Öluffa från Kreta. Del 7. Kastellorizo.

Tisdag 21 Maj. Uppvaknande på en ny och okänd ö strax före 07.00. Arne försvunnen, men, skulle det visa sig, hade han bara gått ned att ta en morgonpromenad samt bekanta sig med fiskargubbar och övrig ortsbefolkning. Kaffe kokades i vår lilla behändiga vattenkokare samt därefter ut på altanen att njuta i morgonsolen. Altanen är egentligen gemensam för alla i huset boende, men vi fick densamma behålla för oss själva. Merparten boende visade sig vara officersaspiranter vid öns Kustartilleriskola. Det militära inslaget på ön är diskret, men ändå påtagligt för ett tränat öga.

Det vimlar av fasta pjäsvärn för kustartilleriet. Arne erhöll fyllig information av en Artilleriofficer han blev god vän med under sina morgonturer ner till hamnfiket. Det finns ett antal sextumspjäser utplacerade, samt därtill två jättelika kanoner med kalibern 12 tum!! Kanonerna på Navarone?? Med dessa jättelika kanoner kan man öppna verkningseld på 52000 meters avstånd.

Och hur ser det ut på Kastelorizo?? Tja, all bebyggelse är koncentrerad i en ring runt hamnbassängen. Många hus är pietetsfullt renoverade sedan de under krigets slutskede 1944-45 blev sönderbombade. Så finnes vidare ett stort antal väldigt ruffiga hus vilka förmenas vara i trängande renoveringsbehov. Tyskar och italienare använde hela Kzo som en militärbas, främst för flotta och sjöflyg, därav de allierades envetna bombningar. Massor med husruiner vittna om detta. På ön säljs vykort där man kan se hur det såg ut före, under,samt efter krigets härjningar. Ön kom under Grekisk jurisdiktion först 1948 efter att ha varit ockuperad av turkarna ett antal hundra år samt därefter av italienarna sedan 1921.

Vi tager en förmiddagspromenad vid tiotiden för att se vad som sig i byn tilldrager. Det är Grekisk helgdag. En procession bestående av yngre tös som bär den Grekiska fanan, trenne män vilka bära på en jätteikon, och till detta en mumlande präst, samt som inramning ortsbefolkning med en pluton militärer i full uniform bärande automatkarbiner på axeln. Mycket märklig sakral och profan sammanblandning. Så snart processionen passerat bärs genast alla serveringsborden och stolarna med tillhörande parasoller ut igen på den smala hamnpromenaden.

På ön finns mycket sparsamt med såväl vägar som fordon. En stycket Taxi, några lastbilar, mest militära, militärens sopbil, pittoreskt camouflagemålad, samt några moppar. Till detta ett minifordon vilket är så smalt att det kan fungera som intern sopbil för gränderna och hamnpromenaden, där icke vanliga fordon kan färdas. Så finns det från kajen vid färjeläget en väg som sträcker sig bakom bebyggelsen i cirkel. Vägen delar sig därefter. En väg går upp i bergen förbi militärens kaserner, byggnaden med signalspaningsutrustning, samt vidare till flygfältet där vägen tar slut tio meter från landningsbanan. Den andra vägen går i båge upp åt andra hållet och slutar abrupt vid den militära kadettskolan strax invid hamninloppet. Ja, det är allt i väg som står att uppbringa, förutom då den stenlagda 2 meter breda vägen upp förbi röda villan till post- och polishuset, samt lyxhotellet. En polisbil finns på ön liksom tvenne poliser. Poliserna har dubbelroller eftersom de även fungerar som hamnpoliser.

Flygbolaget har även en åttasitsig vit minibuss att frakta passagerarna till och från flygplatsen. Flygterminalen är i storlek som en pressbyråkiosk och har åtta sittplatser utomhus samt sex dito inomhus. Landningsbanan är extrem i alla bemärkelser. Väldigt kort, samt börjar och slutar med höga stup. På båda sidor vassa bergformationer av ansenlig höjd. Flygplatsen trafikeras med en tvåmotorig Dornier D-228 med plats för 15 personer.

Trafikerar rutten Rhodes-Kzo varje dag i veckan utom lördagar. Den Grekiska Staten subventionerar biljettpriset till angenämt låg nivå. Det kostar endast 25 € pp enkel resa. Färden tar 45 minuter att ställas i jämförelse med färjans dryga sex timmar. Öns 190 bofasta värdesätter denna möjlighet att ta sig till Rhodes. Men, det är oftast fullt på detta flygplan. Här gäller att boka i förväg för att vara säker på en plats. Det låga biljettpriset gäller även för turister.

Onsdag 22 Maj. Vi har inhandlat 4,5 liter Ouzo samt förpackat drycken i 3 1,5-liters vattenflaskor. Ska i paketerat skick sändas hem till törstande strupar strax utanför Enhörna. Efter idogt letande i öns tre butiker funno vi att frimärkena tillfälligtvis tagit slut på ön!!! Ej heller på det lilla Postkontoret hade man märken att saluföra. Dock, spordes vi, skulle en laddning med frimärken anlända med fredagens postbåt från Rhodes. Vi löste det hela genom att ta reda på portokostnaden samt bad vi chefen på Travel Agency vid Corner att skicka lådan nästkommande måndag, då frimärken ånyo skulle finnas till avsalu på ön. Paketet kom för övrigt fram till Enhörna efter tre veckors irrfärd.

Vi avtalar med Taxiföraren om en timmes sightseeing på ön, dvs en resa till flygplatsen samt till skolan. Brant slingrar sig vägen upp över bebyggelsen. Vi stannar på lämpliga platser för att fotografera. Någon diafilm såldes ej på ön, så vi nödgades handla ett par rullar vanlig färgfilm. Den Turkiska kusten ser man varhelst på Kzo man befinner sig. Sundet som skiljer Kzo från Turkiet är bara ett par kilometer brett. För att klä öns vägnät i begripliga termer kan nämnas att hela färden inklusive stopp för fotografering samt besök vid flygplatsen och skolan bara tog 20 minuter… Och vi som betalt för en timmes tur. (20 €)

Väl åter köper vi färjebiljetter för turen Kzo- Rhodes med nattfärjan fredag kväll. Till detta en hytt för 18 €. Det finns faktiskt några hytter att hyra på övre däck å Nissos Kalymnos. Kvällen vigdes till Tavernasittning med folklivsbetraktelse. Det finns en handfull Tavernor samt därtill några caféer i hamnområdet. Så finns en bank samt- hör och häpna, en Bankomat.

Angenämt låga prisnivåer på ön, dock undantagandes den Taverna där vi av Tavernaägaren hyrde rummet i Röda Villan. Den tavernan ska man nog akta sig för. Den är lätt att hitta, den enda med en egen pir utanför där även servering sker. Den Tavernan riktar sig nog främst till besättningar på segelbåtar och andra charterflytetyg vilka kan ankra i direkt anslutning till piren. Det var där vi åt resans absolut dyraste måltid, den på 27 €. Vi kan i stället varmt rekommendera de två tavernorna på var sin sida om dyrtavernan. Där gav vi för i sak samma måltid 14-15 € inkl drycker.

Torsdag 23 Maj. Vi går runt och kollar upp vissa saker på ön. Det finns badvikar samt mindre båtar vilka kör turisterna dit, men vattnet i hamnbassängen är så rent att alla badar där. Det finns stegar ned i vattnet längs hela hamnpromenaden. Ett Hotel har en pool, men den har en skämtsam storlek. Radien är på 2,5 meter cirka. Vi efterfrågar möjligheterna att kunna ta oss över till Kas i Turkiet under fredagen. Jodå, det går utmärkt.

Tre fiskebåtar far varje fredag över till Kas där det är marknad den dagen. Hela öns behov av färskvaror samt frukt o grönt tillgodoses via dessa resor året om. De tar 15 € pp för halvdagsturen till Kas. Man måste dock lämna passet vid beställning av resa. Vi bokar två platser på fredagens resa med avfärd 08.00.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera