Båt från Vassiliki på Lefkas till Ithaka

Det var sorgligt att lämna Lefkas, en ö som vi kom att tycka väldigt mycket om. Nu väntade oss nya äventyr på Ithaka. Klockan 08.00 åkte vi taxi till Vassiliki på södra Lefkas för att ta oss över till Ithaka. Den så kallade färjan låg inne i hamnen när vi kom fram. Att kalla det färja är inte rättvist, pråm är en bättre benämning. Det tog oss 1 timme och 15 minuter att åka över till Fiskardo på Kefalonia, om slöfocken Express Skopelitis (trafikerar Kykladerna) hade kört samma sträcka hade det tagit max 20 minuter.

Fiskardo på Kefalonia var vårt första stopp på den långsamma färden över till Ithaka.

Pråmen tuffade på i cirka fem knop. Vi antog att det var något fel på motorerna. Så var det inte. När vi kom till Ithaka (efter ytterligare en timme) frågade vi taxichauffören varför båten var så långsam, han sa att de här "båtarna" var byggda för att gå på floder och att de är flatbottnade. Därför gick de så sakta.

Pråmen gick till Frikes på norra Ithaka. Ingen buss stod inne men väl två taxibilar. Vi hade tur som gick av först och kunde lägga beslag på en av dem. Vägsträckan mellan Frikes och Vathy hör till de vackraste vi någonsin har åkt. Vägen slingrade sig längs höga bergsmassiv, långt under oss såg vi havet och Kefalonia. Taxiresan kostade 25 €.

Efter eoner av tid fick vi äntligen gå av i hamnen i Frikes.

När vi kom fram till Vathy frågade den supertrevliga taxichauffören om vi hade någonstans att bo. Jag sa nej, och tänkte: nu kommer han köra oss till sin kusin som har ett "jättebra" pensionat där han kan fixa ett fantastiskt pris. Men det sa han inte. Han pekade ut några pensionat och sa att han hört att där och där ska det vara bra. Det var en bra taxichaufför. Han kom från Peloponnesos och hade flyttat till Ithaka när han - som han sa - mötte sin Penelope. (Penelope var Odysseus hustru.)

När vi sagt adjö till taxichauffören la vi packningen på torget i hamnen och började leta rum. Och vi letade. Och letade. Det var varmt. Väldigt varmt. Vi tog inte med oss något vatten och kepsarna låg kvar i packningen. Det var dumt. Vi gick och vi gick och vi gick. Svetten rann. De hotell och pensionat vi såg var antingen för dyra, eller var uppbokade av engelska charterbolag. Inte heller fanns det så många ställen att välja på. (Många av turisterna som besöker Vathy kommer med segelbåt.) När jag inte orkade gå längre satte jag mig i skuggan medan Camilla fortsatte att leta. Gatan bredvid mig var avspärrad för vägarbete. Det hindrade inte bilarna att köra.

Grivas Gerasimos. Vi fick den stora balkongen uppe till vänster.

När Camilla letade rum ensam gick det bättre. Hon hittade ett ställe som hade rum till bra pris. Tyvärr fanns det ingen balkong och rummet var litet. Så vi fortsatte vårt letande på den andra sidan av hamnen. Där fick vi napp. Efter en och en halv timmes letande! Vi log ikapp av glädje, framförallt för att vi äntligen fått ett rum, men också för att rummet hade en fantastisk utsikt! Stället heter Grivas Gerasimos och vi fick denna utsikt.

Vackra Vathy på vackra Ithaka.

Lunch åt vi i en segelbåtshamn en bit från pensionatet. Kollade inte priserna innan vi beställde. Det skulle vi ha gjort. Fyra sallader, fyra Amstel, vatten och bröd kostade 43.50 €. På kvällen åt vi av förklarliga skäl på ett annat ställe. Den notan slutade på 46 € för en grymt god middag för fyra. Kvällstavernan heter Ó Nikos och ligger inne i gränderna i Vathy. Rekommenderas å det varmaste! Fullsatt hela kvällen och långa köer med hungriga gäster ringlade utanför.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Ithaka på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera