Semester på underbara Skiathos

Måndag 23 juli

Touchdown. Den omtalade landningsbanan var så kort (bara 1500 meter) att det skakade rejält när den danske piloten drog på full broms på det chartrade SAS-planet. Men när vi taxade in såg vi att det faktiskt var flera meter till godo innan landningsbanan tog slut och vi hade doppat nosen i Egeiska havet. Inne på flygplatsen, i väntan på väskorna, strömmande musik från den kända grekiska gruppen Abba ur högtalarna. Men det är klart, har man varit borta från Skandinavien i två timmar och 45 minuter förväntas man väl känna en obeskrivlig glädje över att få höra "Waterloo" igen.

Hotellet vi hade bokat (Esperides) hämtade oss i egen minibuss och med undantag för mormor på vespan framför och chaufförens stopp för att köpa tidning flöt det på rätt bra. Under högsäsong är vägarna, eller vägen eftersom det egentligen bara finns en, hårt trafikerad. Eftermiddagen tillbringade vi på Achiladies strand, precis nedanför hotellet, i sällskap med svenskar, danskar, greker och engelsmän. Två solstolar och ett parasoll kostade åtta euro/dag och det visade sig vara samma pris på alla stränder runt ön. Vi glömde badtofflorna på rummet och det var ett misstag som både kändes och brändes. Att gå barfota på den stekheta gyllengula sanden är ingen höjdare.

Efter dusch och vila och finjustering av aircondition var det middag 19.30. Halvpension innebar värsta buffén med vindolmar, oxköttsfyllda auberginer, lamm, kalkon, musslor, bläckfisk, potatiskaka, vegetariskt, soppa, sallad och massor av olika desserter att välja mellan. Allt, en del av det i alla fall, nersköljt med en stor flaska vatten (två euro) och en halv flaska rödvin (åtta euro). Mätta, belåtna och trötta, vi var uppe 04.30 i morse, blev det bara en kort promenad ner till snabbköpet för att proviantera vatten och annat innan sängarna väntade.

 

Skiathos. Achlaides beach.

 

 

Tisdag 24 juli

Grekisk yoghurt, flingor, bröd, ost, marmelad, äggröra, korv, bacon, juice och en kanna kaffe till frukost. Mycket att välja på igen, alltså, men när det är över 30 grader redan på morgonen orkar man inte äta så mycket.

I dag tog vi bussen från hållplats 10 (vårt hotell) till hållplats 26 (ändhållplatsen). Resan för två vuxna kostade 2,40 euro. Tanken var att bada på den omtalade stranden Koukounaries, men den nakna sanningen var att vi hamnade på Little Banana beach istället. På andra sidan vägen där bussen stannade var det skyltat mot bananstranden. Uppför en grusväg, nerför, uppför igen och sen ner. Ganska brant på sina ställen och rejält svettigt innan man var framme.

Innan den andra uppförsbacken kunde man välja mellan Big Banana och Little Banana och vi valde alltså den sistnämnda, nudiststranden. När man ligger utan badkläder, sluter ögonen och de enda ljud som hörs är vågornas kluckande och syrsorna som spelar i pinjeträden är det lätt att inse att man kan ha det sämre…

Stämningen är avslappnad och även om de flesta är nakna finns det en och annan "textilare", som nudisterna kallar oss som brukar bada med byxorna på. Det är gott om plats och det finns inga störande vattensporter. Tyvärr ingen toalett heller, då får man klättra längs klipporna över till Big Banana. Om man inte vill åka buss och promenera i backar finns det möjlighet att ta båt direkt till bananstranden. Den utgår från hamnen i Skiathos varje dag klockan 11 och kostar fem euro. Båten tillbaka går klockan 17.15.

På bussen dit, vid halvelvatiden, var det bara några få som tvingades stå, men nu när vi skulle tillbaka, vid sextiden, var det fullknökat. Och trots att folk stod som packade sardiner i hela mittgången och även i trapporna vid utgångarna stannade bussen vid varje hållplats och plockade upp ännu fler färdigbadade turister. Fråga inte hur det gick till - och fråga inte hur vi lyckades tråckla oss ut och stiga av vid rätt hållplats…

 

Busshållplatser på Skiathos. Karta.

 

Onsdag 25 juli

Buffén igår kväll var lika överdådig som i tisdags och det fanns en hel del nya rätter att välja på. Frukosten i dag blev fralla, ost, juice, kaffe och frukt. Men trots hettan finns det folk som kan sätta i sig stekt ägg med bacon och vita bönor i tomatsås tidigt på morgonen...

På programmet i dag stod återigen buss till Koukounaries och nu badade vi verkligen på den stranden också. I går hamnade vi ju på Little Banana, men i dag ville vi inte gå i backarna dit. Från ändhållplatsen är det bara 50 meter rakt fram så är man på vad många kallar en av Europas finaste stränder. Och visst är det fint på Koukounaries med härligt turkosblått vatten och mjuk böljande sandbotten. Problemet är väl att alla vill hit, framförallt under juli och augusti.

Framåt eftermiddagen var det så mycket folk att trängseln på bussen i går bleknade i jämförelse. Men gillar man att ha en knapp meter till närmaste solstolsgranne och lyssna till discomusiken från tavernorna ska man absolut åka hit. Vill man ha mer utrymme, och har tid och ork att upptäcka, lär det finnas mindre, lugnare och nästan lika fina stränder som Koukounaries på Skiathos. Efter buffén i kväll ska vi förbereda oss för morgondagens båtutflykt.

 

Skiathos. Koukounaries.

 

Torsdag 26 juli

Vaknade mitt i natten av att luftkonditioneringen hade fått frispel. Men det berodde på att det var halv storm ute och innan vi somnade om gratulerade vi varandra till att ha bokat båtutflykt just till i dag…

Nåväl. Morgonen kom, det var inte samma tryckande hetta som igår - och det blåste inte lika mycket som i natt. Vi skulle åka på något som kallades "Island Hopping", men vågorna var tyvärr fortfarande så höga att det blev mer "Hopping" än "Island".

Öarna vi skulle hoppa mellan var Skopelos och Alonissos, sporadiska grannar till Skiathos. För 33 euro/person skulle vi börja med Skopelos, men blåsten gjorde att vi styrde direkt mot den lilla hamnbyn Patitiri på sydöstra Alonissos. Om man ville kunde man (för fyra euro/person) ta bussen upp till den hamla huvudstaden med en strålande utsikt över Sporaderna. Guiden berättade att Alonissos, en mycket liten ö och inte så turistpräglad, inte hade biltrafik förrän så sent som 1973. Då hade ön två bilar - och efter ett halvår krockade de med varandra…

Efter ett par timmar var det dags att bege sig till Skopelos - trodde vi. Men vinden hade inte mojnat och det gick inte att ta sig runt till norra sidan där hamnen och Skopelos stad ligger. Istället gick vi längs södra sidan igen och la till i en liten badvik några timmar innan båten gick tillbaka till Skiathos. Snopet, eftersom det var Skopelos och dess labyrintbyggda gränder (för att förvirra plundrande pirater) som var utflyktens höjdpunkt. Det var där vi skulle titta på keramik och smaka friterad ostpaj och valnötskaka. Researrangörer och utflyktsbåtar garderar sig visserligen alltid och talar om att stoppen är avhängiga väder och vind, men det gick inte att undvika att känna sig - ursäkta - blåst…

 

Skiathos. Gamla hamnen.

Fredag 27 juli

När vi vaknade och tittade ut fick vi gnugga oss i ögonen. Vad hade hänt? Var vi hemma igen? Himlen var full av moln! Vi beslutade oss för att ta taxibåten från Achladies in till Skiathos stad, som vi ännu inte hade besökt. Det tog en kvart och kostade två euro/person. De flesta satt inne i den öppna gamla ombyggda fiskebåten, men vi stod ute, längst fram i fören och hade en lysande utsikt över den vackra kustlinjen samtidigt som det fläktade skönt. För även om det var molnigt var det varmt.

Båten la till i den gamla hamnen och därifrån promenerade vi förbi utflyktsbåtarna, vidare till nya hamnen där bilfärjorna och de privata motor- och segelbåtarna låg. En del var stora som mindre hotell. Många från Grekland och Italien, några från England - och en från Uppsala. Vi gick vidare längs Club Strip, den stora nöjesgatan med barer, pubar och restauranger sida vid sida. Längst bort hittade vi taverna Myli, där vi slog oss ner med varsin cappuccino och kunde vinka välkommen till Air Malta och Austrian Airlines som dundrade förbi ovanför våra huvuden på väg mot landningsbanan mindre än hundra meter bort.

En häftig känsla att se planen gå in för landning på så nära håll. När vi gick tillbaka hade molnen skingrats och det brände i nacken. Nu var det upp och ner i smala gränder, in och ut i olika affärer som gällde, för nu skulle det handlas souvenirer. En blårutig scarves eller en gulblommig sarrong? Ett badlakan med Skiathoskarta eller en t-shirt med delfinmönster? Det mesta av utbudet är anpassat för turisterna. Vill man inte shoppa kan man slå sig ner nästan varsomhelst med något kallt att dricka och bara titta på folk som passerar förbi. På eftermiddagen tog vi taxibåten tillbaka till hotellet. Vila på rummet, middag, espresso och en drink på strandbaren med fullmånens sken som speglade sig i vågornas egen zorbatakt nedanför våra solbrända fötter. Grekisk poesi, eller hur?

 

Att landa på Skiathos.

 

 

Lördag 28 juli

Vi läser ut våra böcker, Anna Janssons "Främmande fågel" och Frank McCourts "Magistern". Som av en tillfällighet handlar de om två andra öar, även om fågelinfluensa på Gotland och blaserade high school-ungdomar på Manhattan känns rätt avlägset under ett bastparasoll i Grekland. Vi solar och badar (var säger vi inte, ni får upptäcka era egna favoritstränder!) och tar taxibåten in till stan klockan 20.30.

Strosar runt ett par timmar, tar en dricka på Barfly nere i hamnen med perfekt utsikt över alla som går förbi. Ägarna till utflyktsbåtarna försöker få oss att reservera platser till turer runt hela ön eller till en eller ett par utvalda platser. Vi säger att vi ska sova på saken, tar emot några broschyrer och tar sista båten hem klockan 23.

 

Stigen ner till Banana beach på Skiathos.

 

Söndag 29 juli

Vi hade tänkt åka till Lalaria och Kastro för 13 euro/person, men valde att ta det lugnt "hemma" i Achladies istället. Allt vi inte hunnit den här veckan får vi spara till nästa resa. För även om vi inte är några vana Greklandsresenärer sticker vi ut hakan och ger Skiathos en åtta på en tiogradig ouzoskala och lovar att komma tillbaka. Fantastiska stränder, trevlig huvudby, lätt att ta sig runt och vänlig lokalbefolkning. Inkastarna och försäljarna är inte heller i närheten av att vara så påträngande som på många andra platser runt Medelhavet.

Nästa gång vill vi utforska de norra delarna av ön, bland annat stranden Mandraki och gamla staden Kastro. Vi måste även kolla in Kanapitsahalvön och Agia Paraskevi på södra sidan och kanske ska vi göra det i maj eller september istället för under brinnande högsäsong. På tal om brinnande - eftersom vi bara höll oss på södra delen av ön såg vi inte mycket av den skogsbrand som härjade i början av månaden. Någon enstaka backe var täckt med aska, annars var det förvånansvärt grönt.

Ännu en lugn dag, alltså (man ska inte stressa på semestern!) och kvällen avslutades med en dubbel espresso och de tända lanternorna när den sista taxibåten för kvällen lämnade Achladies. En lisa för själen.

 

Taxibåt på Skiathos.

 

Måndag 30 juli

Hemresa. De som skulle till Arlanda fick mellanlanda i Thessaloniki för att tanka, eftersom det inte går att lyfta med ett fulltankat plan från den lilla startbanan (samma lilla asfaltsbit som landningsbanan). Och bortsett från lite turbulens ovanför Budapest och att kaptenen hälsade oss välkomna till Kastrup med ett glatt "i Köpenhamn är det 14 grader och regn" hände inget speciellt. Tåg hem till Malmö (Koukounariesbussträngsel!) och vardag igen, men de varma minnena från Skiathos kommer vi att bära med oss länge, liksom längtan tillbaka.

Magnus och Liselotte Pier

Skiathos på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera