Öluffa i Kykladerna. Del 12. Thirasia.

Andra dagen söndag 21 september

En härlig tyst och lugn morgon, man firade något helgon på ön. Detta med bland annat en tidig morgonmässa, vi hörde kyrkklockorna och även rösterna inifrån kyrkan. MEN då brakade h-vetet loss, "Thirassia Angels" eller vilka nu det var, ett tjugotal ungdomar på mc och moppe, dundrade in i byn. Senare fick vi reda på av Jimmy att det var ungdomar från Santorini.

När vi hämtat oss från chocken, tog vi oss ner till Panorama i byn, för brunch. Därefter startade vi dagens utflykt ner till Riva, vi gick genom byn förbi vårdcentralen, fotbollsplanen och vidare, sedan gick det brant utför, cirka 180 höjdmeter ner från Zacharos till Riva.

Vägen ner till Riva, brant och brantare blir det runt kröken.

Väl nere vid Riva tog vi oss till tavernan längst bort till höger, näsan mot vattnet, där rådde stort kaos. Mycket gäster p.g.a. att det var helgonfirardag. Ingen ordning på logistiken på tavernan, farbrorn som skulle ta betalt, verkade ha det svårt med matten. Allt tog väldigt lång tid. Men enligt en fransyska som vi träffade på, var det mycket bra och billig fisktaverna! Jag fick gå in och hämta våra två öl, annars hade varit kvar där ännu.

Nu var det bad som gällde efter att vi släckt törsten. Det finns en strand om man fortsätter förbi tavernan en liten bit, den var ju i vanlig ordning alldeles för nära! Vi iväg åt andra hållet förbi hamnen och den organiserade stranden, en bit bort fanns det en strand, mycket tång på stranden och sten i vattnet. Men härligt klart och fint vatten.

Efter en stund hördes levande musik från tavernan vid hamnen. Nu hade firandet av helgonet riktigt tagit fart, musik och dans. När vi badat klart gick vi dit och kollade, full fart på musiken och dansen. Dansen gav tydligen upphov till stor törst, många öl blev det. Vi träffade på Jimmy som väntade på gäster från Frankrike. Han erbjöd oss skjuts upp, vilket vi tacksamt tog emot vi var lite möra efter nerstigningen från Manolas.

Byn Manolas från Zacharos utsiktsterrass.

Tredje dagen måndag 22 september

Efter en välbehövlig natts sömn, kaffe och planering av resan till Santorini. Vi kollade runt och på nätet och hittade en del olika förslag på boende som vi skulle fundera på under dagen. Vi intog en stärkande frukost på Panorama innan vi började nedstigningen till Korfosstranden, det är en bit ner till havet cirka 140 m i höjd. Strax innan man kommer ner till stranden så är åsnetaxistationen på höger sida. Vi intog en öl på Väderkvarnstavernan, vilket var helt nödvändigt efter promenaden ner.

Korfosstranden med åsnestigen ner, bilden tagen från Taverna Panorama.

Vi undersökte strandplätten borta till höger, upptagen. Nu blev det som vanligt igen, till vänster och givetvis längst bort, vid färjans natt pir. Vi passerade de två tingeltangel butikerna som finns på ön, en säljer CD-skivor och den andre en souvenirbutik. Det är en präst som äger souvenir-butiken, för övrigt Jimmys bror.

Härligt ljummet vatten, enligt uppgift 26,2 gr. Vi var ensamma där en stund men sedan kom det en blandad samling folk, östeuropéer, asiater, och jänkar. En av de amerikanska damerna, berättade om hur det var att ta sig upp till kratern på Nea Kameni. "Det var varmt, svettigt, jobbigt och när man väl kom upp så var det bara ett hål", ingen hit precis.

Det var lite svårt att ta sig i vattnet från piren och uppstigningen ur böljan var ännu svårare. PA agerade uppdragare till de som behövde hjälp. Största ansträngningen var en äldre tjeckisk man säkert i 150 kg klassen. Det var nära att jag också åkte i plurret, jag har sagt det förr men det tål att upprepas, att vara ö-luffare är inget latgöra. Vi fortsatte solandet, badandet samtidigt som jag assisterade större och mindre personer ta sig ur böljan. Det tog på krafterna, en styrketår krävdes. Vi tullade på vår medhavda ouzo, sedan gick allt mycket lättare.

Hela tiden kom det utflyktsbåtar från Santorini, de sju tavernorna längs stranden fylldes på och tömdes i en aldrig sinande ström. Otroligt så mycket folk som kom över för att titta på Thirassia. Det var inte många som tog sig upp till Manolas, varken för egen maskin eller på åsna. Vid halv fyra tiden började det lugna ner sig, dags för oss att få lite äte innan tavernorna stänger. Vi bort till väderkvarnstavernan, påfyllning av energi innan vi påbörjade uppstigningen till Manolas. Vi åt Papotsakia, kyckling i tomat med potatis en kanna vitt och vatten 24 €. Det smakade bra allt ihop.

Efter en stunds matsmältningsvila började klättringen uppför 140 m uppåt! Det var lite svettigt, men vi tog oss upp utan problem. På väg genom byn besökte vi minimarketen för inköp av lite vin och kex inför aftonen. Vi behövde inte mer mat eftersom vi åt så sent. Efter att ha vårdat oss och kropparna gick vi ut till utsiktsterrassen, maffig utsikt därifrån. Lite kyligt så vi drog oss inomhus. Väl inne packade vi det sista innan natten.

Resebrevet fortsätter här »