En tur med bil runt Kreta. Del 1.

Våra goda vänner Lisbeth och Kennet och vi hade sedan i höstas planerat en resa till Kárpathos. De är som vi flyttfåglar och delar livet mellan Sverige och Kreta. Eftersom tiderna för färjor till och från Sitía till Kárpathos inte passade oss i april-maj, beslöt vi oss för att med bil återse de västra delarna av ön. Vi är sedan många år bekanta med ön och dessutom kunniga i grekiska.

På torsdagsmorgonen den 5 maj startade vi resan från Koutsounári/Mirtos, med Zarós som första resmål. Det var bra bilväder, ännu inte så varmt detta år. Men visst är det skönt med AC i bilen. Efter Viánnos var det dags för påfyllning av kroppsvätskor. På torget i Demáti har vi tidigare stannat och vi ville visa platsen för våra vänner. Det kostade oss 7 € för 2 Amstel med lite nötter, oliver och skorpor. Men vad säger man till en gammal gumma, trots att man vet att rätt pris är 4-5 € och då med 5 tallrikar "riktig" mezé? Vi får kamouflera oss till greker. Kennet får svärta mustaschen och jag anlägga rabatt.

Zarós har Ylva och jag besökt flera gånger tidigare och gått i Róuvasravinen 2 ggr. Byn var ny för Lisbeth och Kennet. Övernattat på Kéramos Hotell har vi också gjort tidigare. Hotellet är ett fynd. Rumsinredningen är som i ett gammalt kretensiskt hem, men har allt man behöver. Kíria Katarina är alltid glad och härlig att prata med. Priset för dubbelrummen var 40 €/dygn inkl. frukost.

Keramos Hotel i Zaros.

Lunchen intog vi på Ouzerian mitt i byn. Vi beställde mezé. För sent förstod vi, att vi skulle sagt stopp för nya tallrikar. Allt var mycket gott, men lunchen inkl. vin blev alltför riklig. (40 € per par)

Efter stödvila = tupplur = höneblund, var det dags för promenad till de övre delarna av byn. Det blev förstås besök på Hotell Idi med sötvattenspoolen, fiskodlingarna och den konstgjorda sjön med fisk och ankor.

Maten på kvällen intogs på Taverna Vegéra, som också kan rekommenderas. Eftersom lunchen varit så diger, beställde vi bara lite mat! För 24 € fick vi sallad, soutzoukákia (köttbullar) med ris, moussaká, paximádi med tomater, 1 liter vin och sötsaker. Vi gick hem helmätta.

Morgonen inleddes med hotellets berömda frukostbord. Detta år förminskat till 17 assietter med olika nylagade bakverk med både salt, men mest sött, innehåll. Till sist fick vi en plastpåse för allt som blev över. En sådan diger frukost går bra att äta någon/några dagar, men inte under en hel vecka. Å andra sidan är Zarós inte en by man stannar i under längre tid. Några dagar för upptäckter och vandringar är tillräckligt. Men att vi återkommer en fjärde gång tyder väl på, att vi tycker att byn, ravinen och människorna är härliga.

Frukosten på Keramos Hotel i Zaros.

Direkt efter frukosten blev det avfärd mot Chóra Sfakíon, som var nästa mål. Lisbeth och Kenneth hade bilat dit för några år sedan och tyckte att vi skulle ta vägen från norr. Eftersom vi nu skulle passera Réthymnon, kom förslaget från kvinnorna: "Kan vi inte stanna och shoppa?" Snälla karlar som vi är, blev det lunchstopp. Det kostade mig 100 €, men jag fick en nyekiperad hustru.

På vägen till Réthymnon hade vi passerat Spíli, där det regnade. Vi passade på att ta kaffe- och kisspaus. På kafeníon satt endast greker, stint tittande på oss främlingar. En kvinna kom fram och frågade om vi talade grekiska och undrade om inte hennes man kunde få visa de blomböcker han skrivit. Nu har vi två grekiska blomböcker till, båda dedicerade av författaren Antónis Alibértis! Den ena handlar om öns orkidéer, den andra "Plants of Crete" är ett praktverk, som även beskriver växternas hälsoverkan. Snart kan vi skilja alla Chorta-arterna åt och förstå, varför de som plockas i bergen anses bättre än de vid kusten.

Nedfärden mot Chóra Sfakíon blev inte den förväntade och otäcka, utan trygg och lättsam. Vägen var numera nybyggd och inte längre så spektakulär. Vi stannade vid kantinan ovanför byn för kaffe och fotografering. Det var enormt blåsigt och kallt. Vi hörde av ägaren att de "förlorat" en månad av säsongen pga. det svala vädret detta år.

Chóra Sfakíon.

Chóra Sfakíon var verkligen en förändrad by. Det var 31 år sedan jag var där efter en vandring genom Samariá-ravinen. Nu ligger strandrestauranger där det tidigare var den enda byvägen med polisstationen vid änden av byn. Lisbeth och Kennet rekommenderade "Notos Suites" högre upp i byn. Det var fina lägenheter med utsikt ned mot restaurangområdet. Kl. 18 kom färjan från Ag. Rouméli proppfull med vandrare. 6 bussar väntade, men det var också en del vandrare som stannade kvar i byn.

I övrigt stämmer guideböckernas beskrivning av byn. Nöjena är vågskvalpet, stjärnhimlen och ljus på borden. Annat var det 1980. Då var det ett rejält byslagsmål. Kvällens mat var vi besvikna över, men vi hade trevligt ändå. T.o.m. Metaxa *** kan vara god, men ska intas på Kreta.

Resebrevet fortsätter »