Karpathos för tredje gången

Nu har jag varit på Karpathos för tredje gången och blir alltmer förtjust i denna lilla ö. Första gången jag var där är två år sedan då jag tillsammans med mina döttrar 17 och 24 år hamnade där mest av en slump då vi skulle boka en sista minuten resa i slutet av maj. Då fick vi ett boende i utkanten av Pigadia på hotell Medeterranien som är ett trevligt medelklasshotell med en bra frukostbuffé. Litet minus är att ac och kyl kostar 70 euro för en vecka vilket jag tycker är svindyrt!

Hotellet har ett litet poolområde och stranden rakt över gatan. En liten nackdel kan vara att hotellet ligger väldigt "off" från tavernor och affärer. Men som äldsta dottern sa: Man ligger ju still så mycket på dagarna och då är det väl bra att röra lite på sig på kvällstid. Och det kan hon ju ha rätt i: det blev ca 5 mils promenader på en vecka!

Med döttrarna blev det just inte så mycket utforskande av ön eftersom de är riktiga soldyrkare och älskar att ligga i varsin solstol och bli vackert bruna. Inte som jag som blir som en nykokt kräfta trots att jag ligger under parasoll med solskyddsfaktor 30!

Vi tog oss i alla fall i väg på en båtutflykt till Diafani och därifrån vidare till den lilla bergsbyn Olymbos som många som besökt ön säger är ett måste att ha sett.

På vägen till byn fick vi stanna och ta lite bilder på håll.

Jag kan tycka att det är roligt att ha varit där, men det känns lite som en turistfälla också. Gatan som går genom stan är fylld med massor av små butiker med ivriga kvinnor som vill pracka på dig olivolja, kryddor, tvålar, dukar och keramik. Men varning för olivoljan i petflaska som var väldigt tunn och kändes utspädd på något vis. Den fina duken var inte så fin efter en tvätt så kvalitén höll inte några stora mått. Men honungen, kryddorna och de härliga olivtvålarna var väl värda sina pengar.

När vi kom till byn hänvisades hela turistgruppen till två olika cafeér där man skulle beställa något att dricka. Där vi satt kom ägaren fram med ett instrument som visade sig vara en getmage med nåt slags blåsmunstycke. Hans fru satt bredvid och såg nöjd ut då mannen underhöll turisterna.

Efter detta vallades hela gruppen av turister genom staden och till byns kyrka.

Vår reseledare berättade lite om byn och dess historia och sedan fick vi göra ett hembesök i prästens bostad. Väggarna var fulla med tallrikar av alla de slag och tydligen är det så att man istället för blommor tar med sig en tallrik då man kommer på besök. Ju finare tallriken är desto högre upp på väggen får den hänga. När vi sedan lämnade huset såg jag att reseledaren stack åt prästen en 5 euro sedel. Ja, han ska väl också förtjäna några euro på oss turister. Inte får han nåt extra från Gud för att han låter främmande människor trampa runt i hans hus varje turistsäsong.

På vägen tillbaka till Diafani fick de som ville stiga av bussen tidigare och gå genom en ravin som för länge sedan varit den ända vägen upp till Olymbos. Det kan jag verkligen rekommendera er att göra. Det var väldigt varmt, men i alla fall nedförsbacke där vi promenerade med berget som reste sig mäktigt upp på båda sidor om oss. Det doftade gott av kryddväxter och fanns många vackra blommor att titta på.

Men ska jag återvända till Olymbos igen så ska det vara på egen hand och då ska jag komma dit oanmäld och inte i en turistgrupp. Inbillar mig att man då mer får se byn som den fungerar i sitt eget lilla vardagsliv långt ifrån förberedda besök av väntade turister.

Vi hyrde en hyfsat bra moped och kunde med den ta oss runt ön som har mycket att se. Gå gärna runt bland uthyrarna och jämför priserna för det skiljer sig oerhört mycket! Vi åkte runt ön med moppen och besökte olika stränder och små byar. En av favoriterna blev den lilla fiskebyn Finiki dit vi kom en söndag. Den lilla stranden har endast drygt tio parasoll och knappt några turister då man som vi åkte i juni.

Byns präst satt med byborna och pratade medan vi njöt av det stillsamma livet och att få bli en del av det. Till lunch åt vi nyfångad fisk som friterades och avnjöts med en karaff svalt vin i sällskap med två hungriga katter.

En annan strand som vi blev väldigt förtjusta i var Achata beach som ligger ca fem km från Pigadia. Stranden är uppdelad i två sidor med två tavernor. Vi hyrde solstolar på den ena sidan och åt lunch på den andra sidan för att gynna båda sidor på något sätt. Rättvist ska det ju vara!

Den tredje dagen åkte vi till Lefkos som är ett jättehärligt ställe. Det finns tre ställen att bada på vilket gör att man kan välja den strand som man tycker passar bäst i förhållande till hur vinden blåser. Det finns många små tavernor. Ett litet tips är att inte ta de som ligger närmast stranden utan uppsöka de som är en liten bit ifrån där man får betydligt mer mat för pengarna men som också är bättre tillagad.

Så kom vi tillbaka i år igen. Denna gång bodde vi åter på Medeterranien. Nästan samma rum som första gången, fortfarande med en massa katter och fortfarande samma avstånd till stan. Men ett trevligt hotell där man trivs!

Så vad skulle vi då hitta på i år då vi hunnit med så mycket förra året? I år satsade vi på att hyra en fyrhjuling. Den är skönare att sitta bakpå än en skooter eller moped och den har en bra packlåda där man kan lägga alla sina badgrejer i.

Vi besökte några av "våra" gamla stränder". Finiki var lika underbart som sist, (nya fina parasoll och solstolar) Achata likaså men Lefkos kände vi oss lite besvikna på. Kanske handlade det lite om att vädret inte var riktigt så bra som det varit förra året. Vågorna piskade mot klipporna och solen befann sig någonstans bland molnen. Dessutom var vi dumma nog att äta på en av de närmaste tavernorna(trots att vi vet att man inte borde göra det) Den grekiska salladen syntes knappt på tallriken och den friterade zucchinin inte var någon höjdare! På vägen hemåt gjorde vi en avstickare till Ammpoi som inte gav något vidare intryck. Vi hittade liksom aldrig någon riktigt fin strand och det såg ut att vara väldigt långt till havet från de flesta hotellen. Men det är möjligt att det är bättre än vad vi upplevde.

En dag tog vi oss till Apela och det vill jag verkligen lyfta som en av resans höjdpunkter. Vilken underbar strand, vilket vatten! Bland det vackraste blå vatten jag någonsin har sett!! Märkligt nog tycktes det som om alla svenska turister på ön hittat hit just samma dag som oss så det förtog dock lite av greklandskänslan. Det är ju inte så att jag tror att vi ska vara de enda svenskarna när vi är på ön, men vi vill ju inte krocka med alla våra landsmän just när vi funnit en grekisk pärla som vi bara egoistiskt ville avnjuta för oss själva.

På kvällarna promenerade vi oftast hela vägen till hamnen där det finns många restauranger att välja på. Men de bästa ställena ligger en bit upp i stan. Vill man äta med den inhemska befolkningen ska man försöka ta sig upp bland de smala gränderna och bli en del av kvällslivet med " Karpatianerna" på små genuina tavernor.

Inte riktigt bland de smalaste gränderna ligger Uluf Palmes gata och där finns två restauranger som jag gärna rekommenderar: Mike´s som har vällagad mat, trevlig personal och som är snabba på att få ut maten på bordet. På grannrestaurangen Ambrosia jobbar Carol som har ett ursprung från Canada. Hon är en mycket karismatisk kvinna som tar sig tid att byta några ord med alla sina gäster. Efter maten bjuds man på hembakad(hon bakar den själv)morotskaka med hennes mormors recept. Lite annorlunda än den traditionella ouzon, rakin eller vattenmelonerna som man brukar få på andra ställen.

En tredje restaurang som jag gärna vill nämna är Pelagos som ligger på den stora gatan som löper längs efter stranden. Där är det live musik varje kväll och inte alldeles ovanligt att en dansk kvinna spelar på sitt dragspel tillsammans med de två grekiska männen som spelar gitarr och möjligen en bozouki. Det blir en ganska härlig mix när dessa tre instrument möts! En av de bättre rätterna som serveras är den traditionella moussakan. Till det väljer jag gärna en riktigt god tzatsiki.

Men för övrigt kan bara sägas att det egentligen finns hur många restauranger som helst och vi har inte "åkt på nåt riktigt bottennapp". Så gå runt och prova olika, ni kommer säkert att hitta er egen favorit.

Sammanfattningsvis efter mina tre år i rad på Karpathos:
Den lilla ön som har mycket att bjuda på och som varje år har givit nya upplevelser att ta med sig hem.
Vänliga människor som inte är så påträngande som jag är vad vid från andra turistorter.
För oss som åkt lite på försäsong har det varit helt underbart!
Och ett är då helt säkert:
En gång Karpathos, alltid Karpatohs.
Dit ska jag igen!!!!

Hälsningar Caisa Eriksson

Karpathos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera