De stackars påskkycklingarna i Aten

En grekisk bild berättar. Avsnitt 66.

Den här udda berättelsen utspelar sig i april 1988. Jag och min dåvarande flickvän Ann samt vår kompis Pelle skulle fira grekisk påsk på Ios. Vi flög till Aten där vi stannade en natt. Under den korta tid vi hade i Aten hann vi besöka saluhallen. Eftersom det lackades mot påsk kunde man köpa allt mellan himmel och jord som hade med påsken att göra. Trodde vi. För där såldes verkligen allt mellan himmel och jord oavsett tid på året, fick vi veta senare.

Hur som helst såg Pelle en äldre herre som tittade ner i en gul back, och han såg ut som det var något han gärna skulle köpa med sig hem. Vilket han också gjorde. Han grabbade en näve av vad det nu än var, betalade och gick sin väg.

Pelle undrar vad herren var intresserad av.

Vi blev nyfikna och gick fram till den gula backen och såg att det var levande kycklingar som såldes. De gula små kycklingarna var otroligt söta där de satt i sin lilla gula back. Men det var trångt, det var skitigt, de pep oavbrutet och de var säkert hungriga: det var helt enkelt förfärligt. Vi måste rädda några, sa vi till varandra.

De stackars kycklingarna kostade 150 drachmer styck.

Sagt och gjort, vi köpte två stycken som vi fick i en liten papperspåse. Sedan gick vi hem till hotellet och började förbereda oss för båtresan till Ios, och självklart skulle kycklingarna följa med och fira grekisk påsk i frihet. De fick bo i en skokartong som jag inte minns hur vi kom över.

Kycklingarna fick bo i en skokartong med hål så att de fick luft.

Eftersom de stackars kycklingarna nu fått sin frihet tillbaka, och skulle följa med oss på resan, ville vi ge dem varsitt namn. Först fick de bada och tvätta sig rena i handfatet på vårt rum. Sedan vi döpte dem högtidligt till Clintan och Bullen Berglund. Om vi stannar upp lite här kan man ju fråga sig: kan kycklingar simma? Ja, om ni hade frågat oss på den tiden så kan de simma.

Simmande kycklingar i ett handfat på Hotel Zorba i Aten.

Tja, för att göra en lång historia mycket kort så följde Clintan och Bullen Berglund med oss till Ios. Kycklingarna bodde i sin skokartong som vi hade i en väska så att vi kunde bära omkring dem. Vår hyresvärdinna var känd för sin noggrannhet och vi var oroliga att hon skulle höra deras pipande. Då hade vi troligen fått flytta.

Så kycklingarna fick följa med oss ut på dagarna medan hyresvärdinnan städade vårt rum. De gillade Mylopotas beach bäst av någon anledning. När vi badade sprang de med oss ner till vattnet och simmade och hade hur roligt som helst. När vi låg och solade låg de under våra armar där det var skugga. De fick även följa med oss ut på kvällarna.

Bullen Berglund och Clintan dricker vatten och chillar på Mylopotas beach.

De växte tämligen fort och efter en liten tid började vi inse att Bullen Berglund och Clintan inte var kycklingar utan ankor. Men vi var glada ändå, och det var kycklingankorna också.

Hur den här historien slutar är en helt annan historia.

Fler avsnitt från serien "En grekisk bild berättar" »

LÄS MER OM ATEN