En lång dags färd från Chora Sfakion till Paleochora

Som vanligt vaknade vi jättetidigt, i alla fall jag. För Camilla tar det lite längre tid att vakna, men hon gnäller inte. Vinden hade mognat, vågorna gick mot land igen, det var inte lika molnigt, men det var fortfarande kallt. Frukosten åt vi mellan ute och inne. En grekisk tant simmade från stranden och ut i havet. Det såg både kallt och farligt ut.

Efter frukost packade vi vår gigantiska packning, sa adjö till den supertreviga kyparen (som såg ut som en livvakt) och gick till bilen. Kallt! Vi hade tänkt åka fullt påklädda men valde ändå att åka i shorts, för det kanske skulle bli varmare under dagen. Hoppades vi.

Vi kom iväg innan åtta på morgonen. En lång dags körning låg framför oss eftersom vi skulle köra till Paleochora på sydvästra Kreta. Man kan åka färja dit, men vi valde att landvägen.

Vägen upp från Chora Sfakion är inte att leka med.

Nu var det dags för oss att för första gången köra den mytomspunna vägen från Chora Sfakion upp till Vrisses. Vi hade sett bilder och vi hade blivit varnade, och vägen var lika dramatisk som vi hade föreställt oss. Vi såg flera vrak från bilar som låg nere bland stupen. Camilla, som körde, tyckte att det var riktigt läskigt, och jag kunde bara hålla med. Vi mötte tretton fullsatta turistbussar på vägen upp. Att åka buss på denna galna väg skulle ingen av oss ha gjort. Usch och fy.

Askifou plateau som ligger nära Vrisses. Lefka Ori syns i bakgrunden.

När vi kom till Askifouplatån stannade vi och njöt av utsikten över den vackra dalen, och de mäktiga bergen i Lefka Ori. Vi såg hästar nere i dalen och hörde rovfåglar skria uppe bland bergen. Det var mäktigt. När vi kom till Vrisses stannade vi och köpte en present till Janne, som vi skulle träffa i Paleochora.

Ju närmare vi kom Chania desto värre blev trafiken.

Efter Vrisses bar det av mot Chania, och då var det inte vägarna som var problemet, det var den intensiva trafiken som var problemet. Jisses, vilken trafik! Vi hade kört runt en egen bubbla i två veckor. Det kändes som att komma till det Kreta jag var van vid, ett Kreta som Camilla aldrig tidigare upplevt.

Efter Chania körde vi till turistorterna Kato Stalos, Agia Marina, Platanias, Gerani och Maleme. Massturismen hade också gått oss förbi. Stränderna var tomma på folk på grund av vädret, och då var det ändå varmare här än uppe i bergen. Det var dags för lunch, men här kände vi inte alls för att äta. Det fick bli varsin banan och varsin Mars i stället. Gick bra det också.

Efter flygplatsen i Maleme svängde vi vänster mot Paleochora. När vi kom till Kandanos tänkte vi äta där, men ångrade oss, för det var lite väl ensamt där. Och kallt. Kollade in monumenten från kriget, originalen fanns i museet, och körde vidare. När vi närmade oss Paleochora ringde vi Janne och frågade var de var. De var på någon strand och skulle precis äta lunch, de kunde inte förklara var, och sa att vi skulle ses nere på byn senare under dagen. Men vi ville annat och gav oss tusan på att hitta dem.

Vi chansade på att Janne och Gittan var på Gialiskari beach.

Vi hade rätt, de var på Gialiskari beach, som ligger cirka 45 minuters promenad från Paleochora. Där fanns två stränder, en klappersten och en med sand, samt två kantinor

Vi parkerade bilen och gick bort till kantinan, och där var dom. Gissa om de blev överraskade av att se oss! Och glada! Och lite rörda! Drygt fyra månader hade gått sedan vi sa farväl till dem på Ithaka. Tiden går, och ändå inte. Vi åt en lång lunch tillsammans och babblade utav bara den. Vi hade ju en del att berätta om man säger så. Efter lunchen gick Camilla och Gittan ner till stranden och fortsatte babbla, medan jag och Janne gjorde detsamma över några kalla öl. Kul att ses igen!

Camilla och Gittan badade, solade och pratade om svunna tider.

Sedan körde vi till Paleochora igen, parkerade bilen och började leta rum. Vi gick direkt till Haris som vi hade hört mycket gott om. Tyvärr var där fullt. Fattar inte hur det kan vara fullt så här sent på året. De tipsade oss om Soula Apartments, som låg alldeles bakom Haris. Ingen var hemma så vi ringde på en klocka, och efter en stund kom Soula med dotter Georgia ut.

De hade en lägenhet på nedre botten som såg mycket bra ut, vi skulle få flytta upp till en studio nästa dag. Frågade om priset och fick 27 € till svar. Vi sa ja, lite för snabbt. De ångrade sig säkert för det var ett riktigt bra pris! Två rum och kök var vårat! Yippie!

Se utsikten från rummet här »

Vi hämtade IHA (bilen) och packade ut allt och gick sedan upp till Janne och Gittan som bodde på Aris Hotel. Rummet var fint, men inte lika fint som vårt, plus att de hade en loftbalkong. Drack en öl och lite vin och fortsatte babblandet. Fick sitta inne på rummet för att det var så kallt. Men solen sken i alla fall.

Janne och Gittan hade en del post med sig till oss. Verkligheten kom ikapp oss. Ett brev var från banken där det stod att vi skulle förnya vårt lån till lägenheten. Ett annat var från Vägverket som kunde meddela att mitt körkort gick ut den 8/11. De ville att jag skulle skicka ett nytt fotografi å det snaraste, annats skulle körkortet gå ut. Hur ska det gå till? De hade inte bara tråkig post med sig, de hade en stock färskt snus med sig också. Yippie!

Janne och Gittans rum på Aris Hotel. Jag är glad att äntligen få färskt snus!

Sedan gick vi hem igen. Tyvärr var det kallt vatten i duschen, men de fanns varmt vatten i handfatet, så vi duschade där. När Janne och Gittan kom blev de imponerade av vårt fina rum, och av det billiga priset. Tillsammans gick vi sedan en runda i byn. Inte mycket folk i rörelse, kanske var det för tidigt, och för kallt.

Vi åt en underbar middag på Taverna Dionysos som ligger på huvudgatan. På grund av det rådande vädret var vi tvungna att sitta inne, och det var inte bara vi som gjorde det. Tavernan var fullsatt! Vi åt bröd, bönor, grekisk sallad, papoutsakia, kyckling och stifado, som vi delade på. Till det drack vi två flaskor vatten och två liter vin. Priset blev 41 €!

Mätta och nöjda gick vi sedan hem genom en sliten och levande grekisk stad. Pratade med bagaren om öppettider och handlade några ägg. Somnade sedan sött.

Det tog sex timmar att köra från regnet i Chora Sfakion till solen i Paleochora.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera