Chania, Kreta 24-5 - 7-6 2008
Dag 9. 1/6
Vi vaknade tidigt som vanligt och åt frukost på balkongen.
Sen gick vi ner till poolen och solade och badade ända tills klockan
var ½1. Vi åt varsin glass och snackade ett tag med en tjej
från Rättvik. Hon och hennes man var här med barn och
barnbarn.
Det var varmt 28 grader klockan 17.00 och 26 grader klockan 18,30. Då
tog vi en promenad längs den otroligt trafikerade landsvägen
ut till småbåtshamnen. Det var det mest genuina grekiska,
som vi kom i närheten av hittills för allt det turistiska. Det
var en liten hamn, men ändå var det plats till en servering,
som tydligen frekventerades av båtägarna mest. Jag fotograferade
och tittade in i det lilla kapellet längst ute på piren.
 |
|
Litet kapell genom ett gammalt fönster. |
Efter varsin gin-tonic på balkongen gick vi ner till hotellets restaurang och beställde en grekisk sallad, (den första) och varsin Stifado. Vi drack 1 liter husets röda vin till. Efter maten drack vi kaffe och Drambuie. Så beundrade vi solnedgången och satt kvar tills det blev mörkt.
Dag 10. 2/6
Efter frukosten gick vi till stranden vid restaurang Irida ¼ i
11. Där solade och badade vi flera gånger. Badvattnet var klart
och fint. Det var långgrunt och jätteskönt. Vi åt
vår lunch på Irida bestående av Grekisk sallad och Moussaka,
som vi delade på. Först fick vi jättegott grekiskt bröd
att vänta med. Vi drack enbart vatten till maten. Sen kom servitören
med den obligatoriska rakin, som jag gnydde lite över. Men det var
ouzo vi fick till vår överraskning. Vi kom ju till stranden
¼ i 11 och gick därifrån 10 över 3. Det var en
lång tid.
Dag 11. 3/6
Solen sken som vanligt och vi bestämde oss för att bada i havet.
När vi kom ner till stranden gick vågorna höga och det
blåste rejält. Röd flagg var hissad på livräddningstornet.
Så vi vände nästan direkt och gick tillbaka till hotellet
och la oss vid poolen. Bakom häcken där var det nästan
lugnt, men det var det inte i poolen. Där var det massor av barn,
även sådana, som inte kunde simma ordentligt, utan bars upp
av uppblåsbara simringar runt armarna. De borde ha varit i barnpoolen,
för vi såg inte några föräldrar direkt, som
höll koll på dem. Vi trängde oss ner i vattnet ett par
gånger. Det var ordentligt varmt. Så åt vi vår
lunch på balkongen.
Vi skulle in till Chania och just när Bert skulle gå tvärs över gatan till andra sidan, körde en kille ut en hyrbil från parkeringen till gatukanten. Han var på vippen att köra på Bert för hela rutan på bilen var täckt med en stor reklam med texten For Rent (eller nåt sånt) han hade bara en handsbredd öppen nertill. Han körde alltså bara på känn. Bert blev skitförbannad och skällde ut honom. Men Bert hade inte ens lagt märke till, att framrutan var nästan heltäckt, så han sa att, om han hade sett det, skulle han ha bråkat ännu värre. Killen hade sagt: "Du får väl se dig för". "Det är ju du som ska se dig för", sa Bert.
Vi kom i alla fall helbrägda fram till torget 1866. Vi gick ner
mot hamnen och vek av vid Skridlof igen. Den gatan är faktiskt sevärd
gång från gång, fastän vi inte handlar nåt
där. Sen gick vi ner vid torget med kaféerna och fann ytterligare
en gränd, som vi kände igen sen 1999. Kom ut vid torget med
katedralen och gick neråt hamnen igen. Så gick vi på
den högra sidan av hamnen framåt förbi den gamla muslimska
moskén, som numera inrymmer affärer med massvis med lergods.
 |
|
Hästdroskor. |
Vid sidan om den stod det en massa hästdroskor, som turisterna kan
få en rundtur med. Vi var på väg och letade efter varvsdockorna.
Men Bert var törstig på öl och påstod att han inte
skulle orka gå längre. Vi satte oss nästan längst
upp på torget och tog varsin öl och fick jordnötter också.
Vi trodde oss känna igen en av kyparna från 1999. Det var den
killen som Bert tyckte liknade Robert de Niro då. Jag hade tänkt
säga till Bert att jag skulle gå ensam och fotografera. Men
han förekom mig och föreslog just det. Jag stack iväg och
han tog en öl till. Jag var borta exakt 7 minuter och hade fått
en hel del bilder, som jag ville ha.
 |
|
Varvsdockorna. |
Jag fick den sista slurken av hans öl. Sen betalade vi och gick utefter hamnen till vänster. Där fotade jag huset, som Janne på Kalimera hade skrivit om.
Så fortsatte vi till tredje gatan upp från hamnen till vänster. Bert blev impad, för vi hamnade just vid Tamam där vi inte fick plats en tidigare gång. Vi hade inte tänkt oss äta än. Så vi gick igenom de smala vackra gränderna uppåt och neråt. Där fanns de många trevliga butiker och tavernor. Vi kom till de gamla judiska kvarteren, där alla judarna, som bodde där under den tyska ockupationen, togs till fånga och fördes bort.
Så småningom började det kännas i tarmen, att det kunde vara dags för mat. Vi gick vidare och hamnade återigen vid de judiska kvarteren. Vi hamnade på en söt taverna i en gränd.
 |
|
Taverna Strata. |
Servitören pratade lite dansk-svenska med oss. Vi beställde lamm och potatis al forno d.v.s. tillagat i ugn och så fick vi avsmaka husets röda vin. Maten var suveränt god, bland det bästa vi fått hittills. Det blev en riktig dansk hörna av de sista borden. Minst två bord innan oss, satt det danskar vid och sen kom det 2 invalidiserade danskar med sina vårdare vid nästa och sista bordet. Till slut fick man en stor tallrik med svarta bigarråer i stället för den eviga Rakin. Tack, för det! Jag skulle gå på toan och den var det mest kliniska rent och fint, som jag hade sett här. Jag tackade kokerskan för den goda maten, när jag gick förbi köket. Bert gjorde likadant. Det var billigt där också.
Så tog vi oss upp till taxitorget och fick en taxi för hemfärden.
Chauffören frågade Bert hur mycket han brukade betala. Han
sa, 7 € fastän det hade gått ända upp till 9€
nån av gångerna. Det var en tokig sak vi hade fått till
chaufför. Mycket nyfiken om oss, om familjerna osv. Chauffören
bjöd oss på varsin karamell också och jag fick en present,
en liten snäcka som var trasig.