Amorgos - paradiset på jorden! Del 1.

Den 1/6 är min första dag som pensionär. Jag har ett behov av att åka till ett lugnt ställe, koppla av och fundera över framtiden. Samtidigt har min fru, Päivi, drabbats av en höftartros som gör det allt svårare för henne att gå längre sträckor. Det finns bara en rimlig slutsats att dra av vår situation. Vi åker till paradiset på jorden, nämligen Katapola på Amorgos.

Söndag 5/6 Stockholm - Atén
Planet landar i Atén kl 21.00 lokal tid. Vi har ett billigt hotell bokat nära Omonia-platsen så vi tar en taxi dit. Chauffören varnar oss för hotellets omgivningar. Taxin kostar 55€. Vid flygplatsen fanns en skylt som sa att taxi till stan kostar 35€. Vi orkar inte bråka utan betalar. Vi går efter incheckning på hotellet till ett souvlakiställe runt hörnet och dinerar för 20 €. Restaurangen har prydligt uppsatta "No smoking"-skyltar. För att ytterligare understryka allvaret i budskapet står kyparna och tar sina rökpauser just under dessa skyltar.

Måndag 6/6 Atén-Pireus-Naxos
Hotellet var både billigt och bra. Vi hade en balkong mot en sunkig aténsk bakgård. Runt om den ligger hus med flagnande fasader och balkonger. Theodor Kalifatides skulle kunna skriva en roman, med kopplingar till inbördeskriget, om människoödena bakom dessa fasader.

Vi frågar i receptionen om bästa sättet att ta sig till Pireus. Där hävdar man att det är strejk i tunnelbanan och att enda sättet att ta sig fram är med taxi. Päivi jublar då hon menar att den aténska tunnelbanan är en mycket olämplig plats för höftledspatienter. Taxin till Pireus kostar 17€. Chauffören sätter av oss vid en resebyrå där vi köper biljetter till Naxos. Resebyråtjänstemannen ordnar också ett rum i Naxos centrum. Hotellägaren lovar också att möta oss vid hamnen.

Båten kommer fram till Naxos kl 23.30 och där står en gentleman med en skylt, utsägande hotellets namn, Sofi. Han kör oss till hotellet och, efter en snabb incheckning, tillbaka till hamnen där vi äter middag. Efter en bättre grekisk middag går vi tillbaka till hotellet. Där hotellet borde ha legat ligger dock en parkeringsplats. Vi är vilse. Som tur är ligger ett café där det sitter tre ynglingar precis i närheten. Jag frågar dem om vägen till hotell Sofi och de förklarar på ett utomordentligt pedagogiskt vis vägen. Päivi har ont i benet och sätter sig på en mur för att vila, medan jag rekognoserar enligt ynglingens anvisningar. Hittar dock inte hotell Sofi utan går tillbaka för att hämta Päivi.

Efter en stund inser jag att jag inte hittar henne heller. Klockan är nu två på natten och området är sparsamt upplyst av enstaka gatlyktor. Vi har kontakt per mobil och det är nog ingen överdrift att påstå att Päivis kommentarer om sin make alltmer börjar pendla över åt det negativa hållet. Efter att ånyo gått tillbaka samma väg som vi kommit börjar jag närma mig caféet. På flera hundra meters håll hör jag hur Päivi sitter och samtalar med ynglingarna. Speciellt kan jag urskilja ordet "husband" som utsägs med ett tonläge som gör det uppenbart att det inte är makens dygder och hjältedåd som beskrivs. Denna gång lyckas vi dock hitta till hotellet. Mitt försvar, att en kvinna som skickar ut sin älskade i en grekisk labyrint bör förse honom med ett nystan så att han hittar tillbaka, förslog inte långt.

Tisdag 7/6 Naxos - Amorgos
Sitter på morgonen på balkongen och betraktar omgivningarna. Caféet med ynglingarna ligger 100 m till höger och muren som Päivi satt på ligger 50 m rakt fram.

Hotellvärdinnan frågar om vi känner till Kalimera. Jo, det gör vi! Hon hävdar att hotellet rekommenderas där. Hotellet är oerhört fräscht. Vi frågar om det är nybyggt. Värdinnan berättar då att hotellet är 30 år gammalt men att de renoverar det varje vinter. Hon ringer också till Pension Amorgos och ordnar ett rum åt oss för 30 € där. Värdinnan ska dessutom stå på kajen och vänta på oss. Maken kör oss till hamnen där vi sitter och väntar på att Skopelitis ska avgå.

Skopelitis avgår kl 14 och det är lugnt väder tills vi lämnar Koufounissi. Då blåser det å andra sidan upp. De berömda spypåsarna kommer dock som tur är inte fram utan vi anländer i god ordning till Katapola kl 18. Ägarinnan till Pension Amorgos står och väntar i hamnen, eller rättare sagt, hon står utanför hotellporten. Hotellet ligger nämligen över gatan där Skopelitis lägger till. Vi installerar oss i vårt rum med balkong mot hamnpromenaden.

Utsikt från balkongen på Pension Amorgos i Katapola.

På kvällen firar vi min födelsedag en dag för sent. Två tavernaägare känner igen oss sedan vårt senaste besök för tre år sedan.

9/6 Katapola-Chora-Katapola
Vaknar av ett oerhört väsen kl 07.00. Skopelitis avgår. Idag ska jag vandra upp till Chora. Den skylt på strandpromenaden som visar var åsnestigen börjar är borta. Jag hittar dock rätt åsnestig genom noggrann kartläsning. Mitt lokalsinne kanske inte trots allt är så dåligt. Det är många vackra blommor utmed vägen. Tar många och långa pauser. Möter ingen på väg ner, däremot blir jag omgången av två fransmän. Kommer upp till Chora och letar efter torget. Hittar inte. Går och tittar på väderkvarnar istället. Efter en stund hittar jag dock torget.

Väderkvarn i Chora.

Torg i Chora.

Tar samma väg ner. När jag gått 100 meter möter jag en åsna som jag får en obetvinglig lust att fotografera. Jag fumlar ett bra tag med min nya mobil för att få till det. Åsnan är dock ganska stationär. När jag gått ytterligare 100 meter möter jag två gudinnor på stigen. Vad är nu detta? Har jag fått solsting efter två hundra meters vandring? De ser dessutom ut som om de vill säga mig något. Aha, tänker jag, de vill att jag ska ge ett äpple till den som är vackrast. Jag börjar mentalt ladda för den grannlaga uppgiften när den som är närmast mig frågar på engelska "Kan vi få köpa vatten?" De är två flickor i 20-årsåldern som missat att ta med sig vatten på den mödosamma vandringen från Katapola.

En nybliven pensionär har ju inte råd att förakta sidoinkomster (i Grekland dessutom utan kvitton) men det får faktiskt finnas gränser. Jag svarar på oklanderlig engelska: "Nej, men Ni kan få av mitt vatten" och ger flaskan till den närmaste tjejen. Hon säger då till sin kompis på svenska: "Ge honom lite pengar!" "Nej för h-e genmäler jag" nu på klingande svenska. Situationen påminner om Fritiof i Arkadien. I likhet med flickorna i Taubevisan försvinner flickorna på Amorgos snabbare än en avlöning i riktning mot Chora. Jag har tyvärr ingen bild på de vederkvickta flickorna men däremot på den nyss nämnda åsnan som var lite mer lättfotograferad.

Åsna utanför Chora.

Jag fortsätter vandringen mot Katapola med Frödings "Ett gammalt bergstroll" ekande i huvudet.

Väl hemma i Katapola berättar jag för Päivi om mina stordåd. Du har inte drabbats av solsting, säger hon, utan av gubbsjuka.

Resebrevet fortsätter »