Resa till Amorgos och Folegandros. Del 1.

Den 10 juni var det dags. Jag skulle (denna gång ensam) bege mig till Grekland igen för 16 dagars öluff.

Jag hade bokat en lågprisbiljett från Arlanda med div. mellanstopp hela vägen ut till Santorini. Och den 25 juni sedan raka vägen hem med Norwegian från Santorini på natten.
Priset för flygbiljetten blev ca 2000 kr tur och retur.

Då jag tidigare bott och arbetat på Santorini (Fira) under två turistsäsonger, så for tankarna i mitt huvud inför denna återkomst. Jag har hört vänner berätta om hur de, redan 1993, märkt en stor skillnad från slutet av 80-talet (då vi var där) vad gällde exploateringen av framför allt Fira. Övriga öar som skulle besökas var Amorgos och Folegandros.

På morgonen den 11/6 landade jag på Santorini.
Eftersom jag hade rest hela natten så hade jag förbokat ett rum inför den första natten (det enda rum som förbokades under denna resa). Detta hade gjorts på Koronios Villa som ligger ca 10 minuters promenad öster om Fira. Det lilla hotellet/pensionatet blev en glad överraskning.

Fantastiskt fint och fläckfritt rent, med mysiga rum, fin och lagom stor pool och ett otroligt trevligt värdpar. 30 euro natten var förbokningspriset jag fick genom mailväxling med ägarinnan. Då ingick även transfer från flygplats och till hamnen. Jag rekommenderar, för nattsömnens skull, att bo en liten bit ifrån centrumkärnan då Fira är en väldigt livlig liten stad.

Fira.

Vid en första anblick av mitt kära gamla Fira så greps jag av nostalgi. Mången sentimental tanke for genom mitt huvud över alla minnen jag hade från byn (staden). Vyn var densamma. Fortfarande lika oemotståndligt vacker på den västra sidan med utsikt över calderan och då jag klättrade upp till Firas högsta punkt och såg ut över ön så var även den anblicken fantastiskt vacker. Precis som förr.

Jag inledde med att gå och hälsa på en skribent här på Forumet, i hennes butik ;) Det var trevligt. Och jag fick många bra tips. Tack Ingela.

Men sen...
Sorgsenheten över vad som hänt med Fira lade sig som ett täcke över mina vackra minnen därifrån. Hur många fler turistshoppar, hotell och tavernor kan hon hantera?
Minns jag att jag tänkte där jag vandrade gata upp och gata ned.

Jag letade efter min gamla arbetsplats och lyckades inte finna vägen dit, trots att jag gått den så många gånger. Det var alltför många nya affärer och byggnader i vägen. Till slut frågade jag en servitör på en restaurang.

Han pekade uppåt och sa. Där är det!

Och här kom nästa chock. Hela den fantastiska uteplatsen var nu förfallen. Jag klättrade upp för den trappa jag gått så många gånger och satte mig ned en stund för att hämta andan. Det vilade en sorts, nästan smärtsam skönhet över platsen. Jag satt där en stund och tänkte på hur vi sprungit med ölflaskor och drinkar till alla kunderna.

Tithora.

Man kan säga att det gamla Tithora nu gått i pension efter lång och trofast tjänstgöring. Men livet går vidare, ett yngre par har startat upp lite längre in i Fira.

Nåväl, det var ändå roligt att återse Fira igen och Santorini är ju så mycket mer än bara Fira…

Tyvärr fick jag inte tid att besöka fler platser denna gång. Men har förstått att Pyrgos, Exo Gialos m.fl fortfarande är relativt orörda och opåverkade av million - billion - dollar - businessen. Och det hela är verkligen inte Santorinis fel. Hon är fortfarande värd ett besök för sin majestätiska skönhet, för sin dramatiska historia och för sin absolut speciella vulkaniska energi. Då jag pratade med ortsbefolkningen om denna så tycktes denna energi f.ö vara lika självklar som utsikten över kalderan.

Det är en god idé att bege sig till flera platser på ön för att kunna göra den rättvisa. Här kan jag bara hänvisa till Ingelas fantastiska guide "Mitt Santorini" som du kan hitta i forumet för Santorini här på kalimera.

Fantastisk god lunch intogs på en ouzeria som ligger en trappa upp på shoppingtorget i Fira. Minns inte namnet på den men den syns rakt framför dig om du står vid ingången från västra sidan till torget. Men ser en stor terrass, delvis inglasad, ovanpå affärerna och där är det. Underbara och hemgjorda dolmades (inte den konserverade burkvarianten).

Här hamnade jag i en diskussion med en otroligt infernal, tysk man som envist, högljutt och på engelska, hävdade att Tyskland inte alls skulle behöva hjälpa Grekland med lån för att klara den ekonomiska krisen, att grekerna fick skylla sig själva och att ingen kris råder över huvud taget om man tänker efter. Han fortsatte sedan även att hävda att han inte kunde förstå vad som är så fel med att hävda sin storhet som land och nation då man ju är det rikaste (och enligt samme man också det bästa) landet i Europa. Det satt många greker vid borden runt om oss och jag skämdes kolossalt. ( Det ska i rättvisans namn också sägas att jag även mötte enormt trevliga och ödmjuka människor från Tyskland, så någon generalisering ska man naturligtvis inte göra.) Nåväl, denna lilla händelse blev till slut så pinsam så jag reste mig upp och flydde därifrån efter att ha betalat min nota.

Dagen efter tog jag 15.30 Blue Star-färjan till Naxos för att därifrån, ca kl.23.00, fortsätta min resa till Amorgos. Det blev några timmars väntan i Naxos hamn och i Naxos stad. Mitt hastiga intryck av hamn och stad var att Naxos lyckats behålla en bra balans mellan turism och genuinitet. Jag upplevde staden (vid detta hastiga besök) som vänlig och mysig.

Naxos.

Resebrevet fortsätter »