Amorgos - paradiset på jorden! Del 2.

Fredag 10/6 Katapola
Underhandlar med hotellpersonalen om att vi vill stanna längre än vad som tidigare avtalats. Förhandlingarna är komplicerade eftersom de som är på hotellet inte pratar någon vidare engelska samtidigt som hon som pratar engelska aldrig är på hotellet. Idag sker dock ett genombrott i och med mammans inträde på arenan. Hon kombinerar egenskaperna språkkunskaper med närvaro.

Päivi och jag promenerar till vikens andra sida. Visa av gårdagsflickornas öde stoppar vi för åtskilliga vätskekontroller. Intar lunch på ett ställe alldeles vid vattnet. När båten Artemis kommer in i hamnen uppstår svallvågor som sköljer över oss. Som väl var hade vi sinnesnärvaro nog att hålla handen över ölglasen så att ölen inte blev utspädd.

Vi besökte caféet Le Grand Bleu. Caféet har moderniserats såtillvida att filmen med samma namn numera visas på platt-TV.

Söndag 12/6 Katapola - Profitis Elias
Jag tar på egen hand 10-bussen till Chora och börjar gå mot Profitis Elias, Amorgos högsta berg. Jag följer Kalimera-guidens anvisningar och hittar lätt grishuset med avtagsvägen. När jag så småningom tar min första paus blir jag passerad av två fransmän. De ropar: "Vi ses på toppen om en halvtimme." När jag efter en stund står och spanar efter några för navigationen viktiga telefonstolpar möter jag ett italienskt par som kommer från andra hållet.

De frågar var Profitis Elias ligger. Jag pekar ut en, som jag tycker, lämplig riktning och frågar samtidigt om de sett några telefonstolpar. Då deras svar är nekande inser jag att det är dags att sätta plan B i verket, nämligen att i varje läge gå uppåt. Den trivsamma stig jag gått på börjar nu gå neråt vilket ju helt intuitivt känns fel. Börjar alltså gå uppåt över stenar och klippblock. Sakta men säkert segar jag mig uppåt och plötsligt ser jag till min stora förvåning plötsligt kapellet på toppen. Tar ett kort för att bevisa att i varje fall min mobil varit på toppen.

Kapellet på toppen av Profitis Elias 702 m.ö.h.

Utsikt åt norr från Profitis Elias.

Utsikt åt söder från Profitis Elias.

Italienarna som kommit upp samma väg applåderar. De kaxiga fransmännen är redan på väg ner. Efter en stund börjar det komma in molnbankar som jag kan titta ner på. De går nämligen under mig. Snart påbörjar jag nerfarten. Min strategi är nu enkel. Om jag går neråt så måste jag förr eller senare hamna på stigen jag kom på.

Därefter kan jag följa Kalimera-guiden baklänges. Sagt och gjort. Jag går neråt och neråt och neråt. Ingen stig. Jag är övertygad att jag gått för långt, men finner en viss förtröstan i att förr eller senare kommer jag ner på bilvägen. Då dyker stigen upp.

Stigen mot civilisationen.

Jag ser under hela vandringen inte till några telefonstolpar. Jag misstänker att de ersatts av modernare teknik och mött sitt öde i en pizza-ugn i Katapola. Snart är jag framme vid torget i Chora. På caféet sitter ett sällskap på 15 personer som beställt kaffe. Servitrisen är alldeles sönderstressad och berättar för mig om de komplicerade handgrepp som krävs för att göra en kopp kaffe. Hur många ska det då behövas för att göra 15? Tanken svindlar.

Väl framme i Katapola möter jag hotellmamman när jag kommer från bussen. Hon frågar om jag gjort en äventyrlig utflykt till Egiali (bussens ändhållplats). Nej, Profitis Elias, säger jag. Va!!!!! Ropar hotellmamman och berättar att hon en gång som skolflicka gjort denna vandring. Hon berättar för sina grannar om sin galne gäst under det att hon pekar upp mot kapellet på toppen. Kapellet kan faktiskt ses från hamnpromenaden i Katapola vid siktigt väder.

Måndag 13/6 Katapola - Egiali - Katapola
Idag tar vi 10-bussen gemensamt. Denna gång till Egiali. Väl framme där konstaterar vi att detta är resans hittills kallaste, blåsigaste och molnigaste dag. Det är inte tal om att gå till stranden utan vi tillbringar dagen småhuttrande på caféer, Medan vi sitter på ett café kommer en stor båt in från Danek Sea Lines. Vinden ligger hårt på mot fartygets sida och kaptenen gör några misslyckade försök att lägga till. Efter en stund ger han upp och fortsätter mot nästa ö. Till slut tar vi 18-bussen tillbaka (Det går bara två bussar om dagen.)

Tisdag 14/6 Katapola
På morgonen går jag upp till Minoa, en arkeologisk utgrävning från minoisk tid. Jag blir dock mest fascinerad av det lilla kapellet som ligger vid ingången

Kapellet nära Minoa ovanför Katapola.

Onsdag 15/6 Katapola
Går till farbrorn som driver ett kombinerat café och resebyrå på hamnpromenaden för att köpa biljetter till Naxos. Farbrorn tycks ha monopol på att sälja biljetter till Skopelitis i Katapola. Han har funnits i sitt café sedan vi var där första gången i början på 90-talet. Han var gammal redan då men sprudlade av vitalitet. Jag minns bl.a. att han redan då hade en mobiltelefon. Man kunde också växla pengar hos honom. På denna tid fanns inga bankomater på Amorgos och närmaste bankkontor låg i Chora. Han går fortfarande varje dag till caféet och serverar väl understundom en och annan ouzo även om verksamheten i övrigt verkar vara ha lämnats över till andra.

Torsdag 16/6 Katapola - Naxos
Dags för uppbrott. Skopelitis avgår kl 7. Vi anländer först till Koufounissi. Några går på och några går av. När lastning och lossning är avklarat utbryter en viss palaver bland besättningen. En stamgäst saknas. Båten väntar i 10 minuter. Då hörs styrmannens rop; "Där är han!". Han pekar mot byn. Där kommer en skraltig skåpbil skramlande utmed vägen. Den backar skamset in i Skopelitis, som därefter avgår till nästa destination. Vi anländer till Naxos 10 minuter försenade. En rumsraggare säljer oss ett rum vid St George-stranden för 35€.

Vi köper båtbiljett till Pireus. Båten ska vara framme kl 15. Vårt plan går kl 21. Vi klarar alltså en mindre försening och lite strul. Detta är dock en chansning i dessa orostider. Å andra sidan får vi en dag till på Naxos.

Fredag 17/6 Naxos
Köper Aftonbladets torsdagsnummer i hamnpromenaden. Där finns ett uppslag med krigsrubriker av typen "Grekland brinner" och bilder av tårgasattacker osv i Atén. Det står om generalstrejk, turister varnas, risk för lamslagen kollektivtrafik etc. Vi kan få problem att ta oss till flygplatsen. Vi kan dock inte göra något åt det nu, bara hoppas på det bästa.

Lördag 18/6 Naxos
Tillbringar dagen i solstolar på St Georgestranden. En SMS-växling med Clabbe i Stockholm ger vid handen att hans bedömning är att hotet om generalstrejk för tillfället är undanröjt och att vår hemfärd bör gå utan problem.

Söndag 19/6 Naxos - Pireus - Stockholm
Hotellägaren kör oss till hamnen där båten avgår kl 09.30 och är framme i Pireus exakt kl 15.00. Det är fruktansvärt hett när vi går mot flygbusshållplatsen. Päivi går på bussen först och sedan kommer jag med våra bägge väskor. Plötsligt står 5-6 personer runt omkring mig och trängs. En ung man kommer in från sidan och ger sken av att han ska hjälpa mig med väskorna. Han tar en väska och ställer sedan tillbaks den. Paranoid som jag är tycker jag detta känns underligt och känner efter i höger framficka där plånboken normalt har sin hemvist.

Plånboken visar sig dock vara halvvägs på väg upp ur fickan. Jag får tag i plånboken i sista stund varvid tjuven släpper taget. Herrarna som står och trängs blir plötsligt mycket artiga och släpper upp mig på bussen varefter de snabbt skingras. Jag har alltså varit utsatt för en "false crowd"-attack, men tursamt nog lyckats avvärja den i sista sekunden.

Resten av hemresan gick utan missöden.

Hälsningar Ulf och Päivi

Amorgos på Kalimera » | Naxos på Kalimera »

Börja om »