Två fantastiska veckor på Syros. Del 4

Det får bli en mellandag, alla sköna dagar kan inte innehålla så mycket aktivitet. Lite stillsamt plockande i lägenheten, diverse rutiner sköter inte sig själva. Strandvistelse ska bli skönt, är Galissas strand fin så kan den gott få bli en plats i horisontalläge ett par gånger. Den som gör inköp och underhåll av solstolarna hanterar ingen ideell verksamhet och de kostar pengar att köpa in. Är de som aktivt går och tar betalt för dem och håller ordning på dem dagligen, anställda någonstans, All Inclusive-anläggningen intill kanske? Det kostar € 7 för 2 stolar inkl. parasoll att ha en hel dag, värt priset eller inte? Stolarna är av bra kvalitet, inte ett dugg slitna eller "svankiga" och parasollen ger utmärkt och bred skugga. Till och med jag får upptäcka att det är extremt långgrunt i havet och bottnen har mjuk sand. Den ständige badkrukan i mig gör nu helt om och jag tar mig i och njuter i fulla drag av havet. Kommer jag att göra repris några dagar senare eller nöjer jag mig med endast ett dopp detta år också? Havet ger nu ingen svalka alls, det är +39 i luften idag men det känns inte förrän vi långt senare efter skuggvistelsen väljer att ta oss tillbaka till lägenheten. Enormt tryckande hetta, allt vi gör tar längre tid vilket visar sig då vila, uppfräschning, vattendrickning osv. är allt vi mäktar med. Det blir middag i närheten i kväll, Savvas taverna har nog någonting annat än senast att locka oss med. Även om Galissas är en väldigt liten plats (den del där vi bor) så är det ändå en del folkliv och våra nya bekanta (svenska paret) dyker upp varvid vi inviterar dem till vårt bord. Trevligt middagssällskap är aldrig fel, vi äter lite kalv- och fläskrätter samt vår ständiga favorit - xorta (spenatsläktingen) och en tallrik friterad squash och auberginer. Trots att ett större skåp innehåller en mängd viner så finns inga flaskviner på Savvas meny vilket känns mycket märkligt. Numera tycker vi tvärt emot vårt generella vinintresse att "lokala husviner" duger alldeles utmärkt i de flesta fall och de är alltid mer plånboksvänliga. Skulle de kanske inte ens vara grekiska eller till och med lådviner från ett annat land så må det vara hänt. På en av barerna frångår jag min vanliga "dåliga vana" (stor öl) och beställer "surprise me, make a drink with whiskey". Killen som vi antar är bartender sitter en lång stund bakom datorskärmen så vad jag får känns spännande. Även om det han blandade ihop tydligen inte kommer ur egna idéer så är Jack Daniels bourbon, Drambuie och Creme de Cacao riktigt välsmakande och den kallas "Godfather" säger han!

Ännu ett litet snäpp högre av total njutning känns påföljande morgon men tillvaron får inte stagnera och bli en enda lat tillvaro utan anledning. På något sätt kan en helt vanlig förmiddag också vara en njutning, lika väl som en aktivitet i en annan by eller i stora staden. Det får dock bli en stranddag igen men jag går genast iväg mot den lilla pir som ligger vid slänten mitt emot stranden. En smal stig leder upp på slänten, bort emot en nudiststrand i nästa vik. Stigen är inte alldeles lätt att gå, det är brant nedanför och viss vighet krävs för att ta sig fram i den karga naturen. Mitt syfte? Fotografering, dock inga närbilder från nudiststranden! Efter strandstunden lunchar vi på "tavernan" vid stranden. Om den förtjänar att kallas taverna är svårt att avgöra, de har dock varmrätter på menyn men får väl betraktas som strandservering eller något. Här jobbar en man som visar sig vara ägaren och han är egentligen pensionerad men eftersom hans familj jobbar här så ville han fortsätta jobba kvar. Det var bara det att den stora hotellanläggningen (jag tänker inte göra gratisreklam för dem) intill är ett All Inclusive-hotell. Mannen berättar att AI-stället har orsakat att färre och färre gäster besöker stället vi sitter på (det heter Kasounios) så de har fått stänga kl. 19 numera, om det inte råkar vara så att några gäster sitter kvar då. Vi anar en stor bitterhet, tacka sjutton för det då han berättar att det är bl.a andra nationaliteter de har som personal på anläggningen. Vi diskuterar detta med honom (vi fick aldrig veta vad han hette, synd) och vi kan ju inte annat än försöka förstå situationen, han är annars en väldigt vänlig och mycket glad man som gör ett starkt intryck på oss.

Nu ska det kanske erkännas, hans matställe är i enklaste laget men vi kan ana att en middag hade varit alldeles utmärkt här men kl. 19 är med ett par timmar, alldeles för tidigt för oss. En märklig detalj är att c:a 50 meter bort finns ett hus där man kan finna namnet "Psarapoula" hänga kvar på fasaden som skylt, en stängd taverna sedan något år tillbaka. Till och med ölkranar och diverse annan bråte finns kvar, gammal inredning mm! Självklart kan vi gå till Kasounios och luncha, deras spenatpajer som vi ätit nu tyder på att det kan lagas riktigt bra mat här. Så vi lovar honom detta varvid han ler ännu större än nyss! Strandcafé med servering kanske är en rättvis benämning? Bara ett stengolv med liten mur runt, c:a 10 grupper med enkla bord och stolar, en mindre bardisk i ett hörn med diverse saker och ting på samt några ölflaskor mm. uppradade som reklam. I andra hörnet av utrymmet står dryckes- samt glasskyl. Kvällen anländer, alltmer tröga i sinnena men intensiva veckor innebär ju umgänge 24 timmar per dygn och det kan ju ibland riskera att bli små meningsskiljaktigheter sinsemellan. Minnsan finner vi att det faktiskt finns en taverna till nere på bygatan. "Kappari" som den heter, är måhända inte i utseende urtypen hur en taverna "ska se ut". Men vi äter haricots verts, zucchinibollar, fyllda paprikor och friterade sardiner och blir med husets röda vin nöjda. Vi blir INTE nöjda över att på slutet av måltiden, finna att det börjar uppenbara sig kackerlackor uppe på muren c:a 2 meter från vårat bord! Därför byter vi bord ett par meter in från muren varpå en av kackisarna kryper upp på en lykta, fäller ut vingarna och glider iväg, dock utåt vägen tack och lov!! Mycket snabbt kommer då ett bjudkrus rött vin från trevlige servitören, nog såg han att vi reagerade och bytte bord, går det månne åt många bjudkrus under andra kvällar? Underhållning i form av ett par glatt sjungande musiker med bouzouki och keyboard är igång 10 meter intill på baren Aithriko. Vi flyttar till ett bord hos dem så det blir en trevlig avslutning på ännu en riktigt bra dag. Ett par möten med intressanta greker, lite mer att tänka på, resan byggs sakta på med massor av små erfarenheter vi känner värme av. På hotellet "bor" en kattmamma, hon har två ungar som kan vara uppskattningsvis 7-8 veckor. Mamman är liten och tunn och har ungarna i ett buskage precis utanför en mur som omgärdar hotellet. Men hon försvarar dem, har fräst mycket då man närmar sig dem. Från tavernasittningen har hon nu fått ett halvdussin sardiner av oss att kalasa på i hopp om att även ungarna får äta lite.

På Archontariki väljer vi htipiti-röra, champinjoner i sås, aubergine med ost och spenat, potatis-saganaki samt kalvlever som jag får ha helt för mig själv. Detta kallar vi "endast förrätter" vilket någon som inte är insatt i grekiska tavernarutiner säkerligen skulle tycka kännas fel med tanke på mängden mat. € 36 kostar kalaset inkl. halvlitern husvin ända bort ifrån Santorini, mycket god middag överlag. Bordbeställningen hade inte behövts men på slutet av vår sittning kommer det hela tiden folk så strax är det nästan fullt här i den trånga gränden. Ett stort sällskap brasilianare tar plats intill oss, särskilt en kvinna närmast oss i sällskapet, frågar oss vad det är som aubergine-rätten innehåller och hon verkar bli övertygad att det är något de kan tänkas beställa in. Vi undrar lite till mans vad som kan tänkas få människor från Brasilien att välja Syros nu när deras land förväntas ta hem fotbolls-VM men vi frågar dem aldrig om detta. Miljön här i gränden är häftig, några katter är oense om något och skriker uppe på den snygga pergolan rakt ovanför oss. Rustika baren på gatan intill visar sig ännu vara i stort sett tom på gäster, det hade varit roligare med lite liv och rörelse. Då sätter vi oss istället på en av de otaliga barerna på hamngatan. Den mest barintensiva delen av den stängs av för biltrafik sent på kvällen då den istället blir ett naturligt och trevligt flaneringsstråk. En Blue Star-färja anländer och sedvanligt myller av ilandklivande folkmassa samt påstigande dito är alltid ett spektakel. Taxiresa tillbaka till Galissas och väldigt många intryck av första Ermoupolis-besöket inför god sömn säger oss att det har blivit absolut kärlek vid första ögonkastet, minnsan!! Vi ser fram emot många fler besök!!

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera