Pythagorion på Samos i september. Del 2.

Som turist känner man sig dock välkommen till Pythagorion. Ta t.ex. när vi gick in på baren Iliad på strandpromenaden frågar kyparen om vi känner Gro och Eystein. Vi bekräftade detta. Då har jag ett viktigt meddelande till er säger kyparen och räcker fram denna lapp. Gro och Eystein hade varit i Pythagorion några veckor tidigare och enligt kyparen varit ofta och väl sedda gäster i denna bar. "Very nice people" sa kyparen och det kan man ju hålla med om. Enligt obekräftad uppgift kör ägaren omkring i en BMW efter deras besök. Detta är ju också ett sätt att hantera den grekiska krisen.

I Pythagorion fanns det några barer som visade svenska landslagets katastrofala insatser. Efter förnedringen mot Österrike gick vi med tunga steg på hamnpromenaden. När vi passerar den bar närmast hotellet där vi hade för vana att inta en sängfösare ropar en dam åt oss att slå oss ner. Vi är icke nödbedda utan slår oss ner och intar varsin öl.

Det visar sig pågå en födelsedagsfest för den bouzoukispelande gentlemannen i vit skjorta till höger. Han firar födelsedag i kretsen av sina vänner. Hans bekantskapskrets tycks till stor del bestå av äldre norska damer. Det är ju klart, sämre umgänge kan man ju ha. Krögaren ställde ut bord på gatan och festen pågick betydligt längre än de öppettider myndigheterna föreskriver.

Efteråt slog det mig att när aftonens tre busslaster av flyktingar passerade på hamnpromenaden i bakgrunden så var det de första representanterna för europeisk civilbefolkning som flyktingarna såg. De måste ha trott att de kommit till Sodom och Gomorra. Hoppas att i varje fall några uppfattade detta som positivt.

Nu är ju livet i Grekland inte bara en lek, det är ju en dans på rosor också. Redan den tionde dagen var det dags att snöra på sig vandringskängorna och gå upp i bergen bakom Pythagorion. Målet för utflykten var en 2500 år gammal tunnel. Bakgrunden till detta bygge vara att staden växte snabbt under antiken och man behövde mera dricksvatten. Det fanns en källa uppe i bergen men för att leda ner vattnet till stan behövde man bygga en 1000 meter lång tunnel genom berget. Uppdraget gick till en herre vid namn Eupalinos från Megara.

Denne Eupalinos måste ha haft ett stort självförtroende för han etablerade två grupper som började hacka sig igenom berget från varsitt håll. Dessa arbetslag möttes exakt på mitten med endast någon centimeters förskjutning i höjdled. Med tanke på att de grekiska ingenjörerna inte kan ha haft tillgång till andra verktyg än snören, linjaler och rätvinkliga trianglar så måste ju detta betraktas som en enastående bragd.

Det var bara ett problem, tunneln som varit öppen i 2500 år var nu stängd för renovering och inga besökare släpptes in. Nåväl jag fick i alla fall en fin vy över stan. Berget längst bort till vänster i bilden ligger i Turkiet.

Vi bodde på hotell Labito, ett familjehotell nära strandpromenaden. Det var ett lågprishotell i resebyråns katalog. Bilden visar den s.k. frukostkatten som alltid dök upp när frukosten serverades.

När halva tiden gått var de medhavda kläderna slut. Då aggressiv shopping knappast ryms inom stackars pensionärers karga reskassa var tvättning av paltorna den enda möjliga utvägen. Jag såg för mitt inre hur jag stapplade genom de glödheta gränderna till en tvättomat där jag tillbringar stor del av dagen med att stirra på tvättmaskinen. Jag går därför ner till receptionen och frågar ägarfamiljens dotter var stadens tvättinrättning finns.

Lämna in tvätten till mig så fixar jag det svarar hon. På kvällen kan jag kvittera ut vår prydligt vikta tvätt mot erläggande av 10€. Är det hotell Hilton vi bor på. Så prydligt vikt har vår tvätt aldrig varit.

Hälsningar Ulf och Päivi

Samos på Kalimera »

Börja om »