Oväder i Chora Sfakion & vandring i Imbrusravinen

Jisses vad vi sov gott till vågornas brus och vindens vinande. Det var rejält blåsigt denna morgon, och någon sol syntes inte till. Typiskt att vädret ska vara så här när vi får besök från Sverige.

Camilla gick till bagaren men kom hem utan bröd. Igår hade han sagt att han öppnar innan Camilla vaknar, och så kanske det var, men något bröd hade han inte bakat. Kvart över åtta gick jag dit och då hade han bröd. Jag tog en bild på brödet och ugnen, det gillade han inte. De är lite annorlunda här i Chora Sfakion än på övriga Kreta.

Brödbilden som bagaren blev sur för att jag tog.

Hur som helst köpte jag färskt bröd och några kakor som såg goda ut. Trots vädret fick vi en mysig, men lite kall, frukost. Färjorna var inställda, endast taxibåtarna går. Det kom en taxibåt från Loutro när vi satt på balkongen. Passagerarna såg inte speciellt glada, om man säger så.

Färjan var inställd, men taxibåten till Loutro kämpade på i ovädret.

Så vad gör man en ovädersdag som denna? Tja, vi kör väl en runda med bilen tänkte vi. Men vi kom bara en liten bit så det var bara att glömma. Det blåste något förskräckligt, det regnade nästan in i bilen och sikten var lika med noll. Vi vände hem igen och gick en runda i byn. Sedan hem till rummet för att läsa lite i våra böcker. Sedan ut på byn igen. Gick bland annat ner till Vrissi beach som är den enda stranden i Chora Sfakion. Självklart var det ingen som solade och badade där idag.

Vrissi beach låg tom och öde idag.

Oväder eller inte så måste man äta lunch, och det gör vi så gärna. Idag lunchade vi på Restaurant Livikon, som hör ihop med hotellet vi bor på. Vi åt mycket goda gigantes och en smaskig mousaka. Pratade en del om att folk i Chora Sfakion inte är likna öppna som i andra delar av Grekland. Kom fram till att det måste bero på deras personlighet. När man kommer Sfakianerna närmare så är de precis lika trevliga som andra greker.

Restaurant Livikon i Chora Sfakion.

Efter lunchen gick vi runt på tavernan och tittade på bilder från andra världskriget. Kyparen gav oss en historielektion om kriget. När han fick veta att vi var från Sverige sken han upp, och berättade ännu mer. 25- 28.000 allierade flydde härifrån i oktober 1941. Förr kom många av soldater tillbaka varje år, numer händer det mer sällan, av förklarliga skäl. Vi träffade en kille från Nya Zeeland som flydde 1941. Han hade skrivit en bok om händelsen.

Sedan hämtade vi vårt tavlispel och spelade tre partier plakoto, som är ett av tre olika sätt att spela tavli (backgammon). Camilla vann förstås. Nu började vi tröttna på vädret blev en aning rastlösa. Gick till bilen och körde Imbrusravinen där vi gick en liten runda. Det blåste något förskräckligt, och efter en liten stund började det ösregna. Men vi hade i alla fall gått Imbrusravinen, åtminstone en liten sträcka, eller pytteliten, om jag ska vara noga. Tillbaka till Chora Sfakion igen där vi hade problem att parkera bilen. Vi ville inte ha flygande tegelpannor eller annat bråte på bilen. Allt blåser bort i den hårda vinden.

En mycket kort vandring i Imbrusravinen.

När vi kom tillbaka satte vi oss och spelade fevga, som är ett annat sätt att spela tavli på. Jag vann med 3-0, något som kyparen undrade över eftersom jag inte såg så glad ut när jag skulle betala. Men det kanske hade med vädret att göra. Rastlösheten satte in igen, och vi gick än en gång till IHA, som vår bil kallas. Tanken var att vi skulle köra upp till byn Anopoli och Aradenabron som ligger ovanför Chora Sfakion. Tyvärr höll vägen på att asfalteras så även detta äventyr fick bordläggas.

Chora Sfakion och vägen som går till den lilla byn Anopoli och Aradenabron.

Kvällen tillbringade vi på Restaurant Livikon där vi satt inomhus och åt pork in the oven (med selleri), grekisk sallad och chorta. Mycket gott! Vi var inte många på tavernan. Det är ytterst få turister här idag, och det är ju inte så konstigt med tanke på vädret.

Något vi funderade på är när man ska betala så gör man det till kyparen, som går med pengarna till tavernaägaren, som öppnar kassaapparaten (som inte är inkopplad), där lägger han pengarna, och sätter sig sedan och läser sin tidning igen. Det är hans enda syssla. Skumt system.

Vi la oss tidigt och läste. Balkongen var öppen trots de hårda vindarna. De sa att det blåste 8 beufort, men det måste ha varit mer, i alla fall upp mot 10-11 beufort i byarna.

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera