Kastellorizo - våra drömmars ö

Hur börja? Kanske med var vi är? Det gör jag. Vi är på Kastellorizo, 118 kilometer öster om Rhodos, 2.5 kilometer från Turkiet. Längre österut än så här kan man inte komma i Europa. Det finns en ö - Strongyli - som ligger lite mer öster ut, men den är obebodd så den räknas inte. I alla fall räknar inte vi den.

Kastellorizo har vi försökt ta oss till i många år utan att lyckas. Dåliga båtförbindelser och/eller dåligt väder har hindrat oss. Nu är vi här. Känns fantastiskt. En dröm har gått i uppfyllelse. När man - som vi - pratat och längtat så länge är det stor risk att man blir besviken när man väl når målet.

Äntligen på väg till våra drömmars ö.

Idag på morgonen strosade vi genom gamla stan på Rhodos. Helt tomt på folk. Vi gick till hamnen där Dodekanissos Express väntade på att avgå. Det blåste hårda vindar när vi lämnade hamn. Spypåsar delades ut. Redan efter fem minuter blev det spring till toaletterna. Vi klarade oss finfint. Camilla sov (hon är duktig på det) och jag lyssnade på Blond on blonde med Bob Dylan. Vem kan må dåligt då?

Vi närmar oss Kastellorizo - våra drömmars ö.

Vi stod ute på däck när vi närmade oss Kastellorizo. Landskapet var inte särskilt inbjudande, ganska fult faktiskt. Men när vi rundade udden och såg bergen och byn framför oss infriades alla förväntningar. Det var precis lika fint som vi hade förväntat oss. Ja, till och med finare. Vi var några av de få utländska turister som klev av. Två rumsuthyrare slogs om vår gunst. En kvinna vid namn Alexandra vann.

Utsikt från balkongen på Alexandras i Megisti på Kastellorizo. Betyg på utsikt: 2.

Vi bor i ett 200 år gammalt hus precis bakom hamnpromenaden. Huset håller på att renoveras och är inte helt klart än. Det märks. Några detaljer: Dörren har ingen tröskel, en glipa på 10 cm är öppen ut mot trappen. Lyhört. Dörren går bara att låsa utifrån eftersom nyckeln är "konstruerad" så. Det finns ingen AC (det är varmt, jag lovar), två fläktar viftar bort den värsta värmen, en av dem låter kz%#ip"¤5!% varje gång den har gått ett varv.

Frukost med fläkt som låter kz%#ip"¤5!% varje gång den har gått ett varv.

Duschen är kul. Vattnet strilar som från en sprinkler, inget vatten kommer från mitten, allt vatten kommer från sidorna. När man står under duschen blir man inte ens blöt. Som alla förstår är det ganska blött på golvet. Självklart finns det inget duschdraperi, men det behövdes inte heller eftersom det knappt kom något vatten.

Vår dusch hade inget tryck i kranen så det behövdes inget duschdraperi.

Toaletten är inte lika rolig som duschen. Det går nämligen inte att spola. Vi har sagt till så klart. När husägaren skulle kolla vad som var fel tog vattnet slut så han gick hem igen. Inget att göra. Men det var inte bara vårt vatten som tog slut, det var slut på hela ön. Konstigt.

Att strömmen går på en hel ö har vi varit med om många gånger, senast på Hydra för några veckor sedan, men att vattnet försvinner helt har vi aldrig varit med om. En tankbåt var på väg från Rhodos sas det. Om några timmar skulle vi ha vatten igen. (Vilket stämde. När vi senare under kvällen åt middag pratade alla om det försvunna vattnet.)

Åter till toastolen som inte går att spola. Spola måste man, inte sant. Vi har att välja på tre saker: inte spola alls, använda en toalett i ett annat rum som ingen bor i, eller att spola manuellt. Vi har valt det sistnämnda. Det går sisådär. Vi använder en blå sophink som vi "fyller" med vatten.

Att "spola" med en pappersksorg full med hål rekommenderas inte.

Problemet är att det är hål i halva hinken och man måste vara jäkligt flink (och snabb, annars försvinner spoleffekten) i händerna när man häller vattnet i stolen. Är man bara någon sekund sen rinner vattnet ut på golvet i stället. Och där gör det ju ingen nytta. Inte för att det gör så mycket, där är redan blött. Minns duschen.

Efter att vi installerat oss i det märkliga rummet gick vi en runda byn. När vi köpte en bok om Kastellorizos historia fick vi ta bort prislappen som satt på boken och ge den till affärsinnehavaren, han hade nämligen bara en prislapp som det stod 12 € på. Prislappen behövde han till en annan bok som kostade 12 €. Detta underbara land!

Faros Cafe och Bar i Megisti.

Det ryktades om att det fanns trådlöst internet på en bar som heter Faros. Jag gick dit och frågade vad det kostade och om det var okej om jag använde min egen laptop. Han såg ut som om jag kom från en annan planet. Kostar? Trådlöst? Jag vet inte vad som händer sa han, folk kommer hit med datorer och surfar på internet, hur det går till vet jag inte, det bara kommer. Som sagt, detta underbara land!

Dagens lunch åt vi på Little Paris, som var den billigaste taverna vi hittills ätit på under resan: två grekiska sallader, två Amstel, en stor flaska vatten och bröd kostade 12 €. Nada! Efter lunch gick vi en runda längs med hamnpromenaden och njöt av varje sekund. Hamnpromenaden i Megisti är en av de vackraste och mysigaste hamnpromenader vi har sett i Grekland. Det är även den smalaste hamnpromenad vi någonsin sett. Hur alla affärer, kaféer, tavernor och restauranger får plats är en gåta.

Hamnpromenaden är extremt trång, vilket inte hindrar grekerna att köra där.

Staty över två delfiner vid hamnpromenaden i Megisti.

På kvällen åt vi middag på Athena som ligger längs den poesivackra hamnpromenaden. Mycket god mat, men dyrare än vad vi är vana vid. Blev sittandes länge, hur stämningsfullt som helst. Den här vackra utsikten hade vi under middagen.

Restaurant Athena i Megisti.

En magisk kväll på Kastellorizo.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Läs om Kastellorizo på Kalimera »