Fira jul på Kreta. Del 2.

Utflykt till östra Kreta
Sista dagen i oktober åkte vi på en lite längre utflykt till östra Kreta. Vi hade bokat tre nätter på ett enkelt och billigt hotell i Ieràpetra. Personalen var jättetrevligt men hotellet var verkligen enkelt. Första dagen tog vi en promenad längs stranden österut, skräpigt, trist, slitet, trasigt – väldigt mycket av det vi såg var så. På kvällen åt vi på en av de tavernor som rekommenderades i The rough guide to crete – det var ”sådär”. Intressant att se den äldre delen av staden. Ieràpetra är Europas sydligast belägna stad.

Nästa dag åkte vi mot Vai, norra delen av Kretas östkust . Som vanligt många fascinerande och vackra vyer längs vägen.

Ieràpetra.

Hittade en trevlig liten by vid sydkusten, innan vi svängt av mot norr alltså. Denna by, Makrigialos var liten men gav ett trevligare intryck än Ieràpetra. Den som är intresserad av klassisk musik kan besöka Makrigialos i juni då det är www.casadeimezzo-festival.com Ett stycke efter denna by finns ett Ving resort. Förmodligen ett bra ställe för den som behöver en veckas absolut lugn och ro i varmt klimat.

Vi stannade till vid Toplou-klostret, nordöstra Kreta. Där tittade på klostret, museet, omgivningen och utsikten. Även detta är ett kloster som haft en framträdande roll i kretensarnas frihetskamper på 1400-talet, 1800-talet (turkarna hängde 12 munkar 1821) och 1900-talet under andra världskriget. Vi handlade två flaskor av klostrets vin och en flaska av deras raki. Vid klostret produceras ekologisk olivolja, vin och raki.

Efter Toplou fortsatte vi till Vai och palmstranden där, inget särskilt att se – precis vad som står i guideboken.

Palmskogen vid Vai.

Vi fortsatte längs östkusten söderut till en by som vi glömt namnet på men där fanns en trevlig taverna mitt i en vägkorsning. Där vi åt en god lunch. Efter lunchen var det dags för återresa till Ieràpetra.

Längs vägen passerade vi en dam med åsna som bär hem hennes tändved. Ja, Christer frågade om tillstånd innan han fotograferade.

På kvällen gick vi en runda i Ieràpetra och försökte leta på en trevlig taverna. Gick in på en av guidebokens (boken är lite gammal så uppgifterna är inte alltid aktuella) rekommenderade tavernor men vi tyckte att det var alltför rökigt till o med i det halvöppna plasttältet och bemötandet ”grovt”. Så vi gick vidare och åt på en pizzeria.

Dagen efter åkte vi till Lasithiplatån.

Överallt vackra vyer.

Getter, får och höns är vanligt överallt på vägarna här (även på national road) men i i en bergsby, Rousakiano, på väg till platån var det också grisar på vägen! De utfodrades på vägrenen och gick helt lugnt omkring på vägen.

Platån var, kanske delvis beroende på att säsongen är sen, mindre turistisk än vad vi förväntat oss och vad vi minns från första gången vi var där. Mycket var stängt, endast några tavernor, många cafenion och några få ställen som sålde dukar, honung etc. Tomatskörden var avslutad, plantorna låg på marken, krattades ihop och brändes. Vid en förrådsbyggnad lastades mängder av fyllda kartonger med tomater på lastbil för transport någonstans.

Sista kvällen åt vi på samma pizzeria i Ieràpetra och måste tyvärr säga att av de ställen vi hittade där så var den bästa inte en grekisk taverna utan en pizzeria. När vi checkade ut från hotellet sa en av personalen där att de har många svenska gäster och att han gillar svenskar för att de respekterar personalen – ni är som vi greker, ni vill ha dialog. Jag frågade om det finns nationaliteter som inte gör det och det fanns det, med eftertryck. Han sa inte vilka och jag frågade inte. Sammanfattningsvis tycker vi att Ieràpetra är en tråkig stad där vi inte rekommenderar övernattning i tre nätter.

På hemvägen stannade vi för bad och lunch i Matala på sydkusten. Matala är den plats där både vanliga och välkända hippies höll till under 60-70-talet (typ Bob Dylan m fl). Grottorna där de höll till är numera tömda och inhägnade för arkeologiskt intresserade.

Resebrevet fortsätter »