Två fantastiska veckor på Syros. Del 1

© Text & bild: Hasse


Det ska omedelbart erkännas - vi är charterresenärer och det trivs vi med. Svårigheter att finna tillräckligt med tid för kanske längre resor eller för mer ospecificerade resmål och boenden är dessvärre fler än möjligheterna. För drygt 10 år sedan bokade vi en Syrosresa med samma arrangör som nu men den blev snabbt inställd på grund av för få bokningar. Många andra öar och upplevelser har sedan dess gjort oss mer och mer erfarna, vägen fram har satt sin prägel på vad vi helst vill uppleva. Med en stor tydlighet har Dodekaneserna blivit ö-gruppen som överlägset gett oss fantastiska resor de senaste åren och hur man bäst beskriver det är nog något som har med magkänsla att göra. Det mesta handlar om att snabbt hitta fram till den totala avslappningen. Den infinner sig i regel omedelbart. Sökandet efter en grekvardag som berör oss betyder också mycket och det kan ju röra sig om många väldigt varierande tillfällen. Möten med spännande människor, fantastisk matkultur, tavernabesök och fotografering är annat som står högt i kurs för oss. Dodekaneserna har väldigt mycket av det vi söker, bevisen har kommit många gånger. Det stora flertalet öar vi besökt har alla höjt sig över mängden och har kunnat bjuda på stor prägel av personlighet, småskalighet, extraordinär matkultur och så…….en ÄKTHET som mer och mer visat sig vara det vi mest har velat finna. Så kallade "turistfällor" har vi varit förskonade ifrån men visst ska det erkännas att vi emellanåt kan stå i affärer och glo och känna på saker vi alla någon gång kallar "krims-krams". Är äkthet samma sak som genuinitet kanske? Vad ÄR genuint? Är det endast avlägsna bergsbyar som förtjänar att kallas genuina? Svaret blir olika från varje person man frågar.

Nu har vi valt Syros som vi knappt ägnat en tanke åt sedan då, drygt 10 år sedan. Ön är något slags centrum för administration inom Kykladerna som det sägs, och vad innebär i så fall det? Någon slags byråkrati som vi aldrig kommer att kunna förstå innebörden av? Är det negativt för turisterna? En hel ö och/eller en stor stads betydelse som tar sig något slags storebrorsbeteende? Vad kommer det att betyda? Har bristande publicitet om Syros med detta att göra eller har den inte blivit så populär av helt andra skäl? Flera ivriga försök att på webben finna någonting matnyttigt att skriva ut i förväg ger knapert resultat. Någon speciell plats att besöka? Någon omskriven taverna, ja EN inne i Ermoupolis som har ett namn lätt att komma ihåg. Någonting som visar lite av Galissas där vi ska bo? Nej, kanske lika bra att vara i stort sett nästan oförberedd, ta det hela som det kommer? Det känns som att vi kanske tjänar på att göra så. Släpar vi omedvetet på en massa krav nu när Dodekaneserna betytt så mycket många gånger? En redan väldigt tidig flygavgång blir tidigarelagd till 05.10 vilket känns som hyfsat acceptabelt men som kräver lite mer planering av dygnet inför avresandet. Nu är vi extremt duktiga på att förbereda oss. Färdiga och stängda väskor är ett måste minst ett dygn i förväg. Vi sätter ett vansinnigt rekord, INGEN SÖMN, taxin mot Arlanda hämtar kl. 03.15 !!! Flygningen blir den absolut lugnaste vi haft under alla år, så småningom servering av nödvändig mat och dryck. Ingen onödig verksamhet som annars ett till researrangören "nära knutet flygbolag" brukar ägna sig åt. Med andra ord - skönt att slippa den kommers som ibland känns krystad ombord och som gör det svårt att koppla av.

Redan vid nedstigning mot Mykonos meddelar piloten att det är BLÅSIGT. Det enda vi vet är att vi kommer att ha båttransfer med "stor båt". Det har vi aldrig upplevt tidigare men HUR MYCKET blåser det? Efter en rekordsnabb hantering av bagageankomst, stuvning av alla ankomna in i bussar inkl. information mm. så har vi fri tid innan steg 2 ska ske - slutlig färd till Mykonos hamn. Jo tack, nog BLÅSER DET så in i……..!! Sand som yr, byig vind som gör att man får vara försiktig när man tar sig fram till fots. Ute på öppet hav går vita gäss samtidigt som det ser ut att piskas av den byiga åtminstone styv kuling starka vinden. Emellanåt känns vid närmare åsyn våghöjden vara flera meter men oron före båtturen byts mot lugn då fartyget klyver sig igenom det bråkiga havet och för oss fram utan svårigheter. En märklig händelse utbryter då vi ska anlägga Tinos som ligger ungefär mitt emellan Mykonos och Syros. Precis vid det skickliga angörandet då båten ska vändas för att manövrera in aktern för det sedvanliga utbytet av passagerare och fordon så känns och syns det som att vinden just där "tar lite paus". Jag tar kameran och ska ställa mig på däck för att ta lite bilder av Tinos. På däck viner vinden i en sådan kraft att det förefaller livsfarligt att ens vistas där! Askfat i hårdplast flyger omkring, bord och stolar välter och glider omkring på det hala golvet. Det är omöjligt att stå säkert och finna ro att fotografera! Föremålen och möblernas oberäkneliga rörelser skapar fara även om vattnet runt om aktern inte omedelbart ser ut att vara oroligt alls. Men några meter ovanför ytan är det samma kraft som om vi hade varit kvar på öppet hav!!




Den fortsatta lugna båtresan känns nu bara trevlig och utan obehag. Dock vågar jag inte ta mig ut från salongen med de sköna fåtöljerna för att få en möjlighet att ta några bilder på vad jag hoppas och tror är en bedårande vy av resmålets stora och vackra stad Ermoupolis. Lämpligt tillfälle kommer definitivt att komma flera gånger senare. Där vi sitter inne i båten så ser vi inte var på havet vi befinner oss just nu. Rutorna är så nedstänkta av saltvatten. Vi har av praktiska skäl valt att inte gå så långt ifrån den rulltrappa/vanlig trappa som vi kom upp med från ombordstigandet. Nu är det smidigt att ta sig ned igen till bildäcket och väskförvaringen. Denna magiska plats för alla förväntansfulla båtluffare och andra, allt oväsen och personal som står redo. På kommando i walkie-talkies ska akterluckan fällas ner, folksamlingen röra sig målmedvetet framåt. Fordon göras körklara och snart ska man kunna se hamnen, ljuset! Kaoset som uppstår, drömmarna om en skön semester är för många just nu bara minuter bort. Oj, det pirrar i hela kroppen! Andra kanske bara ska träffa släktingar, någon är kanske på väg till jobbet eller dylikt? Det gäller att inte "såsa till", fordonen bakom oss vill också snabbt av, motorerna är redan igång bakom oss. Och allt detta ska vi "uppleva" igen om c:a två veckor (NEJ, HEMSKA TANKE!!) Eller varför inte fler gånger då framtidens första båtluff definitivt ska göras om inte alltför många år, kanske?

Ermoupolis. Syros.

Avstigning i Ermoupolis hamn, känslorna och pulsen är på högvarv!

Nu ska vi i folkvimlet, söka kontakt med någon som antagligen håller en skylt med researrangörens logotype på? Det är en man som ska vara Yiannis, ägare till Galissas Studios som vi och ett okänt antal andra ska möta. Han finns där och med lite gestikulerande från honom så har vår grupp samlats för att åka i antingen hans minibuss eller kanske en taxi. Många resväskor baxas in i alla tänkbara utrymmen i minibussen, inga redan sittande tycks få sardinburkskänsla men vi undrar om sidodörrar och bakdörren kommer att klara trycket från alla dessa väskor? Det är nog resenärer till alla de tre hotell som arrangören har i Galissas fr.o.m i år. Yiannis inser strax att de som inte bereds plats, istället får acceptera taxiresa, några bilar står redo tätt intill oss. De sittplatser vi själva får är helt okej, vi två känner oss inte som sardiner, detta är bara roligt men Yiannis har huvudbry och ser stressad ut och dirigerar de taxikillar som får hjälpa till. Hur många personer och väskor som hanteras utanför minibussen när vi åker iväg till slut, ser vi aldrig. Ett mycket koncentrerat område vid hamnen blir som en surrande bikupa, allt som under så kort tid händer när en stor båt anländer och sen far iväg - ett litet skådespel! Under häftigt stegrad förväntan körs vi väldigt kontrollerat och säkert iväg ut ur stan mot byn Galissas som snart är verklighet istället för trista internetbilder därifrån. Sedvanliga serpentinvägar, väldigt tvära kurvor blir efter en stund mer utslätat landskap. Högst troligt får vi anledning att stifta bekantskap med denna väg vid senare tillfälle.

Framme på infarten till hotellet sköter Yiannis "utdelning av lägenheter" genom att ta sig an den inte helt avundsvärda uppgiften att som grek - läsa upp svenska efternamn! Det första efternamnet är ett "vanligt svenskt träd och dess delar", så att säga, där trasslar det till sig för honom. Men så, "and now an easy one……" - det namn VI bokat i. Så vi traskar iväg med honom före till lägenhet nr. 13 där vi nu under mestadels sena kvällar och förmiddagar, ska lägga grunden för vår bästa tid i år!! Resterande tid ska vi de kommande c:a 12-13 dygnen givetvis tillbringa genom att göra stillsamma men säkerligen spännande och vardagliga samt kulturella aktiviteter på en i förväg förväntat väldigt spännande ö!

Galissas Studios. Syros.

Galissas Studios, en lugn och behaglig liten oas utan störande trafik.

Det är många timmar kvar av resedygnet. Brödet är slut i affärerna, det bröd som någon bakar här i byn. Det tar inte många minuter att förstå att vi har endast TVÅ mini-markets att välja på att handla livsmedel i. Lördag kväll är ingen bra tid att leta efter färskt bröd. Färdigskuret trist rostbröd får duga, alla andra viktiga frukosttillbehör finns dock och vi är väl tråkiga som har i stort sett samma "meny" vi vill hålla oss till på varje resa. Det övriga utbudet i byn är två tavernor, några fik/barer, en biluthyrningsfirma som är Yiannis andra näringsverksamhet förutom hotellet vi bor på. Han verkar vara en flitig företagare här. Det finns också två butiker som har "lite av varje", mest souvenirer, kläder och strandtillbehör av diverse slag. Om övriga delar av byn har något matnyttigt verkar mindre troligt. Att titta på stranden blir en uppgift för morgondagen, den ser fin ut på bilder i förväg i alla fall. Lägenheten vi fått uppfyller alla behov vi har. Men kanske hade ett par vägguttag till varit bra att ha? Den medhavda osthyveln kommer som vanligt att fylla ett stort behov för oss. Varken något hotell vi bott på förr om åren har haft osthyvel, ej heller har vi funnit någon att köpa på plats. Bra ost är DYR här och ska ej slösas bort!

Övrig inspektion av lägenheten och förvisso även hotellområdet i stort, så ser det hela ut som vi tycker vi kan förvänta oss. Vi har fått en trevlig uteplats som ser ut att kunna ge skön skugga under många av dygnets timmar och är lite grann infälld så att vi knappt syns för någon annan alls. Uteplatsens läge gör att ingen går förbi den på närmare avstånd än 5-6 meter. Många tillfällen under Greklandsresor har sannerligen fått oss att tänka på situationer där man undrar "hur de tänkte här"? Bakre väggen av uteplatsen har en öppning på ett par kvadratmeter, medvetet konstruerad så och där är en bil parkerad med fronten bara ett par decimeter ifrån vårt utrymme. I öppningen sitter dock en nödvändig spaljé smart placerad och det är grannens bil från huset omedelbart bakom hotellet. Utrymmen ungefär som detta kan med fördel utnyttjas på ett sätt som känns avigt för vår svenska standard! Duschen fungerar klanderfritt, AC:n kostar inget extra, sängarna verkar inte vara så förfärligt stenhårda och garderobsutrymmet har galgar som räcker till oss båda vilket sannerligen inte har varit fallet alla gånger förut. Tids nog får vi se vad det är för slags människor som bor i de andra lägenheterna. Vi tror även att vi kommer att slippa störande trafik helt då det inte finns någon gata utanför denna sida av hotellet. Många gånger har särskilt ljud-odämpade tvåhjulingar framförts av både ungdomar och andra och varit störande på många platser där vi bott. Efter uppackning med mera så tar till slut tröttheten över och vi får en stunds sömn som turligt nog inte varar längre än att vi i lagom tid före solnedgången promenerar sakta till Taverna Savvas för middag. Där hugger vi in på ostpajer, tzatziki, "xorta" (mangold), friterade squash- och aubergineskivor och en specialsallad som kallas "Syros-sallad". Den har grönsallad, små tomater, små krutonger, parmesanost strödd över samt balsamicovinäger. Vi har lärt oss att xorta faktiskt är ett ogräs men i och för sig besläktad med spenat. Med en halvliter retsina är välmåendet högt men tröttheten börjar ge sig till känna nu. I tron att det var i kväll som Grekland skulle möta Costa Rica i VM-fotbollen så finner vi att så inte var fallet. En Hellas Pils-öl får avsluta helt denna galna men spännande resdag och efter att en stor husfluga i lägenheten till slut kan fångas in och släppas ut så kan vi konstatera att VI ÄNTLIGEN ÄR HÄR NU!

Resebrevet fortsätter »


Syros på Kalimera »




HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera