Resa till Sifnos i maj och juni. Del 3.

Cheronissos, det lilla fiskeläget, det hade varit gråmulet och lite kallt större delen av vägen upp men när jag väl kom fram var det sol och jag tillbringade flera härliga timmar med en bok på tavernan längs kajen. Grönt hav, fiskebåtar, hus som klättrade uppför berget, god mat. Köpte en kaffemugg att ha på jobbet av den skojige keramikern, en av de få som faktiskt hade öppet så här i försäsong. I Kamares fanns ett par öppna keramikställen strax innan jag åkte hem, men alla längs vägarna var stängda.

På tavernan längs kajen i Cheronissos längst norrut på Sifnos satt jag i flera timmar. Och efter ett tag började jag som vanligt tankeleken Hitta hem. Vilket hus i byn skulle jag vilja bo i?

Valet föll på denna lilla enkla boning intill keramikverkstaden. Inget överdåd – men titta på avståndet till vattnet...

Vathy, den lugna badorten med kyrkan mitt i byn och fantastiskt klart vatten på hela vänstra delen av stranden. Färden dit ner mellan olivlundarna var en skönhetsupplevelse. Och där fanns också ett exempel på lyxhotell som var byggt med eftertanke och smak – i stället för en jättekoloss bestod Elies resorts av mängder av vita, strama, kykladiska småhus med grå luckor. Den som inte ville dela pool med andra kunde beställa hus med egen pool. De billigaste rummen får man i lågsäsong utan havsutsikt för 240 € per natt...

Av tavernorna i fina Vathy med den imponerande kyrkan ute på kajen (!) fick jag Shirley Valentine-feeling! Så nära havet... I Vathy skulle jag nog välja att bo om inte Faros fanns.

Boende, gourmetrestaurang, spa, kanske egen pool på uteplatsen, helikoptertransfer och privat butler ”on request”... Smakfulla bygget Elies resorts tar 240 – 1080 € per natt. Eller rättare sagt, det finns en högre prisklass också men den avslöjas bara ”on request”.

Att åka runt bland berg och dalar på Sifnos med stark timjandoft i näsan och havet som ett blått golv nedanför var en njutning. Och avstånden var inte särskilt långa, allt nåddes med moppe till och med i mitt lugna tempo. Som jag tror blev lugnare och lugnare för varje dag.

Ute på vägen fick jag möte med en man på sin åsna, mannen grinade med hela ansiktet och ropade ”Geia sou!” En kliché? Nej, precis så var det. Han måste ha sett att här kommer en fullkomligt lycklig människa.

Allt kändes så perfekt, så fint, så välordnat, så rart att hela ön var som ett tittskåp. Allt var liksom där för skönhets skull. När jag flera kvällar hört skällor i Faros utan att se några getter började jag undra om ljudet var inspelat på band för att passa in i Greklandskulissen. När jag snorklade vid Chrysopigi kunde jag flyta mitt i stora stim av småfisk, de blev inte ens rädda.

Det finns en amerikansk film, The Truman show, där huvudpersonen långsamt uppdagar att hans perfekta och välordnade värld är en reality-tv-serie där han, ovetande, spelar huvudrollen. Hela hans vardag är regisserad, allt i omgivningen är scenografi och kulisser.

Lite så kändes det på Sifnos. Allt var så fullkomligt och fint att jag kanske tillhörde turiststatisterna i tv-serien om ett grekiskt paradis?

Eller så var det helt enkelt så att Sifnos, för mig, var den där ön där alla bitarna föll på plats. Jag tror det.

Hälsningar inkfish

Sifnos på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera