Lex Kalymnos

En grekisk bild berättar. Avsnitt 50.

Denna historia utspelar sig för många år sedan under en resa i jobbet. Min första ö var Kalymnos där jag hade bokat rum på Villa Melina i Pothia efter tips av den engelska författarinnan Faith Warn. Hon tipsade mig om att inkludera frukost i priset, för det var långt att gå till bagaren. Självklart lyssnade jag på Faith och tog frukost, vilket jag aldrig brukade göra.

Eftersom det var en jobbresa ställde jag klockan för att komma iväg så tidigt som möjligt på morgonen. Frukosten serverades från klockan 07.00. Första morgonen satt jag i frukostmatsalen prick 07.00. Men någon frukost fanns inte framme. Det dröjde till klockan 08.00 innan tjejen som skulle servera frukosten dök upp. Hon hälsade med ett försiktigt Kalimera och bad om ursäkt för att hon var sen. Inga problem svarade jag.

Frukostmatsalen på Villa Melina i Pothia.

Nästa morgon upprepades samma sak, men denna morgon var hon ännu senare och hon hälsade bara med ett trött Kalimera. Konstigt, tänkte jag, att hon är så sen på morgnarna, och att hon ser så trött ut. Greker brukar oftast vara trevliga oavsett tid på dygnet. Jag ville verkligen komma iväg tidigt varje morgon för jag hade mycket att göra. Men det var bara att bita ihop.

Följande morgon upprepades samma sak, men denna morgon dök hon inte upp förrän vid niotiden, och hon såg ännu tröttare ut, och hon hälsade inte på mig, eller någon annan som väntade på frukosten. Jag började fundera på vad som var orsaken. Kanske det har hänt henne något? Kanske hon är citronsur på chefen? Kanske är hon bara extremt morgontrött?

Min första frukost på Villa Melina.

Det måste finnas en anledning till att hon är så sen, sur och trött, tänkte jag, och jag gav henne en chans till. Morgonen därpå satt jag där som vanligt 07.00 i frukostmatsalen och väntade. Då hörde jag hur det fixades och donades i köket. Härligt, sa jag till mig själv, idag kommer frukosten i tid. Men det var inte tjejen som kom med frukosten, det var någon annan, troligen hennes chef. Man kan ju tycka att han borde ha gjort hennes jobb redan när hon började vaka över sin far. Men vad vet jag, han kanske hade annat att göra, som att ta hand om sin sjuka mamma.

Han bad så mycket om ursäkt för att jag hade fått vänta de andra morgnarna och han berättade att hon som serverade mig vakade över sin döende far varje natt, och denna natt hade han gått bort, så hon fick ledigt.

Det fanns alltså en anledning till att hon var så sen, sur och trött, och en väldigt bra anledning dessutom. Jag fick lite dåligt samvete, men övertalade mig om att inte ha det, för jag hade inte klagat en enda gång. Vilket jag var väldigt tacksam för.

Ända sedan dess tänker jag på denna händelse om jag råkar ut för någon som är sur, tvär eller otrevlig. Det kan ju finnas en anledning. Om något liknade händer mig nuförtiden säger jag alltid: Lex Kalymnos, och sedan är det glömt.

Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always. (Platon möjligen.)

Läs om mitt möte med författarinnan Faith Warn på Kalymnos här »

Fler avsnitt från serien "En grekisk bild berättar" »

LÄS MER OM KALYMNOS