Plocka oliver på Karpathos. Del 2.

Sista torsdagen som jag var på ön var det tidig väckning. Kl 5 skulle jag möta Minas och Sofia för att vi skulle iväg och pressa olja från oliverna. För min häpnad så satt det redan 3 gubbar på ett kafenion kl 4.40 när jag passerade där!!

Presseriet ligger åt Aperi hållet. Man kör strandvägen och passerar bensinstationen och intill cementgjuteriet ligger den. Ett ganska stort hus. Det var redan 3 bilar i kön när vi kom.

Tittade på när den första gubben hällde i sina oliver och såg med en gång att han hade mycket mer blad och skräp vad vi hade!

Efter ca en halvtimme var det vår tur. Minas hällde i säck efter säck i det här hålet i golvet.

Oliverna åkte upp på ett band till en maskin som rensade bort bladen. Sedan kom dom rena oliverna ut.

Sedan åkte dom i den här stora maskinen som malde oliverna. Den var datoriserad och hade olika fack så man inte blandade ihop folks oliver.

Efter ca 1½ timme kom våran olja ut i andra änden av maskinen, så det var bara och doppa sin brödbit under kranen och känna sig stolt över sin olja! Det kändes lite speciellt. Fyllde min flaska också! Den tog jag med mig hem, Det väntar mer olja när jag kommer dit nästa gång.

Hur känner jag nu efter resan?
Det var en annorlunda resa utanför säsongen. Tyckte om jobbet som olivplockerska. Hade väl tur också. Ett fint värdpar som tog mig på allvar och lärde mig massa.

Jag märkte att efter några dagar så tittade jag på olivträden med lite andra ögon än förut, när jag passerade dom. Höga, eller låga, mycket eller lite, hur är terrängen osv. Tänkte på att detta jobb har ju grekerna gjort i årtusenden. Kändes nästan lite högtidligt.

Hade massa andra trevliga upplevelser också. Umgicks med gamla vänner och fick en del nya . Och maten var ju godare än någonsin och detta sommarväder med härliga bad!

Två veckor gick fort och det var dags och återvända till kylan och snön. Känns att det är lite lättare och härda ut när man har en massa fina minnen och tänka på.

Skulle inte ha något emot en ny olivplockningsresa i framtiden. Tiden får visa hur det blir.

Tack för att ni följde med på min resa!

Hälsningar Riitta

Karpathos på Kalimera »

Börja om »