Fira nyår på Kreta. Del 2.

Att köpa en begagnad bil på Kreta kanske inte är krångligare än i Sverige – om man är svensk och vet hur det går till. Vi började redan före avresan med att kolla på Folksams hemsida vilken bedömning de gör av ”mindre småbilar” av olika märken. Det stod då ganska klart att vi helst ville köpa en begagnad Toyota Yaris av årsmodell 2005 eller nyare. Vi kollade också ett par grekiska hemsidor om prisnivå.

Vi förde över pengar till vårt grekiska bankkonto, trots kommentarer från en kvinna på Nordea som nog tyckte att vi är ovanligt korkade som skickar så många kronor till en grekisk bank. Hanna mailade en lista på vilka dokument som behövs för att få köpa en bil samt ett erbjudande från en svenska, som skulle flytta tillbaka till Sverige, att köpa hennes bil till ett pris som inkluderade hjälp med det byråkratiska. Vi ville kolla runt lite på plats, se bilen och jämföra med andra. Hannas väninna skulle dock åka till Sverige redan 27 december så det blev på grund av alla helgdagar i praktiken omöjligt.

Resan till Kreta började med att väckarklockan i Stockholm ringde på småtimmarna och vi var framme vid sängkanten på Kreta vid midnatt. Nästa dag, 21 december, vaknade jag och upptäckte att jag sovit 12 timmar så den dagen hann vi inte göra något alls för bilköpet. Sista röda dagen under julhelgen åkte vi runt till stängda bilaffärer i Rethymnon och tittade på deras utbud av begagnade bilar. Vi kollade också mera på nätet om utbud och priser och jämförde med prisläget i Sverige. En begagnad Toyota Yaris har ungefär samma pris i Sverige som på Kreta. Första vardagen efter julhelgen åkte vi runt till ungefär samma, men nu öppna, bilaffärer i Rethymnon och kollade mera noga vad som fanns och till vilket pris. Inget som lockade särskilt.

Men vi kunde konstatera att försäljaren på Toyota i Rethymnon tycks ha gått samma Toyotautbildning som de i Linköping – lean you know. På nätet hade vi sett att utbudet, förstås, var större i Heraklion så vi beslutade att åka dit. Längs med utfarten mot Heraklion såg vi ännu en bilaffär där vi stannade men hittade inget bra där heller. Försäljaren där ringde sedan flera gånger och försökte få oss intresserade av andra bilar. Ett av hans argument handlade om sammanhållning i grannskapet och i Rethymnon?!

I Heraklion kollade vi utbud och prisläge hos ett antal bilaffärer och åkte sedan hem och kollade på nätet igen. Christer hittade då flera begagnade Toyota Yaris hos en bilaffär i Heraklion. Nästa dag åkte vi direkt till den affären. Där fanns tre begagnade Toyota Yaris, en från 2005 som ägts av en ”doctor” och två nyare som varit hyrbilar. De två som varit hyrbilar såg avsevärt mer slitna ut än den äldre som ägts av en privatperson. Detta var andra gången som vi uppfattade det som att en försäljare framhöll den förre ägarens yrke som ett försäljningsargument, inte bara det för oss betydelsefulla argumentet att bilen varit privatägd i stället för hyrbil utan även ägarens titel, nu en doktor och förra gången en advokat. Den här försäljaren hade ett lugnt och förtroendeingivande sätt.

Vi valde bilen av årsmodell 2005 till ett pris av 5100 € inkl. allt utom försäkring, dvs. försäljaren betalde bilskatten för 2013. Så långt komna frågade försäljaren om vi har ett grönt kort eftersom han inte får sälja en bil till oss om vi inte kan visa att vi har det. Vi hade inget grönt kort utan måste fixa det. Han förklarade också något om hur det går till att flytta över registreringen av bilen till oss och att han behövde en deposition på 2000€ eftersom han kommer att ha kostnader innan köparen blir registrerade som ägare av bilen. Vi åkte tillbaka till Rethymno för att fixa det administrativa.

Nästa vardag, dvs. 2 januari, gick vi till polisen för att fixa ett grönt kort. Polishuset i Rethymno har två ingångar, en för vad vi tror är ”vanliga” ärenden och en för immigrantärenden mm. Vi gick in i den ”vanliga” ingången, förklarade vårt ärende och blev då hänvisade till den andra ingången. I ett rum skyltat med ”Duty officer” fanns den enda person som såg ut att vara anställd så vi gick dit. Mannen i uniform tycktes inte förstå så många engelska ord men sa ändå att vi kunde komma tillbaka nästa dag och då prata med någon i rummet till höger om ingången.

Vi gick dit den 3 januari och träffade en trevlig kvinna och förklarade vårt ärende för henne. Hon ville då se Christers pass, Health Insurance Card och taxeringsnummer och vi visade dessutom vårt papper från posten med vår adress i Kyrianna. Hon förklarade sedan att Christer måste lämna in tre passfoton. Christer frågade då var han kan fixa passfoton. Kvinnan hänvisade till att det finns fotografer på ”main street”. Vi misstänkte då att hon inte menade passfoton utan små foton sådana som passfoton var några år tillbaka i tiden. Hon förklarade också att polisen stänger om några minuter så vi kunde komma tillbaka nästa dag.

Vi gick in hos den första fotograf vi hittade och han sa att för ett grönt kort behövs inte passfoto utan ett vanligt litet foto. Han fixade snabbt fotografering och printade ut 3 kopior i en liten maskin. Vi gick tillbaka till polisstationen men ”vår” lucka var stängd precis som den trevliga kvinnan sagt att den skulle vara. Vi försökte inte prata med någon annan. Nästa dag gick vi till polisen igen och lämnade in tre foton. Kvinnan kopierade passet och det blåvita försäkringskortet och ville sedan se vår bankbok. Hon tittade på bankboken och sa att det ser ut som om den inte finns tillräckligt med pengar på boken. Vi förklarade att vi fört över pengar via internet och det syns inte i boken.

Då sa kvinnan att vi måste gå till banken och få pengarna som finns på kontot införda i boken. Hon sa inget om hur mycket pengar det måste vara och vi frågade inte. (Vi fick senare ett sms från Maria som förklarade att alla som inte har ett jobb i Grekland måste visa upp en bankbok med pengar för att få ett grönt kort.) Vi gick till banken och fick pengarna införda i boken, men först måste Christer underteckna en aktivering av kontot eftersom det var så länge sedan vi var där sist. (Varför bara Christer? Vi står båda för kontot och förra året när vi hade nya pass måste vi båda gå en trappa ner till en annan person på banken och vi måste båda underteckna och signera flera sidor för att få ett nytt avtal med banken pga. våra nya pass.) Därefter gick vi tillbaka till polisen och visade upp bankboken som nu blev godkänd. Den fortfarande mycket trevliga kvinnan förklarade att nu kunde vi få ett grönt kort och det kunde vara klart 7 eller 8 januari.

Nästa instans att gå till var försäkringsbolaget. Vi valde det bolag där vi har vårt hus försäkrat. Kvinnan i receptionen ringde till den försäljare som vi träffat när vi tecknade husförsäkringen och sa att han kommer om vi kan vänta 10 minuter. Vi väntade. Försäkringssäljaren dök upp, fritidsklädd och med en liten dotter på armen. Vi förklarade vårt ärende. Han gav oss ett par alternativa försäkringslösningar, bad oss maila bilförsäljarens telefonnummer (som vi alltså inte hade med oss) och att sms:a sitt eget telefonnummer till bilförsäljaren. Han förklarade att när han har alla uppgifter om bilen så kan han ge oss pris på de två försäkringsalternativen. Christer frågade vilken sport han utövar som gett honom alla priser som pryder hans arbetsplats. Försäkringssäljaren berättade då att det är bolagets priser för att han är deras bästa försäljare i Grekland.

Den 3 januari fick vi ett mail från bilförsäljaren om den fortsatta proceduren och med två bifogade dokument som vi måste fixa till. Nästa vardag, den 7 januari, gick vi till Hanna o Penny som printade ut dokumenten från bilfirman och förklarade vad det innebär att underteckna dem och fixade kopia av Christers pass. Den ena dokumentet handlade om att registreras som ägare till bilen och det andra var en fullmakt för säljaren att fixa registreringen. Vi fick en vägbeskrivning till KEP (ett slags medborgarkontor) och för säkerhets skull skrev Penny en förklaring på grekiska om vad vi behövde från KEP. På KEP undertecknade Christer dokumenten och fick stämplar och signaturer som intygade att han undertecknat dem.

Därefter gick vi till polisen. Vi fick vänta några minuter och när det var vår tur hade den trevliga kvinnan där tagit fram Christers gröna kort – hon kom ihåg oss. Christer bad om en kopia på det gröna kortet. Hon fixade det utan kostnad. Christer förklarade att han behöver stämpel och signatur som intygar kopians överensstämmelse med originalet och hänvisades då till den ”vanliga” polisen i ingången bredvid. Vi gick dit. Efter ett par minuter visades vi in till en man i uniform som med ett flertal stämplar och sin signatur intygade kopians riktighet.

Sedan tog vi bussen till Heraklion och bilfirman. Säljaren var nöjd med dokumenten och en anställd skjutsade oss till banken så vi kunde föra över depositionsbeloppet till säljarens konto. Han kunde dock inte betala skatten samma dag så vi avstod från att ta med oss bilen, hellre än att ha några tillfälliga tillstånd och registreringsskyltar, som vi inte riktigt visste vad det skulle innebära. Vi kom överens med säljaren om att han mailar oss när allt är klart så kan vi betala resterande belopp och hämta bilen då. Han mailade den 9 januari att allt var klart. Den 10 januari gick vi till försäkringsbolaget och gjorde klart försäkringen, gick in på banken och förde över resterande köpesumma till bilförsäljarens konto (efter att först ha fått förklara varför han ska ha denna summa pengar), tog bussen till Heraklion och hämtade bilen.

När säljaren överlämnade registreringsbeviset såg vi att där fanns Christers namn men inte vår adress, varken vår adress på Kreta eller vår adress i Sverige. Säljaren åtog sig att kolla upp det. Vi tog vår nya begagnade bil och åkte hem till Kyrianna. Efter ett par dagar mailade bilförsäljaren och berättade att han pratat med ”public office” och fått beskedet att adressen inte är något problem om namnet och taxeringsnumret stämmer. Vi har inte frågat någon mer om detta.

Senare ägnade jag en kväll åt att läsa på om de grekiska bestämmelserna för bilbesiktning men förstod inte om besiktning i oktober betyder att endast oktober är möjligt. Vi frågade Penny som sa att oktober betyder senast oktober, man kan alltid besikta tidigare. Vi beslutade då att besikta tidigare för att komma i fas med den tid på året som vi hoppas kunna vistas på Kreta. Den 4 februari tog vi tag i den saken och åkte till närmaste bilbesiktningsstation och förklarade att vi vill besikta nu för att nästa gång, om två år, ska vara under vintern när vi planerar att vara på Kreta.

Allt gick bra på bilbesiktningen. Det kostade 50€ och om två år kommer ett sms som påminner om att det är dags igen. Samma dag åkte vi till Toyota där vi kunde få 1000-milservice direkt och där de tyckte att vi snart behöver byta bromsar. Vi lät dem byta direkt med tanke på att det kanske dröjer länge innan vi kan åka tillbaka hit och det kan vara barn och barnbarn som använder bilen innan dess.

Så går det till att köpa begagnad bil på Kreta. Inga problem alls tack vare att man under hela proceduren ledsagas av vänliga, trevliga och hjälpsamma människor.

Resebrevet fortsätter »