Hemma från Tinos

[Lissi]

Hur sammanfattar man med några ord veckan på Tinos? Känslan av att "komma hem" när man kliver av båten...Nikoleta som mötte fast hon inte alls behövde, mötte för att hon ville...känslan att komma till det nymålade rummet där kylen var fylld med vin, vatten, god hemlagad Tinosost, hemlagad plommonmarmelad, vattenmelon och druvor från maken Marcos odling m fl godsaker.

..det första snabbdoppet som var avklarat mindre än en timme efter det jag klivit av båten..första kvällen i byn där alla gator är bekanta och den enkla första måltiden på Malamatenia där jag åt himmelskt gott mina favoriter, feta saganaki, som är ugnsbakad i stark god tomatsås med många kryddor och så stekta aubergine.... Tinos-retsina därtill och en pratstund med ägaren....

..hur beskriver man känslan av att gå ut till Ag.Fokias, lägga sig på solstol vid vattnet och bara VARA....höra klucket från vågorna, se solglittret och veta att hit kommer jag tillbaks, inte bara en gång utan många, många år framöver.. Somna i skuggan till alla ljud...

..de trevliga kvällarna då jag, Nikoleta och hennes svenska väninna Birgitta som var på besök,var ute och åt...många nya rätter jag inte provat förr..Nikoleta visade sina favoriter och väninnan, gift med en grek sen 40 år, hade sina..och jag mina förstås....knappt så bordet räckte till för alla tallrikar...och samtalet flöt i timmar om livet i Sverige kontra Grekland, att som de, ha två hemländer....

...den underbara lunchen på Drosia i Ktikados dit jag bjöd Nikoleta, hennes dotter Clery och Birgitta...SÅ GOD MAT!!!! Tinoskorv var en ny smak för mig..i konsistensen lite lik isterband, men med smak av kanel litegrand...MUMS...

...min egen vandring till Ktikados på söndagen, där jag först hamnade på fel väg från Kionia och där jag efter att ha fått hjälp på en enslig liten gård hamnade rätt igen men det var svårt då de bara kunde grekiska....En dryg timmes extra vandring blev det...Så nästan framme i Ktikados så ligger det en död åsna rakt över gångstigen Den hade ramlat ner från en avsats ovanför där den fastnat i ett staket där ena benet satt fast i det nedrasade staketet....Smådjur hade börjat äta av ögon och tunga och det luktade förskräckligt..Jag kunde omöjligt komma förbi och måste klättra ner utanför stigen för att komma förbi....Jag tog ett kort på åsnan för att kunna visa uppe i byn och försöka förklara på min knaggliga grekiska vad som hänt, någon måste ju sakna åsnan......Död åsna ingår liksom inte i mitt vokabulär så kortet blev till god hjälp...
Jag berättade på den lilla tavernan/affären och fick kaffe och jättegoda syltade fikon och vatten....De tyckte nog synd om mig....

..vad mer att berätta? Jo, JAG fick möta vänner vid hamnen..Kari och Arne, som kom i måndags från Andros... De bodde inte hos Nikoleta då hon inte har havsutsikt, så på kvällen bjöd jag "hem" dem till trädgården och Nikoleta var med och drack ouzo och Retsina med småplock....Känner man sig inte riktgt hemma så säg då man kan bjuda hem vänner i trädgården??? Efteråt gick vi till Malamatenia där vi åt en avskedsmiddag för mig och välkomstmiddag för Kari och Arne...TACK KÄRA VÄNNER för maten!!!

...ett annat matställe som jag inte ätit på innan visade Nikoleta mig...det ligger bakom lekplatsen lite undanskymt....bredvid Ankara...Kommer ej ihåg namnet och stället har inga menyer, där rabblas alla rätter upp vid bordet på grekiska....En grillad kycklingfilérätt var helt gudomlig! Husets röda vin det godaste "husets" jag druckit....

....pratstunderna på terassen på Altana hotel med ägaren Clery som är dotter till Nikoleta och som driver hotellet tillsammans med sin bror Jacob..Clery är jämngammal med min äldste son och det är jättekul att diskutera med henne om att vara ung företagare i Grekland.... Så duktig, varm och klok....

Ja, vad ska jag mer skriva? ..om lugnet jag känner på Tinos? ...om glädjen inuti av känslan att på Tinos har jag fått en grekisk familj, en grekisk tillflykt där jag bara ÄR....
Tinos är en vacker ö med alla byar, men själva Tinos chora är inte speciellt vacker....men där trivs jag med det grekiska vardagslivet, det krävs inget av mig...det är "min" by...


Lugnet, bara känslan att detta är MIN Grekiska ö, MITT grekiska hem gör att det nu inte är svårt att åka därifrån, för jag vet ju att jag kommer igen, och igen, och igen....nästa gång till påsk, med en väska full med Leksandsknäcke, inlagd sill, Kalles Kaviar mm...Då blir det påskfest med Nikoletas familj...Det blir spännande.

Detta är ju inte något resebrev, bara några tankar...och för er som undrat så försvann den jobbiga hostan dag 5

Lissi