Resa till Sifnos i maj och juni. Del 2.

Apollonia, en underbart vacker huvudby, grändfantastens dröm! Vitt, välbyggt, inga ruiner, pyntat, lite chic stil på kaféer och restauranger. Någon gång ska jag lära mig var gränserna går mellan Apollonia och alla byarna runtomkring. Uppifrån utgrävningen och kyrkan vid Agios Andreas, dit det tar 25 ansträngande minuter rakt uppför berget, ser man att det inte finns några gränser mellan alla sockerbitar som är utströdda över kullarna. Frågan är väl om någon vet var en by slutar och nästa börjar. Som om det skulle spela någon roll, egentligen.

Apollonia, med omgivande byar som jag inte vågar identifiera, uppifrån Agios Andreas. Kastro längst ut mot havet.

Apollonia är fräscht, välvårdat, pyntat. Det slog mig först när jag kom hem vad som bidrog till det välupprustade intrycket: jag kan inte minnas ha sett en enda ruin.

Och Kastro, den förhistoriska byn 90 meter rakt upp från havet med antika kolonner införlivade i den fantastiska bebyggelsen. Smalaste gränderna, minsta balkongerna, rundad sliten stenläggning som liksom känns mjuk att gå på, vitkalkade hus med rundade mjuka hörnen inbyggda i stadsmuren... Fantastiskt! Och från utsidan trapporna ner till Eftamartyros, kyrkan som med rätta ser stolt ut där hon tronar på egen klippa ytterst i havet.

Kastro hänger runt en klippa över havet. Tänk att man byggde där, vilket arbete! Byn är som ett friluftsmuseum med antika kolonner i gränderna, ”radhuslängorna” av bostäder är inbyggda i stadsmuren. Och nej, Grekland är inte så beige...

De sju martyrernas kyrka nedanför Kastro. Mörkare kupol än många andra kyrkor – men den matchar havet.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera