Mystik och magi under Manis måne. Del 3.

Den första middagen i Kardamyli intogs på Lela’s. Visste du förresten att Lela själv en gång var hushållerska åt författaren Sir Patrick Leigh Fermor. Hans gamla hus finns uppe i bergsbyn Exo Chori ovanför Kardamyli. Ca 30 år efter avslutad tjänst hos den berömde författaren, så öppnade hon eget. Idag drivs tavernan av en av hennes söner.

Jag fick även berättat för mig att en taverna nere vid stranden en gång var Lelas och att sönerna nu driver varsin av de båda tavernorna. Jag har inte en aning om det där sista stämmer. Och vilken av tavernorna det kan vara låter jag vara osagt. Kanhända var det Gialos taverna han menade?

Jag kom mig aldrig för med att fråga. Är du intresserad av att veta så är det bäst du frågar själv. Men en sak vet jag bergsäkert. Maten på de båda ställena är otroligt god. Mitt emot taverna Gialos finns en liten och jättefin stenstrand. Vet inte namnet på stranden men dess läge föranledde att jag kallade den för Gialos beach, rätt och slätt. Där finns solstolar och parasoll och de kostar inget att nyttja. Botten består av stora runda, av havet välslipade stenar, men då det är relativt tvärdjupt så märker du inte av dem. Förutom precis då du ska i det stora blå.

Jag fick mig många skratt då jag såg nyanlända turister försöka ta sig ut i vattnet på den ojämna havsbottnen och oftast ramlade pladask framstupa eller resolut satte sig på rumpan. Pssst, det finns en liten iordninggjord gång av platta stenar under vattenytan. Den leder hela vägen ut i vattnet till dess att det är djupt nog att simma. Den ligger precis i början av stranden från byns centrum sett. Du ser den inte från själva stranden men då du står precis över den syns den garanterat i det klara vattnet. Den underlättar betydligt. Jag berättade aldrig om den här lilla stengången för de nyanlända turisterna. Roligare så.

Du kommer till en betydligt större strand om du fortsätter på vägen ovanför Gialos Beach. Det är den mer kända Ritsa Beach. Även den en fullfjättrad stenstrand. Men för mig så var Gialos alldeles utmärkt. Tyckte faktiskt den var både vackrare och lugnare, särskilt som jag var där under högsäsong.

Gialos Beach.

En dag såg jag ett så otroligt gulligt äldre grekiskt par här. Damen, som bar en stor blå solhatt, drog sin man i benet när han flöt på rygg i vattnet. Hon sprang framåt i vattnet och han flöt efter med fart. Hon skrattade gott varje gång hans huvud åkte under vattenytan. De var så söta och såg så kära ut. Jag ojade mig och gullade över dem med min solstolsgranne för dagen. Han svarade; - ” Äsch, jag är säker på att hennes förhoppningar är att han ska hamna tillräckligt länge under vattenytan så han drunknar. Hon försöker helt enkelt döda honom.” Håhå jaja, brittisk humor när den är som roligast (och mest sarkastisk).

Underbart hav är det längsmed hela byn. Och du badar rakt ut i det, ibland från klippor, ibland från stenstränder. Längs med kanten av centrum är det tvärdjupt, förutom vid den lilla strandplätten som ligger snett nedanför Xarilaous Taverna. Appropå taverna så måste jag även tipsa om Dioskouri. Den ligger upp i backen om du följer huvudgatan åt Stoupahållet till. Denna taverna rekommenderades mig av flera greker. Och av den anledningen gick jag hit. Utsikten härifrån över Kardamyliviken är magnifik. Maten god och dessutom till ett bra pris.

Jag gjorde flera olika utfärder från Kardamyli. Bl.a besökte jag en sardinfestival i den pyttelilla fiskebyn Agios Nikolaos. Jag fick skjuts dit med en nyfunnen vän då hon slutade sitt jobb för dagen. Vi passerade även Stoupa på vägen dit. Stoupa är fint men jag måste säga att byn tilltalade mig inte särskilt. Den har iofs en lång och fin sandstrand (som dock var packad med folk) så vill du ha tillgång till en sån samt mer hålligång och liv på kvällarna så rekommenderar jag att du bor där istället och gör dagsutflykter till Kardamyli. De båda byarna ligger så nära så det är gångavstånd. Eller nja, jag ska inte överdriva. Det är 8 km mellan dem och vägen har ingen trottoar. Å andra sidan är den heller inte så trafikerad.

Nåväl, tillbaks till Agios Nikolaos och sardinfestivalen. Då jag kom dit var förberedelserna för kvällens festligheter redan igång. Man dukade långbord och hade byggt upp en scen för bandet som skulle spela grekisk musik kvällen lång. Agios Nikolaos är en fin liten by med många, runt om liggande, små bergsbyar som du ser med blotta ögat nedifrån den lilla fiskebåtshamnen. Festivalen startade men jag måste säga att den blev något av en besvikelse. Det var bra musik och mycket folk men nästan uteslutande turister. Jag hade sett fram emot mängder av glada och festande greker som dansade zorba och drack ouzo till dess att solen gick upp. Men nej. Iofs ändå en trevlig festival med goda sardiner och bra musik. Det måste medges. Och ändå väl värd ett besök.

Det hela slutade med att jag, snabbare än jag hann blinka, hamnade på den lokala puben som låg längst bort på huvudgatan. Det var där alla grekerna festivalkurade upptäckte jag då minsann. Här spenderade jag hela min kväll och halva min natt. Tog sen en taxi tillbaks till Kardamyli eftersom den sista bussen sedan länge slutat gå. Vad resan kostade minns jag inte. Ouzo förvandlade denna natt mitt minne till något väldigt bra men något väldigt kort. Allt till sardinens ära.

Agios Nikolaos.

Resebrevet fortsätter »