt.
Mitt i denna villervalla verkar det som om vi möjligen hade fått nyckeln till rum 6 istället för 9, det verkade lite oklart men det låter väl bättre med en förklaring och "slå ut med armarna" lite på helt normalt grekiskt vis ?
Precis inne i hallen i nya rummet, knappt så vi hinner sätta
ned väskorna så uppenbarar sig en kackerlacka på c:a
1,5 cm. krypande !! På 5 snabba sekunder förvrids ivern, tröttheten
men lyckan av att vara framme till en isande känsla i ryggraden !
En äcklig tusenfoting på en vägg, 3 små kackerlackor
till och en spindel på balkongen och "panga-hål-på-ballong"-känslan
är total, USCH helt enkelt !!! Vi packar inte upp en enda pryl, en
omedelbar känsla av att bara få byta hotell infinner sig. Vi
undersöker varje millimeter av lägenheten, finner inga fler
kryp men känslan av att det kanske finns fler finns ju kvar. Ur kranen
i lilla pentryt droppar det bara vatten, det rinner inte. Klockan 23.50
ringer jag Apollo och är bara förbannad, en av de andra tjejerna
där är danska och är uppenbarligen inte intresserad av
att anstränga sig att göra sig bättre förstådd
eller övergå till engelska. Ja, jag förklarar att vi ska
sova på saken men eventuellt återkomma. Eller är hon
bara irriterad över situationen med Oslo-flyget, de måste ju
vara kvar på flygplatsen ? Vågar vi sova, är det bara
känslan av att "de kan ju finnas överallt, de här
äckliga krypen" ? Det blir väl en bit efter midnatt men
vi somnar hur som helst.
 |
|
Lite av Plomari skymtar längst bort, sett från Agios Isidoros. |