Vandra på Kastellorizo

Idag hade vi ställt klockan på 06.00. Vi skulle göra en vandring och ville komma iväg innan det blev alltför hett. Igår hade vi bunkrat upp med vatten och frukt. Innan vi gav oss av åt vi frukost på balkongen med färskt bröd från bageriet runt hörnet. (Bagaren är från Albanien, den tidigare grekiska bagaren bakade inget gott bröd, det gör den nya och alla är jätteglada.)

Halvvägs upp till toppen har man denna vackra utsikt. Kaz i Turkiet syns i bakgrunden.

Vi trodde att det skulle vara jobbigt att gå upp till toppen ovanför Megisti. Men det gick hur smidigt som helst. Kanske för att vi var ute så tidigt. Det tog bara 25 minuter att gå upp. Utsikten blev bara vackrare och vackrare.

Trots att stigen var brant var det inga problem att gå upp.

Vackrare än så här blir det inte.

När vi kom upp till toppen av trappan mötte vi en man från ön. Vi frågade om det gick att gå till Paleokastro från där vi stod (vi var egentligen på väg till ett kloster). Han sa att det går, men ni måste se upp för ormarna! Jag frågade om de var farliga. Han svarade: Dangerous? Hrm. They bite. For sure. So you can call them dangerous. Vi gick inte till Paleokastro. :-)

Mannen som varnade oss för farliga ormar.

Trots varningen om farliga ormar fortsatte vi vandringen.

I stället för att gå till Paleokastro valde vi att stanna vid klostret Agios Georgios.

Vyn över Megisti och Turkiet var lika bedårande på vägen ner som på vägen upp.

Så här nöjda var vi när vi kom ner till Megisti igen.

Efter lunch gick vi till Mandraki beach, men den såg inte badbar ut.

De allra flesta badar i Megisti bay som är att likna med en stor swimmingpool.

Här finns bilder på Kastellorizos bästa stränder »

Det finns inte många hus kvar i Megisti om man jämför med hur här såg ut under Kastellorizos storhetstid. Då bodde det närmare 15 000 personer på ön, idag bor här ungefär 580. (25 000 kastelorianer bor i Australien.)

Öns förflutna är kantad av krig, grymheter och sorg. En av få byggnader som klarade sig när ön skoningslöst bombades under andra världskriget är en moské. I moskén finns en liten utställning om öns smärtsamma förslutna. När vi var där idag visades en film om alla hemskheter. Filmen var välgjord och mycket gripande. Vi rördes båda till tårar. Se den om ni mot förmodan kommer till Kastellorizo.

Till sist kan jag berätta att toaletten nu är fixad av - som vår hyresvärd sa - the only man on the island who can handle a Turkish toilette. Du kan läsa om den tokroliga turkiska toaletten här.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

LÄS OM KASTELLORIZO PÅ KALIMERA »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2025 Janne Eklund/Kalimera