Resa till Sifnos i maj och juni. Del 1.

"Åh, du bor i Faros? Med Chrysopigi? Det är ju det finaste stället på hela Sifnos!"

Moppeuthyraren i Apollonia strålade när jag lämnade tillbaka moppen. Och vad kunde jag göra annat än instämma. Dag efter dag satt jag på min uteplats på Aperanto i Faros och brände in bilden av Chrysopigi, kyrkan på den kluvna klippan längst ut i viken, i minnet. Av allt gnistrande vitt på Sifnos så gnistrade Chrysopigi mest.

Efter den färgsprakande resan till Indien i vintras var jag rädd att Grekland skulle kännas lite - beige. Men jag kom till ett blåvitt paradis. Jag vet inte var det är med Sifnos, jag har väl sett greklandsblåvitt förr - men på något vis upplevde jag färgerna starkare på den här ön än på andra.

En annan resa jag hade att jämföra med var den till Karpathos i höstas. Jag var nöjd med allt - utom stöket. Bilismen hade exploderat, jag fick inte ro nånstans. Nu vet jag var ron finns.

Lilla lugna Faros - min fridfulla utsikt, mina bad på klipporna nedanför Chrysopigi, smårätterna på O Faros, ouzeriet 42 steg hemifrån, eller den kreativa matlagningen på taverna Chrysopigi i änden av Apokofto-stranden. Tystnaden på nätterna, det enda jag hörde var havet vid blåsigare väder eller getternas skällor och några fiskebåtar som puttrade ut eller in.

Utsikten från uteplatsen på Aperanto. Jag missade den lilla båthamnen till vänster – men jag var så nöjd med mitt träd, pelargonerna, havet – och klostret borta på klippan.

Också på uteplatsen. Sifnos, huskatt på Aperanto, regerade sitt revir med järntass. Gick från spinnande, solig liten korvtiggare till fräsande tiger mot kattkonkurrenter fortare än man hann säga ouzo.

Fridfulla Faros. Jag älskade lugnet. Just därför skulle jag aldrig åka hit under högsäsong – sen maj/tidig juni var underbart, men jag undrar hur det skulle kännas här i augusti.

Faros sedd från berget på väg bort mot Chrysopigi, med Aperanto och några andra boenden på udden som sticker ut mellan stränderna.

Vackra Chrysopigi på närmare håll. Badklipporna på baksidan, utanför dopfunten, var perfekta för badare med skor med ordentligt grepp.

Strandläge. Taverna Chrysopigi hade inte bara underbart läge (gissa hur det var att sitta här på kvällen...), utan också...

...mycket god mat. Deras grekiska sallader var de finaste jag fått. Inte de största, inte de billigaste men mycket välkomponerade med både kapris och skivade oliver i olika färger. Den här med den krämiga osten mizithra kostade 6.30, samma sallad med feta 6.20.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera