Natur- och fågelskådarresa i Grekland. Del 2.

Upp i ottan nästa morgon för trevlig vandring utmed en av Evrosdeltats flodarmar. Med högröstad ”grod-kör” som ljudkuliss och sällskap av lösspringande byracka fascinerades vi av vacker natur och rikt fågelliv. Vi såg bl a den för oss nordbor exotiska blåkråkan men framförallt – på en sten i floden stod en dvärgskarv, ett nytt ”livskryss” för de flesta av oss.

Efter riklig och god frukost på hotellet väntade nytt besök på besökscentret. Vi ville inhämta information om området men framförallt hämta ut våra förbeställda besökstillstånd.
Evrosdeltat är dels ett skyddat naturreservat men också ett välbevakat gränsområde mot Turkiet. Det gör att man inte har rätt att röra sig i vissa delar utan tillstånd. Under våra dagar här stoppades vi vid ett par tillfällen av tämligen nitisk gränspolis som kollade att våra papper och pass var i sin ordning.

Styltlöpare i deltats våtmarker.

Vi bodde tre nätter på vårt förträffliga hotell. Det finns mycket att se i området; stränder ut mot havet, strandängar och våtmarker, odlad mark, mindre skogsdungar utmed flodens förgreningar och dessutom mer höglänt terräng upp mot omgivande berg.

Besökscentret anordnar guidning med båt i deltat men den utflykten upplevde vi som lite ”b” och rekommenderas inte. Fågelskådningen var av världsklass och utan att rabbla en mängd arter kan vi nämna enorma ”skruvar” av stork, både vit och svart sådan, som kom in från havet och tog höjd och sedan fortsatte med kurs norrut. Det handlade om tusentals storkar – mäktigt!!!

Fågelskådning tar på krafterna för vissa.

Sista morgonen i Evros innebar tidig avfärd med riktning norrut. Inköpt frukost packades med i bilarna och förtärdes efter någon timme vid Dadiaskogens besökscenter.

Dadiaskogen
Nu var vi framme vid nästa anhalt för vår resa. Dadiaskogen är ett ganska stort skogsområde upp mot det nordöstligaste hörnet av Grekland. Även detta område är reservat och inriktat på eko-turism. Det finns en mängd vandringsleder av varierande längd som genomkorsar skogen. För vår del var siktet inställt på ett gömsle med utsikt över en åtel där ett antal av Europas gamar kan ses. Bilarna parkerades vid ”visitor center”, ett välordnat sådant, och vi påbörjade vandringen. För att nå gömslet följde vi en stig några kilometer genom fin skogsterräng. Det sluttade stadigt uppåt, pulsen steg i värmen och vi var glada att mycket vatten var nedpackat i ryggsäckarna.

Framme vid målet belönades vi med obsar på tre arter gam; Gåsgam, Grågam och Smutsgam. Gamar i Europa är på nedgång och ett par av arterna är akut hotade. I Grekland görs ett viktigt arbete för att förhoppningsvis rädda dessa ståtliga fåglar från utrotning i vår världsdel.

Vi stannade ett par timmar vid denna vackra utsiktsplats och såg även ett antal andra arter av rovfågel mm innan vi påbörjade vandringen tillbaks mot bilarna. I och med detta var vi klara med Dadiaskogen och nu ställde vi in siktet mot nästa utvalda fågelområde där vi också skulle leta rätt på nytt boende.

Porto Lagos
Nästa stopp var alltså Porto Lagos, en liten by med hamn och utlopp för ett mindre vattendrag. Även det här området präglas av starndängar, vattenspeglar, våtmarker och flera saltiner nära havet och mycket fin natur. Området är bland annat känt för stora mängder Rosa Flamingo. För att ta oss dit åkte vi ca 10-12 mil tillbaks på motorvägen mot Thessaloniki innan vi svängde av på mindre vägar för att komma ut på den smala landtunga som leder fram till Porto Lagos. Vi förstod att det här är en liten semesterort och det finns ett antal hotell och pensionat att välja mellan. Snabbt valde vi ett strandnära hotell strax väster om byns ”centrum”. Centrum innebär i Port Lagos en kort hamnpromenad med ett antal restauranger som serverar utmärkt ”seafood”.

Havsnära idyll i Porto Lagos-området.

Vi var på plats i tid för att hinna med en kortare biltur i området innan skymningen. Snart konstaterades att även här skulle vi få naturupplevelser av klass. När det mörknat gick vi kort promenad till utvald taverna för förplägnad. Efter ganska lång sittning påbörjades promenad hem men det är aldrig för sent för fågelskådning, i en stolpe i mörkret upptäcktes en kattuggla.

Rödfalk.

Resebrevet fortsätter »