Finsk-grekisk uppgörelse

[Charleston]

Sverige klarar de flesta konvergenskraven. Skulle väl vara valutans stabilitet som falerar, då den (tack och lov) har fluktuerat en del fr.o.m. finanskrisen. Det tyngsta kravet, stabilitets- och tillväxtpakten (statsskuld högst 60% av BNP och budgetunderskott högst 3%) uppfyller vi med råge. Till skillnad från exempelvis Tyskland och Frankrike. Tillsammans med Danmark, Finland, Luxemburg och Estland är vi de enda som gör det (åtminstone var fallet så i våras). Tyskland och Frankrike gör som dom vill (inget av dom har väl nånsin uppfyllt kraven), sen är det bara för resten att följa med. Hade Irland kunnat höja sin ränta, när deras ekonomi var överhettad och behövde kylas ner för några år sen, så hade dom antagligen aldrig fått nån bankkris. Men då behövde Tyskland låga räntor, så det var bara för irländarna att finna sej i detta. Kritiken mot euron gäller ju framförallt just detta, att ekonomierna är för olika. Ett land behöver höja räntorna, ett annat sänka, och sen blir det som Tyskland (och, i viss mån, Frankrike) vill. Vi i Sverige ska verkligen vara glada för att det blev ett rungande nej i omröstningen 2003. Vid förra krisen hjälpte det oss en hel del att dämpa följderna med en recepierad krona. Vi har ju dessutom betydligt större möjligheter att sätta räntan efter vad som passar bäst. Ska eurosamarbetet funka behöver EU mer eller mindre förvandlas till en förbundsstat, med gemensamma skatter, etc. Och det är ju också en vision många har. Dock inte jag.
Rent juridiskt stämmer det, att vi egentligen har förbundit oss att gå med i eurosamarbetet när vi uppfyller konvergenskraven. Men riktigt SÅ klåfingriga tror jag inte att dom i Bryssel är. Åtminstone inte ännu. Även om deras nyligen lagda förbud mot att Sverige ska få ha avmaskningskravet kvar vad gäller att flytta djur över gränserna (eftersom vi nu har fått in dvärgbandmasken i landet, så kan vi, enligt Bryssel, inte längre hävda det undantaget) måste vara bland det mest idiotiska som har kommit därifrån. Vilket inte säjer lite...
Är det f.ö. någon som på allvar tror att det var en ren slump att 1994 års omröstningar om EU-medlemskap hölls i just den ordningen de gjorde (Österrike, Finland, Sverige, Norge)? Dvs de mest positiva först och de mest negativa sist. Jag tror inte resultatet hade blivit detsamma om det hade varit tävrtom, och börjat med ett rungande Nej från Norge (heder åt norrmännen som ändå lyckades stå emot). Utanförskapskortet hade ju i alla fall inte kunnat spelas lika starkt då.
Har jag passerat OT-gränsen nu?