Chania, Kreta 24-5 - 7-6 2008
Dag 12. 4/6
Frukost. Bert köpte vatten, tomater och bröd och la handdukarna
vid poolen. Det fanns ingen vid stranden, sa han. Så gjorde han
kaffe. Vi gick ner till stranden och solade och badade ett par gånger.
Vinden hade lagt sig, så det var flaggat med gul/orange flagga.
Kom hem och åt lunch.
Plötsligt kom det en tjej med bara en badhandduk om sig och en handduk i håret. Hon kom från vår ingång och halvsprang in till receptionen. Plötsligt var det full fart på alla städerskor samt andra kvinns. Alla for in i vår uppgång och jag såg att de gick in nånstans på bottenvåningen. Vi undrade så, vad som hade hänt. Sen gick vi ut för att ta bussen till Chania. Vid busshållplatsen satt en städerska, som vi kände igen, så jag frågade vad som hade hänt. Hon berättade, att tjejen hade stått i duschen och när hon kom ut hade nån varit inne och stulit hennes pengar och pass i säkerhetsskåpet. Hon hade haft 1500 € enligt städerskan. Jisses som vi spekulerade om vad som hade hänt. Vi fick höra senare, att det var en familj med barn och de hade just kommit. Pappa skulle visa barnen poolen, medan mamma duschade.
Väl inne i Chania hände ytterligare en sak. Bert gick direkt på toan i parken och jag stannade på trottoaren. Då fick jag höra höga arga mansröster från ett café. Det blev mer och mer skrik och bråk. Jag hörde, att stolar och bord slogs omkull. Bert kom och vi stannade vid nästa gatuhörn och tittade. Så småningom kom det en hög med karlar ut. Speciellt en, som var ruskigt arg, var klädd i svart skjorta, byxor och höga stövlar. Han var alltså klädd i typisk kretensisk klädsel. Det var en kille i beige skjorta, som han var mest arg på. De gapade och skrek på varann. Kretensaren var helt rasande och slog i borden utanför och sparkade omkull stolar och ropade på polis. Det var flera karlar, som försökte få lugn på dom, men det hjälpte inte. Kretensaren försökte få på sig sin näthuvudduk, men lyckades inte och blev även helarg för den skull.
Då gick vi vidare och tog gatan till höger, för att se de "fina" butikerna i de nya kvarteren. Det var bara det, att de flesta butikerna var stängda även efter 5. Vi gick gata up och gata ner och härs och tvärs, en fin butik var öppen. Där hade man en säljare efter sig hela tiden, som låtsades ordna grejor och inte "kolla kunden".
Så småningom hamnade vi på Skridlof igen förstås. Våra magar gav sig till känna, så vi ville äta NU. Det satt bara ett par på Stratas servering, men vi satte oss intill dem och blev hjärtligt välkomnade igen av Stelios, servitören. Bert beställde en snitsel med svampsås och jag en stifado och en tallrik tzatziki. Rött vin förstås, 1 liter husets. Som välkomstdrink fick vi varsitt glas ouzo. Smakade jättegott med vatten i glaset. Den här gången fick vi raki till avsked. Jag fotade allihop, Pappa Kostas, Mamma Niki, ene sonen en stor, kraftig kille, Vasilis. Så fick vi reda på, att servitören hette Stelios.
 |
|
Bert med Stelios och Vasilis på Strata. |
Jag fick deras mejladress, för jag lovade att mejla över fotona jag hade tagit. Stelios gav mig kindpussar igen, när vi så småningom gick vår väg. Tog taxi hem och la oss att sova direkt för vi var rejält trötta efter maten.
Dag 13. 5/6
Frukost på balkongen förstås. Bert handlade vatten och
kollade bussavgången på lördag. Kl. 13,15 skulle den
komma. Man måste vara där i god tid. Beroende på trafiken
kan den komma både tidigare och senare.
I dag gick vi till stranden, så vi var där 20 över 11 och solade och badade ett par gånger. Tog varsin färskpressad apelsinjuice. Det var den godaste jag har fått på evigheter. Så gick vi upp till oss klockan 2. Bert gjorde en omelett och jag tvättade upp lite. Så blev det lunch på balkongen.
Så skulle vi resa in till Chania. Borta vid busshållplatsen
fanns det en ensam grek, som väntade. Vi fick vänta ett bra
tag så kom det en turkos buss, som bara körde förbi. Greken
viftade med armarna, för att komma med, men det hjälpte inte.
Arg blev han i alla fall. Strax efter fick han telefonsamtal och det retade
tydligen upp honom ännu mer, för han gastade och skrek, så
alla flinade åt honom. Det hade kommit ännu fler folk dit.
Samma städerska, som vi hade pratat med dagen innan också.
Den blå bussen kom och konduktören skulle ta betalt. Han berättade
för oss, att om man köpte biljett i kiosken blev den 20 cent
billigare, än om man köpte den ombord. Han kände igen oss
från tidigare och ville vara snäll. Trevligt.
Väl inne i stan började letandet efter VÄSKAN igen. Väskan?
Jo, vi hade sett en sån i ett fönster vid ett tidigare besök
i stan. Den var huvudsakligen klarblå och med flera andra färger,
som dekor. Vi hittade den inte nu heller. Men vi gick runt och tittade
i de "fina" butikerna, som nu hade öppet på eftermiddagen.
Inga köp.
Så kom vi till saluhallen. Enligt Fritidsresors broschyr, skull den inte var öppen på torsdagseftermiddagen. Men se det var den. Där köpte vi en del kryddor och en flaska Raki med honung. Sen inhandlade vi en paschminaschal mönstrad i olika blå nyanser. Så gick vi vidare i de äldre gränderna och där fanns de en massa fina butiker, som hade öppet. Så ville vi ha nåt att äta. Det blev hos Strata igen, trots att Bert hade deklarerat tidigare, att han inte gitte gå dit. Den här gången blev det fisk, grey mullet. Det stod inte på matsedeln, för den hade de fått färsk under dagen av en fiskare, de kände. Vi drack ½ liter vitt husets till det. Den här gången blev vi bjudna på ouzo igen före maten. Efter blev det både raki och körsbär. Sen travade vi upp till taxitorget och tog taxi hem.
Dag 14. 6/6
Bert vaknade vid 6-tiden av att ett gäng tyskar var på väg
hem. Resväskorna dånade mot det stenlagda underlaget. Man han
somnade om igen. Efter obligatorisk vila gick vi ner till stranden och
slog läger. Badade två härliga bad. Jag höll mig
mest under parasollet, för jag kände mig lite översolad.
Vi drack varsin färsk apelsinjuice. Gick hem och Bert lagade till
en lätt lunch.
Så åkte vi in till Chania med bussen vid 5-tiden. Vi fortsatte jakten på den försvunna väskan i blått och andra färger. Men affären, där vi hade sett den, var fortfarande inte i vår väg. Gick förbi Katedralstorget och satte oss vid en servering för en öl och en frappé. Jag hade glömt ta med mej guiden och kartan, så vi chansade och gick upp till Theotokopoulou. Där hade Janne på Kalimera skrivit, att det låg ett mycket vackert gult hus, som "alla" brukade fotografera. Det heter La Casa Del Amore.
 |
|
Bert vid La Casa Del Amore. |
Jag fotograferade honom här utan att veta, att det var rätt hus, för jag hade ju glömt Jannes Guide på hotellet.
Flickan på kaféet, där vi åt meze nån av de första kvällarna, fick syn på oss och hojtade tvärs över gatan. Vi fortsatte gatan fram och gick ner för några trappor till vänster och då var vi precis vid den gränden, där Strata ligger. Vi hade nu bestämt oss för att gå dit och äta. Vi blev ordentligt välkomnade igen, satte oss ner och efter genomgång av menyn beställde vi lammfrikassé. Vi fick in ouzo först och brödet med vitlökssmör. Så kom ½ liter rött vin. Maten smakade gott. Då kom det in en saftig kaka och raki. Sen sa vi ordentligt adjö för den här gången och gick ner till hamnen.
Bert hade gett sig den på att köpa en batong. Det hade han sett nånstans i en affär i hamnen. När vi vände stod det en ung serb som inkastare på ett heltomt ställe. Vi pratade och skojade ett tag, så sa han, att han ville bjuda på en Irish coffe. Jo tack! Vi satte oss ner och han kom ut med varsin sådan och så pratade vi vidare. När vi sa adjö och gick, la Bert dricks till honom för att han var så trevlig. Bert hittade och köpte en batong senare på väg genom hamnen. När vi kom upp till buss och taxi torget, stod det en buss där, som vi tog hem. När vi närmade oss Kalamaki tog bussen en rätt lång väg uppåt berget genom trånga gränder och släppte av folk lite här och där. Men vi kom hem till slut.
Lördag hemfärd
Packade färdigt sen vi ätit frukost. När vi sen skulle
åka med bussen, som skulle föra oss till Chanias flygplats,
vägrade chauffören att ta oss med. Han trodde att vi var apollogäster,
eftersom vi hade en resväska, som vi hade fått, när vi
köpte en resa med Apollo en gång. Men vi kom med, när
jag förklarade saken.
Resan hem gick bra och så var den slut för den här gången.
Jag har gått igenom alla våra bilder från den här
resan. Av alla 192 fick jag plocka ihop den här 15. Det var inte
lätt kan jag säga.