Thassos för sjunde gången. Del 2.

En dag hyrde vi bil och åkte ett helt varv (medurs) runt ön. Först ner till Panagia där jag året innan blivit förevisad en mindre hemlighet; i kyrkan finns Richard Lejonhjärtas härfana. En liten grå sliten trasa, men ändå! (OBS! fotoförbud) Klostret Moni Archangelou på östsidan som likt många andra grekiska kloster hänger på en klippa högt ut över havet, fick också ett besök. Sedan for vi vidare till den vackra halvön Alyki i sydöst med sina många fina ruiner (både äldre och yngre inkl. resterna av ett antikt marmorbrott) och bra snorkling.

De som varit på Thassos ”länge” säger att Alyki blivit sönderexploaterat och visst kan det vara en hel del besökare på stranden, men vi tycker ändå att det är värt att besöka. Därefter fortsatte vi ner till Limenaria där vi tog eftermiddagsfrappèn vid strandpromenaden. De olika småorterna upp längs västkusten körde vi bara förbi denna gång. När vi fullbordat varvet och körde in bilen hos uthyraren i Limenas på kvällen visade mätaren exakt 10 mil!

Detta år var vi mer benägna att gå ut på tavernor för att äta, men det utkristalliserade sig inte någon favorit, förmodligen för att vi mest höll oss till turiststråket och att maten håller en generellt bra och jämn kvalité med förhållandevis lågt pris. En orsak till detta kan vara att så många fastlandsgreker besöker ön och att dessa ”inte går att lura”. I övrigt dominerar turister från Balkan men engelsmän, tyskar och skandinaver träffar man också på, om än i mindre mängd. En taverna vi särskilt minns låg nära (ovanför) gamla torget inne i Limenas och där bokstavligen dansades det på borden och kastades tallrikar i golvet. Dock finns den inte kvar längre.

På den morgontidiga busstransfern tillbaks till Thessaloniki bjöd resten av resesällskapet på scener som hämtade ur en fars; reseledaren, som var från Bulgarien, satt och hånglade med tonårsdottern till en av gästerna (mamman satt i sätet intill!), ett av tre yngre par som reste tillsammans och uppenbarligen hade festat rejält sista natten hade troligen gjort slut och var rejält osams, det andra paret hade panik efter att ha supit bort ett kreditkort och killen i det tredje paret satt med huvudet ner i en spypåse större delen av resan...

Kyrkan i Panagia där Richard Lejonhjärtas härfana förvaras.

När vi 2003 återvände till Thassos flög vi charter direkt till flygplatsen i Kavalla och bodde i Limenaria som är den största orten på öns sydsida med ca 2400 invånare. Egentligen ligger flygplatsen (som heter ”Alexander den store”) en bra bit utanför Kavalla och snarast utanför Keramoti.

Hotellet låg (tyvärr) utmed huvudvägen minst en kilometer utanför stan så vi fick gå en hel del under denna vecka. Vår favoritstrand blev Metalia beach öster om stan och strax bortom/nedanför det gamla gruvkontoret som ligger på en klippudde intill stan. Snorklingen åt sidorna var ganska OK vill jag minnas. Runt gruvkontoret, som tidvis varit under renovering, finns en slags park med statyer, reliefer och annan konst i vit marmor. Vid något tillfälle badade vi utmed den långa stranden som fanns nedanför vårt hotell, strax väster om stan (Velika beach?). Från Limenaria ser man över till Halkidiki vid klart väder. Inte heller detta år fann vi några direkta favorittavernor och vi höll mest till utmed den lilla bakgata som går parallellt innanför strandvägen.

Metalia beach, där spåren av gruvverksamheten är påtagliga. Foto från klippan med gruvkontoret.

En dag hyrde vi moppe och åkte upp till bergsbyn Theologos, som en gång var öns ”huvudstad”, samt tog en tur till turistorten Potos, strax öster om Limenaria. Där fanns ett internetcafé varifrån vi satte in en förlovningsannons i tidningarna hemma, jag passade nämligen på att fria när vi var på Thassos! En av ytterst få gånger vi inte varit nöjda med maten på Thassos var när vi lunchade i Potos på en av strandtavernorna, turistfälla skulle jag kalla det...

Vi kände att vi även detta år ville hälsa på i Limenas och åkte lokalbuss dit och kunde bl.a. konstatera att restaureringen av amfiteatern fortfarande pågick. Även kapellet på Evreokastro fick ett besök (som alltid). En kraftig regnskur gav oss tillfälle att ta en eftermiddagsöl på gågatan, med tillhörande vykortsskrivande.

Limenaria från klippan med gruvkontoret.

Resebrevet fortsätter »