Resa till Sifnos i september. Del 1.

Bakgrund
Ändamålet med denna resa var i första hand att fira en jämn födelsedag. I jubilarens privilegium ingick att välja resmål någonstans i den grekiska arkipelagen. Efter mycket funderande och efterforskningar valdes till slut Sifnos, en ö som verkade kunna passa alla åldrar även småbarn där närhet till bra sandstrand var en förutsättning .

Totalt bestod sällskapet av 14 personer. Förutom resebrevsförfattarna med fruar medföljde diverse barn med respektive och litet barnbarn samt jubilarens bror med familj.

Resan
Lördagen den 3 september avreste sällskap 1 från Göteborg via Wien till Aten. Samma dag reste sällskap 2 direkt Köpenhamn-Aten. Båda gängen hade ungefär samma ankomsttid till Aten och sammanstrålade för gemensam bussresa till Pireus.

Valet av Sifnos som resmål blev klart först när färjebolagen spikat en förbindelse ut till västkykladerna på eftermiddagen. För lördagsresenärerna var tiden mellan landning och färjeavgång aningen tight och medgav inga större flygförseningar, men allt flöt perfekt och det är tydligt att bagagehantering numera funkar smidigt även i Aten.

Hursomhelst, efter sen lunch äntrades därmed Highspeed 5 för färd via Serifos till Sifnos. Tyvärr var enda möjligheten att ta en snabbåt, som är både tråkig och dyr.

Sällskap 3 avreste från Göteborg söndagen den 4:e via München till Aten, och tog motsvarande båt. Här kan noteras att resa via München är ett intressant alternativ för västsvenskar (Landvetter saknar direktförbindelse med Aten). München har ett bagagehanteringssystem som medger kortare "connection-tider" än andra flygplatser. I vårt fall bara ca 30 minuter mellan landning och ny avgång mot Aten. Detta innebär att det går att resa från Göteborg på morgonen och vara i Aten redan strax efter klockan 12.

 

Aten.

 

Faros
Efter läsning i Kalimeraguiden och forumet samt en del på internet, beslöt jubilaren att vi skulle bo i Faros. (Tack också till Charleston för tips om Faros) Denna lilla gemytliga by har bra stränder för de små att leka och bada på. Från vårt boende var det 30 meter till stranden till höger och 20 meter till stranden till vänster. Vi tillbringade mest tid på stranden till höger. I Faros finns det 3 restauranger samt en bar. Vi besökte alla, men tillbringade mest tid på Lyxnos, där servitören Foti fick sån förkärlek till lilla Embla 1,5 år.

 

Faros. Sifnos.

 

 

Faros. Sifnos.

 

Faros. Sifnos.


Boende
Efter rekommendationer i Kalimeras Sifnosguide bokades Aperanto. Det framgår där att detta är ett av de bästa boenden Janne och Camilla bott på. Det är bara att instämma. Rummen är iofs rätt grekiskt ordinära; AC, två sängar, garderob och toalett. Men terrassen med utsikt är extraordinär, likaså läget, miljön och lugnet ute på den lilla udden mellan stränderna.

Hela sällskapet fick inte plats på Aperanto utan tre personer delade en stor lägenhet på grannboendet Thalatta. Detta bokades genom Sifnosresebyrån Thesaurus. Voucher och annan info hämtades vid ankomst till Kamares. Även detta boende var högklassigt med suverän utsikt. Prisläget för de här logierna är lite högre än vad vi normalt betalar i Grekland men med tanke på läge, standard och att vi förbokat ändå klart prisvärt.

 

Aparento. Faros. Sifnos.

 

Vandringar
De flesta i sällskapet är mycket för att vistas i naturen. Vi gick tre vandringar som alla är beskrivna i Dieter Grafs bok "Walking the greek island".

 

Vandring mellan Faros och Kastro på Sifnos.

Vandring mellan Faros och Kastro.

 

St Lazarus walk. Sifnos.

St Lazarus walk.

 

 

The most Scenic Spot. Sifnos.

The most Scenic Spot.

 

Att vandra på Sifnos måste rekommenderas å det bestämdaste. Ön är som gjord för att se till fots. Lederna är välmarkerade även om det ibland kan vara svårt att förstå och följa anvisningar ur en engelsk vandringsbok. Man traskar fram genom fantastiska landskap och miljöer, växlar nått ord på "grekengelska" med urinvånare man möter och känner att man verkligen upplever ön på nära håll. Så här på hösten förgylls också vandrandet av att man kan smaka på ett fikon, en vindruva eller annan frukt lite här och var.

De turer vi gick var ganska lätta bortsett från en strapatsrik del på den vandring som kallas "St Lazarus walk". Här blev det uppenbart att vandringsbokförfattare Dieter inte har full koll på hur mycket en stig kan växa igen på ett antal år. Det var alltså en trött, svettig, rispad och lite blodig grupp som kom tillbaks till Apolonia den dagen. I det tillståndet hägrade nu en kall mythos och lunch. Vi slog oss ner på första bästa taverna och träffade därmed tavernaägaren som fortsättningsvis fick tilltalsnamnet "Thomas Ahlstroem".

För att förklara detta måste vi lämna ämnet och istället fördjupa oss en aning i svensk och grekisk fotbollshistoria. Thomas Ahlström (Ahlis för oss Boråsare) var på 70-talet tung centerforward i Elfsborg och gjorde också ett antal landskamper för Sverige. För fotbollsnördar som minns den här tiden är Ahlis mest känd för att på ett genialt sätt ha hoppat över bollen i VM 1974 i en för avancemang avgörande match mot Uruguay. Det här hoppet över boll lurade samtliga motspelare och även medspelare, dock ej Roland Sandberg som blev helt fri med en förvånad målvakt som fick se bollen rulla i mål. Några år senare blev Ahlström proffs i Atenlaget Olympiakos där han gjorde en succeartad debut med tre egna mål och två målgivande passningar.

Om man rest på grekiska öar vet man att fotbollsintresset är stort och det är nästan alltid någon av de stora Atenklubbarna som är favoritlag hos ö-befolkningen. När man i möte med fotbollsintresserad grek kommer in på fotbollsprat inträffar ofta föjande : "Ah är ni från Sverige?" säger greken. "Ja" säger vi. "Känner ni till Olympiakos fotboll club?" säger greken. "Ja" säger vi. Därefter hämtas en löpsedel med bild på Olof Mellberg (Sveriges senaste Olympiakos-proffs). Det är nu vi kan plocka fram vårt ess ur rockärmen genom en motfråga till Olympiakos-supportern "Kommer du ihåg Thomas Ahlstroem?". "Jajamän" säger greken. "Vi bor i samma stad som han" avslutar vi.

Nu blir glädjen och förbrödringen total. Men inte nog med det, vi har sparat det bästa. Ahlis lade redan under skoltiden sin mesta energi på fotbollen, studietalangen nådde inte samma nivåer. Ahlis fick alltså gå om en årskurs och hamnade därför i samma klass som Tobbe S. När detta blir känt för, som i detta fall, en tavernaägare med Olympiakossympatier resulterar det garanterat i gratis dessert och både en och annan bjudraki. Resten av veckan hälsade vi på denne man med ett ömsesidigt, glatt "Thomas Ahlstroem!!!"

Nu åter till resebrevet (det var värst vad en vandringsberättelse kan spåra ur).

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera