Öluffa i Grekland. Del 10. Antikythira.

Andra dagen måndag 7 juli

Efter en helt otrolig morgon, med den härliga utsikten, blev vi serverade frukost av Anna, bl.a. någon sorts vaniljmjölk som späddes ut med varm mjölk, gott och säkert närande. Efter frukosten skulle det bli bad, men först skulle vi kolla när vi måste lämna rummet. Vi fick tag i Anna men hon förstod inte vad vi menade så då sprang hon och hämtade Evangeli som också bodde på hotellet. Han talade utmärkt engelska, det visade sig att han var vikarierande läkare på ön (kirurg). Efter en stunds palaver, herr Kalkanakos la sig i och när han insåg att färjan gick mitt i natten (Kl 02:30) ville han ha mer pengar! Vilket vi hade förväntat oss, han hade mycket "djupa fickor och korta armar", 30 € påspädning på notan, totalt 90 €. Med den gubben var det omöjligt att pruta.

Vi fortsatte att prata med Evangeli om ön, den ordinarie läkaren hade blivit sjuk, så Evangeli skulle vara där två månader. Han tyckte det var ganska tråkigt/långsamt, i hans ordinarie jobb på Kythira i Chora hade han 30 patienter om dagen, här en i veckan. Han kände väl till MC-olyckan (Filippes kompis), han berättade att killen kommer att klara sig, men blir konvalescent i ett bra tag.

Däremot var Evangeli mer orolig för Anti-Kythira, där fanns numera inga barn, så skolan var stängd. Kommer det inga unga till ön så kommer den att dö ut långsamt. Med sådana personer som Kalkanakos underlättar ju för att få fler besökare till ön. Evangeli rekommenderade Kamarelastranden som är lite speciell och ligger lite avskilt. Han erbjöd oss att köra oss dit för han skulle till dagens patient åt det hållet. Efter en stund så ropade Evangeli på oss och vi åkte iväg, det gick ju snabbt och lätt i värmen förbi helikopterplattan/brandstationen när vi kom fram så lämnade han oss sitt telefonnummer och sa att vi kunde ringa när vi ville hem, vilken läkarservice!

Vägen ner till stranden var ganska svår, en liten stig gick ner till vattnet. Men vi blev rikligt belönade, stranden låg i en helt underbar liten vik med häftiga klippor runt om och härligt vatten, en lagom bris från havet som svalkade. Så skulle livet vara när det är som sämst. Inte en "kotte" så långt ögat når, inga baddräkter här inte.

Vi hade en härlig dag vid havet, stranden i sig var ju lite svår med en del stenar och grus, men miljön runt omkring var helt fantastisk. Stengetterna i oss fick fart och vi utforskade bl.a. hålet i berget, konstig känsla att stå där uppe och blicka ut över havet. Vid hemgång ringde vi på doktorn och han kom och hämtade oss, det var skönt att få skjuts i värmen. Vi försökte få bjuda Evangeli på en drink eller middag, men icke han tyckte det var trevligt att träffas och få prata lite. Kroppsvård vidtog, både vätskekontroll och insmortning samt en härlig slummer. Därefter en liten stund på altanen över en liten drink, där vi njöt av den vidunderliga utsikten.

Ner till byn och tavernan/posten/affären för lite mat, dagens rätt var slut så vi fick ta repris på gårdagens meny, men det var helt okej. Vi kom i samtal med två grekiska damer en journalist från Athen och en designer/ översättare mm som numera bodde i Paris. Damen från Athen hade sina föräldrars hus en bit in på ön, där fanns inga bekvämligheter. Varje dag gick hon t/r tillsammans med sin hund, till byn Potamos för mat och bad, en promenad på cirka en timma i vardera riktningen. Fransyskan hade ett betydligt modernare boende ovanför backen strax före helikopterplattan. Hon hade sin två barn med sig på ön, inte mycket att göra för dessa två ungdomar, vad vi förstod. Vi hade en trevlig pratstund med de två damer under kvällen. När vi sedan promenerade upp till rummet var det mörkt, mycket mörkt, utanför byn, promenader utan ficklampa är inte att rekommendera.

Vi satte oss en stund på altanen och njöt av stillheten och utsikten. Lite sömn innan färjans ankomst till kl 02:30. Purrning kl 01:45 hemsk tid att bli väckt på under semestern. Vi kom ur sängarna och blickade ut över havet inte en båt åt vårt håll, men kryssnings/lastfartyg såg vi på håll som gick på "tvären". Men det var viss aktivitet i hamnen, en del folk samlades där. Vi fick vänta till kl 03:30 innan Mirtidiotissa la till vid kaj. Det var imponerande att se Mirtidiotissa lägga till i denna trånga hamn i mörker. Vi gick ombord och köpte biljetter uppe vid receptionen, vi gick förut och hade återigen en hel salong för oss själva.

Antikythira på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera