Lång dags färd mot natt i Egeiska havet

Vi hade en härlig morgon efter en mycket trevlig kväll på Poros. Båten till Pireus skulle gå klockan 09.00, vi gick tidigt till hamnen och åt för ovanlighetens skull frukost på restaurang. En bra start på dagen.

Under tiden pratade vi om Poros, en ö som vi gillade skarpt trots att vi bara var där en natt. Vi har en vag plan om att återvända till Hydra i höst, om vi gör det åker vi även tillbaka till Poros.

En långsam frukost i Poros hamn i väntan på färjan till Pireus.

Efter tre timmar till sjöss kom vi fram till Pireus. Vi såg att den gamla skorven Romilda också var på väg in till Pireus. Henne ville vi absolut inte åka med, men att vilja är en sak, att inte kunna välja är en helt annan sak, skulle det visa sig.

Att komma till Pireus var allt annat än kul. Det var som att gå ner i en kokande gryta, en gryta gjord av stress, avgaser, kaos och hetta. Vi satte oss och åt lunch vid biljettkontoren i hamnen. Flygbussar och taxi med nyanlända skandinaver kom hela tiden. De flesta var klädda i jacka och jeans. Vädret i Sverige var inte det bästa hade vi hört. En del bytte om och tog allt med ro, andra såg mer eller mindre desperata ut. Biljetter skulle köpas, värmen var stekande, ungar som skrek etc. Många båtar var fullbokade, så även den vi hade tänkt åka med.

Usch, det var inte kul att komma till bullriga Pireus efter lugna Poros.

Vi hade tänkt åka med en katamaran, men den var fullbokad. Det fanns två andra alternativ: en färja som skulle gå klockan 19.00 och vara framme på Santorini 04.10, och Romilda som skulle gå klockan 17.00 och vara framme 08.00. Inget av alternativen lockade. Vi gick runt på biljettkontoren och frågade om det fanns några avbokningar till katamaranen. Men inte det inte. Så vi bestämde oss till sist för att satsa på Romilda, som är en av de långsammaste (och skitigaste) båtarna i hela Grekland.

Romilda på väg in mot hamnen i Pireus.

Romilda är ganska okej att åka korta sträckor med. Som nattbåt är hon mindre trevlig. Hon är gammal (byggd 1974) och borde ha tagits ur trafik för flera år sedan. Det känns inte helt tillförlitligt att resa med henne. Ändå gjorde vi det. Att vädret var bra avgjorde saken. Prismässigt tjänade vi på att åka med Romilda, katamaranen kostade 53 € p/p, Romilda 29.50 € p/p.

Båten var inte riktigt full, men närapå. På däck gick inte att sitta, dels var det för varmt, dels var det erövrat av ungdomar från England, Italien och Frankrike som var på väg till Ios. Ett gäng italienare hade med sig en stor kylbox fylld med Coca Cola och sprit. Festen pågick länge. Vi var inte bjudna.

Vi hade tänkt köpa hyttplats för att vara säkra på att få sova. Frågade på biljettkontoret hur mycket en hytt kostade, svaret löd att vi skulle fråga i receptionen när vi kom ombord. När vi kom ombord gick vi till vad de på Romilda kallar reception och frågade en receptionist som vi i Sverige skulle kalla man-med-cirkuskläder-på-sig hur mycket en hytt kostade. Cirkusmannen svarade: - Come back when the ship has left the port and ask the same question. Jaha, sa vi. Hyttplats fick vara bestämde vi.

Vi hittade ett utrymme i fören som enligt en skylt var reserverat för "economy class". Misstänkte att det inte fanns någon "economy class" på Romilda, alla åker i "shit class", så vi slog oss ner där. Där fanns AC och TV. Vi byggde en sovhörna bredvid teven av våra ryggsäckar. La ut två strandmadrasser, plockade fram varma kläder (äntligen fick användning för dem) att ha som täcke och underlag och satte oss sedan och väntade på att det skulle bli kväll så vi kunde gå och lägga oss.

Här sov vi, eller i alla fall försökte sova.

Teven störde. Grekiska såpor rullade oavbrutet. Ljudet var till en början lågt, två greker tävlade med varandra om vem som kunde höja ljudet mest. De tittade inte på teven, de verkade bara vilja lyssna på ljudet. Jag sänkte i samma takt som de höjde. Så där höll vi på ända tills vi kom fram till Kithnos som var vårt första stopp. Fyra timmar tog det för Romilda att komma till första ön. Om åtta öar skulle vi vara framme.

Under resan hade vi pratat om hur vi skulle uppleva de kala Kykladiska öarna efter att ha varit på så många fina gröna öar. Det kändes inte helt bra kan jag säga. Kithnos var kal och ful. Ändå hade solen precis gått ner så ljuset var det inget fel på. Undrade ett tag om vi blivit avkykladiserade. Det skulle senare visa sig att det hade vi inte.

När vi lämnade Kithnos gjorde vi oss redo för natten. Jag låg och lyssnade på Erik Satie i min iPod och Camilla läste. Snart började ögonen rulla av trötthet och det var dags att sova. Vilken utsikt vi hade denna natt kan ni se här.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Poros på Kalimera » | Pireus på Kalimera »